SOM EN BOLL I ETT FLIPPERSPEL

Det är inte lätt när man inte kan inse sina fel
jag är som en boll i ett flipperspel...aha-aaa
Längtar efter dig och nu står jag här utanför din dörr
När jag nu ringer på
Öppnar du då?
Eller vill du att jag skall gå?

Så jag ber dig...kom ut till mig

Woahhh...Eloise!
Är vi mer än bara vänner?
Så visa vad du känner och sen får känslorna bestämma
Eloise! Även vindarna kan vända. För mig är du den enda
Vår kärlek den är värd ett högre pris...ELOISE!!!

Väldigt få nyfödda flickor i Sverige får namnet Eloise. Det skall vi kanske vara glada för. 

Väldigt få svenskar utanför Göteborg kände innan 1993 till Casper (Solbränna+blond kalufs=folkpark) Jarnebring och hans vänner i Arvingarna.

Efter Grammisgalan på Berns samma år vet alla (även indiesnubbarna) vilka Arvingarna är eftersom Popsicle-gitarristen Fredrik Norberg önskar livet ur dem i "en tragisk bussolycka". För en tid kallas de spefullt för "Köravvägingarna".
 
Bandets mest kända låt som tävlade för Sverige i Eurovison Song Contest och kom sjua på 89 poäng är den ovan citerade; Eloise.

Texten är stark. Till att börja med. Innan något annat sägs...måste vi konstatera att texten är stark.
Insiktsfull, ångerfull men också...möjligen...hoppfull (även vindarna kan vända).

Sångarens älskade har uppenbarligen påpekat hans eventuella brister. Oavsett om han håller med henne eller inte vill han gå till botten med problemet. Och nu står han utanför hennes dörr. Och ringer på...öppnar hon då?
Ja...det får vi aldrig veta. Textförfattaren håller oss på halster under låtens svettiga tre minuter.
Är de verkligen mer än bara vänner?

Sant är i alla fall att Casper känner sig som en boll i ett flipperspel. Lysande metafor. Lysande rim.
Alla vet hur det känns. Man kastar sig fram och tillbaka, försöker hitta en lösning men möter bara motstånd och kastas ofrivilligt tillbaka till det ställe som man utgick ifrån.

Som att gå på tivoli i helvetet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0