EN SYMFONI AV TOMMA OLJEFAT
Du är en dröm du är ett paradis
mitt eget stora lilla paradis
du är ljuv romantik
du är sång och musik
en sommarouvertyr
Du är ett vindomsusat sagoslott
en gyllene morgon och ett sagoslott
du är nektar och vin
du är blommor och bin
du är vårt livs äventyr
Hallå, hallå, hallå västindien
vi kommer dit när vi får vind igen
hallå hallå när vi får vind igen
västindien hallå
Vårt pittoreska rum med gul gardin
en rutig duk och gammalt stearin
all flagnande puts
all lera och smuts
jag minns dig alltför väl
En rostig Coca-Cola-automat
en symfoni av tomma oljefat
en cheva utan hjul
forcerar ett skjul
där finns mitt hjärta och själ
Man tar sig för pannan och skakar sedan hela kroppen från topp till tå, precis så där som blöta hundar brukar göra efter ett uppfriskande bad.
Man säger: är det verkligen möjligt att Rimbloggen snart funnits i två år och släppt ifrån sig 156 analyser av sångtexter INNAN vi kommit fram till denna pärla...
Ovanstående text (i sittt slag helt unik och att jämföra med den klassiska Silverbibeln som svenskarna så fräckt en gång norpade från Prag) borde självklart ha varit först ut i det pärlband av formidabla låttexter som analyseras på denna plats i cyberrymden. Allt annat är egentligen tjänstefel.
Långsamt kryper jag sålunda till korset och försvarar mig med att en text av denna kaliber tar tid att analysera.
Jag kan i ärlighetens namn tillstå att jag ännu inte helt förstår den. Inte fullt ut.
Likt en lyrikens städkärring lägger jag mig blott på knä för att sopa upp skärvorna av en eventuell förståelse av ovanstående, fragmentariska karibienepisod, bland annat populariserad av dansbandet Vikingarna.
Texten heter Hallå, hallå Västindien. Så långt kan vi vara överens.
Det är när texten rullar igång som det komplicerade börjar.
Man skulle kunna hävda att detta handlar om en märklig mixtur, till lika delar bestående av svensk dansbandsmusiks eskapism som svensk, folkmusiktradition.
Lägg märke till den Peterson-Berger-doftande passusen "sommarouvertyr".
De bägge fraktioner inom dansbandsvärlden som gäckat Svensktoppen under så lång tid, har tidigare beskrivits mera utförligt på denna blogg. Uppenbarligen tillhör Vikingarna traditionalisterna, då de ofta sjunger låtar om just flykten bort från tristess och vardag, sökandet efter lyckan någon annanstans.
Visserligen kan man, då man läser rader som "en cheva utan hjul/forcerar ett skjul/där finns mitt hjärta och själ", inledningsvis drifta sig till ett antagande om att det är Karlstad som de sjunger om.
Mycket snart inser man dock att den impressionistiska betraktelsen över den hjullösa chevroleten korrelerar med tidigare textavsnitt där det med all önskvärd tydlighet framgår att det är Västindien som åsyftas.
Inte heller den repetetiva refrängen förringar möjligheterna för åhöraren att dra denna slutsats.
Snarare tvärtom. Vi ser allt för vår inre blick; de tomma oljefaten, den rostiga Cola-automaten...Christer Sjögren med solbränna...
Hallå, hallå, hallå, västinden. Vi kommer dit när vi får vind igen.
Ett av de klassiska, populärmusikaliska, svenska rimmen.
Fullständigt i paritet med "Vid en liten fiskehamn, fanns en liten restaurang" eller "Kvällen är slut och vi har haft en trevlig stund, vid tv-apparaten...kvällen är slut och sover gör varenda hund och även undulaten..."
Christer Sjögrens eget stora (lilla) paradis. Ett vindomsusat sagoslott.
Det handlar alltså fortfarande om Västindien, inte Värmland.
Det är annars frestande att leka med några stora, svenska turistmål, att så att säga låta dem ta Västindiens plats.
Det blir kanske inte lika exotiskt men märkbart tankeväckande, en text skall ju helst starta en process inne i hjärnan.
Vad sägs om:
Hallå, hallå, hallå Staffanstorp, vi kommer dit fast vi har tappat ork
eller
Hallå, hallå hallå Motala, vi reser dit för vi är bakfulla...
Samtidigt är ju originalet alltid bäst.
Inom turistnäringen spelar också Karibien i en helt egen division.
Även om Vikingarna kanske inte bättrade på besöksstatistiken genom att belysa "all flagnande puts, all lera och smuts" i sin låt.
Det är heller ingen slump att man åker dansbandskryssning till Västindien medan man åker buss till Motala.
Det beror på Atlanten.
Och imbecilla textförfattares enträgna glorifiering av pittoreska rum med gul gardin samt rutiga dukar och gammal stearin.
Sån charm hittar man inte i Motala.
>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Sylvia Wrethammar E Viva Espana
>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Vikingarna En sliten grimma
>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Vikingarna Djingis Kahn
Det är faktiskt lite småroligt att - efter att ha läst de elegant formulerade sågningarna av texten, Christer Sjögren och dansbandsmusik - få komma med lite häpnadsväckande information i sammanhanget. :)
För varken Christer Sjögren eller någon annan i dansbandssvängen har ett dyft att göra med skapandet av den här låten.
Den som har gjort Hallå hallå hallå, Västindien är nämligen ingen mindre än - hör och häpna - Anders Melander från Nationalteatern. :)
Låten var en av flera som skrevs till ungdomsserien Lycka till som visades i vår gamla kära ång-tv anno 1980.
Texten är förmodligen ironiskt menad och det är väl tveksamt om vare sig Vikingarna eller deras publik i så fall fattade den finessen.
Å andra sidan har väl varken Christer Sjögren eller Anders Melander någon större anledning att gräma sig i efterhand över den saken. Och då med tanke på de rara kulor som trillat in på berörda bankkonton efter Vikingarnas lysande idé att plocka upp låten på repertoaren.
Om Anders Melander är den "imbecilla textförfattare" som det så vackert recenseras ovan måste jag dock lämna en liten brasklapp för.
När det begav sig 1980 minns jag det som att han både gjort text och musik men minnet kan ju svika. Jag har försökt snabbkolla lite ute på nätet men hittar inga uppgifter om någon annan textmakare. Möjligen kan ju Anders Melander bara stått för musiken och anlitat någon annan till texten.
Men Christer Sjögren lär det nog inte vara. ;)
Mvh/Danny Chavasse.
Vilken underbart klargörande kommentar, Danny.
Tack för din information, som synes helt ny för mig men icke desto mindre förklarande och totalt nödvändig. Om det du skriver är sant, att texten egentligen är ironisk, gör den bara ännu mer genial. Jag har hela tiden hoppats att den skulle vara det, nämligen. Texten har alltid varit en av mina kultfavoriter.
Raden om "imbecilla textförfattare" bör inte nödvändigtvis syfta på just nämnde Melander utan är kanske mest en spark mot de textförfattare som anser att den absoluta lyckan står att finna i pittoreska saker somm rutiga dukar i ett varmt klimat. Dansbandskulturen har ju av tradition en förljugen bild av orden "upptäckarlusta" och "omvärlden", koncentrerad till att enbart inbegripa de klassiska turistmålens soliga balkonger och paraplydrinkar. Det handlar väldigt lite om Bolivia eller Nya Zeeland, vilket man kan beklaga. Jag skulle vilja få en backpacker-resa beskriven i en dansbandstext, är helt säker på att det - också - skulle funka. Kanske inte för dansbandspubliken men väl för Rimbloggen.
Jovisst är det Anders Melander som gjort text och musik. Jag har hört nånstans att i originaltexten avslöjas det i sista versen att det rör sig om en kolonistuga vid VÄSTra INDustriområdet, eller nåt liknande.
Anders Melander har gjort mycket musik till tv-serier och är väl nån slags inofficiell svensk mästare i pastischer. I "Dagar med Knubbe" skrev han en typisk italiensk smörschlager som spelas i bakgrunden på en pizzeria, där texten är hämtad från omslaget till en filmrulle ("Denna film är avsedd för fotografering i både dagsljus och blixtbelysning...", fast på italienska).
Och hans kanske mest kända låt är också en pastisch. I tv-serien "Glappet" behövdes en låt som skulle vara något som huvudpersonerna, två tjejer i övre tonåren, skulle kunna gilla. Så Anders Melander skrev en hårdrockballad som hette "Burnin'" (med den fiktiva gruppen Cue), som sedan råkade bli årets låt det året...
För att avsluta diskussionen om den här låten så kan jag bidra med den avslutande del som Vikingarna inte sjunger på sin inspelning:
"Ja, mycket bättre kan man inte få de'
än här i Västra industriområde'
med persilja och dill
och rabarber därtill
ett helt potatisland
En liten lott, en liten koloni
en stuga mitt i Västra industri'
Västindien 12 vid Förenade Golv
det är vårt Samarkand
Hallå hallå hallå Västindien
visst går din gamla grind igen
Hallå hallå hallå din gamla grind igen
Västindien hallå
Adjö, adjö, adjö Västindien
Vi kommer dit när vi får vind igen..."
