Rimbloggen

Från östern ut mot stäppen drog en väldig här mot Iran
och vinden förde med sig namnet när och fjär - Djingis Kahn
Han stormade över slätten allting stod i brand
han förde med sig skräcken till varje land
nej, inget kunde hindra honom nu....

Djing
Djing
Djingis Kahn
Dom hojtar
Han hojtar
Dom hojtar
Alla hojtar

Djing
Djing
Djingis Kahn
Han rider
Dom strider
Han rider hela tiden
här har ni mongolen
ho ho ho hoooo
ta då fram fiolen
ha ha ha ha
våran herre hyllar vi så här

Det finns ett centraleuropeiskt folk som är lika mycket kända för sin feta och flottiga mat som sin förmåga att stå i vägen, vara feta och invadera sina grannländer.
Självklart pratar jag om värmlännin....nej...vänta...nu blev det fel...

Tyskar skall det vara. Tyskarna. Dessa frustande bratwurstar i köttdisken.
Man kan ondgöra sig på många sätt gällande deras irriterande sätt att tränga sig, envisas med att prata sitt modersmål och vara totalt humorbefriade.
Men ingen kan komma och påstå att tyskarna är historielösa. De vet vilka historiska blunders som maktgalna despoter och andra virrpannor genom tiderna har utsatt folket för.
Och då tänker jag inte enbart på Alphaville.

Inte minst skrönor om den legendariske och färgstarke mongolhövdingen Djingis Kahn (ej att förväxla med Tysklands proffsmålvakt i fotboll; Oliver Kahn) hör till det som varje plikttrogen och välkammad tysk junge tidigt får lära sig.
Som alla också vet föddes lille Djingis (Fick-Djingis kallad som liten) på 1100-talet i det vi numera kallar Mongoliet.
Han fick sedan dopnamnet Temüdjin eftersom man tyckte att det låg bra i munnen.
Att det har betydelsen smed var en tråkig bieffekt men vad gör man inte som förälder?

Djingis hatade sina föräldrar. Han hatade smeder. Han hatade alla (han stod politiskt sett strax till höger om en viss Hitler) och fan vet vad han skulle sagt om Christer Sjögren om han hört eller sett honom.

Det är alltså denne mans härjanden och skövlingar som det tyska bandet Dschingis Kahn levandegjorde så till den milda grad att de kom på fjärde plats i Eurovision Song Contest 1979.
Låten blev en så pass stor hit att den nådde ändå upp till Värmland där dansbandet Vikingarna satt och provade ut militärgröna sammetskavajer och pissgula flugor.
Sången tände direkt medlemmarna som fixade en svensk översättning där den starkast lysande strofen måste bli "här har ni mongolen, ho ho ho ho, ta då fram fiolen ha ha ha ha..."

Ett smart drag, kan tyckas. Skivan sålde bra, Christer kunde bygga ut sin villa med en spa-anläggning och sedan bli en riktig artist med Elvis-gospel, Carola-musikal och krogshow i Göteborg och hela köret.
En spikrak karriär som nådde sin kulmen i år tack vare Christers medverkan i Melodifestivalen och den eggande kartoffelsamban I love Europe.

Sämre gick det för Vikingarnas tyska förlaga. Bandet Djingis Kahn fick ingen större framgång efter 1979. De upplöstes 1985. Desperat försökte de återförenas i en comeback 1987 under namnet Dschingis Kahn Family. Dock utan någon framgång. Sångaren Lois Potgieter avled i AIDS 1996 och tio år senare dog en annan tongivande medlem; Steve Bender i cancer.
Men i våra hjärtan - och på youtube - lever de kvar.