VI GÖR SÅ GOTT VI KAN

Nu gäller det att hänga med
ja, mycket kommer att få ske
för nu är det VM igen
Nu ska ni se på raka rör
och heja, Sverige friskt humör
ja nu är det VM igen
Ja vi är ett härligt gäng
som kämpar om varje poäng
Nya djärva mål det är med allt
vad VM innebär, parollen den låter så här:
Ni kan alltid lita på vi gör så gott vi kan
vi skall göra VM så om sanningen skall fram
stolta svenska traditioner
sporrar oss till prestationer
ja, vi gör så gott vi kan

Fotbolls-VM 1974 innebar trots den tappade straffen av Staffan Tapper, en exempellös framgång för det svenska fotbollslandslaget, som när turneringen summerats kunde stoltsera med en hedervärd femteplacering.
I de flesta andra länder på jorden skulle en dylik triumf omedelbart resultera i en slags hybris och eldfängd stolthet som skulle gå utanpå det mesta.
Därför är det lätt att föreställa sig den stämning som rådde i det svenska fotbollslägret inför lanserandet av den officiella kamplåten 1978. Till sin hjälp hade man tagit det fängslande dansbandet Schytts med vittgående meriter från dåtidens nervkittlande köttmarknad. Vilka vore väl bättre lämpade att fånga all den svett, frustration, extas och slippriga sammansmältning av kroppsvätskor som utgör fotbollens själva epicentrum, än just killarna i Schytts?

Med tanke på den sensationsartade framgången i VM 74 var nästan alla i fotbollsverige säkra på att den sporrande fotbollshymnen inför VM 78 skulle heta något i stil med STÖRST PÅ JORDEN, VINNANDE KRIGARE eller kanske INGET STOPPAR MODER SVEA.
Alla utom Lasse Holm och Gert Lengstrand som ansåg - fostrade av det jantefärgade folkhemssverige - att man nog ändå borde döpa låten till VI GÖR SÅ GOTT VI KAN för att inte skapa alltför stora förhoppningar på det svenska VM-laget. Det var ju trots allt - i VM-sammanhang - ändå bara den femte mest framgångsrika nationen i världen det handlade om.

Rejält detroniserade får därför VM-laget det odedicerade uppdraget att tillsammans med Schytts spela in den allt annat än skrytsamma låten i fast förvissning om att svensk, sportslig framgång inte skall ses som någon standard utan snarare som det intetsägande undantaget som bekräftar regeln.

Texten till Vi gör så gott vi kan förmedlar förvisso inledningsvis en nackstyv känsla av trygghet och normalitet. Som det kan bli, nu är det VM igen...rader som signalerar en viss förtänksamhet inför det faktum att nationen Sverige åter var klar för ett VM i fotboll. Dessutom märker man en uppsluppen känsla av storhetsvansinne; själva gruppspelet är egentligen bara att dra igenom, likt en militärgrön plastkam genom Ralf Edströms bångstyriga lugg. Resten kommer att ordna sig.
Likt en diminutiv brasklapp kommer sedan en inte oansenlig dos av tvivel in i texten då versen ödesmättat närmar sig refräng. Tänk ändå om allt prat om Sveriges alliansfria, folkhemska och bananrepublikartade utpost i den norra hemisfären slår igenom mitt i fotbollsglädjen.

Tänk om lilla landet lagoms restriktiva monopolmentalitet färgar av sig på de uppblåsta jetsetfrifräsarna i landslaget och de själsligt injiceras med den allenarådande sanningen som i sitt slag ter sig både korrekt och oundviklig; nämligen att man inte skall förhäva sig och tro att man är nåt i den stora, vida världen bara för att man iklätt sig gulblåa kläder och härstammar från ett land som inte varit i väpnad konflikt sedan 1814.
Just därför garderar upphovsmännen sig med ett lakoniskt "vi gör så gott vi kan" i refrängen och skapar samtidigt den svenska fotbollens historiskt sett mäktigaste anthem om undanflykt och mindervärdeskomplex.

Kommentarer
Postat av: godiva

Är det inte där de sjunger "Vi hänger med, av någon anledning så gör vi faktiskt det." ? Fantastiskt!

2012-06-11 @ 12:49:21
URL: http://kaningryta.blogspot.com
Postat av: Rimbloggen

Nej, det sjöngs dock så i Nacka Skoglunds VM-låt. Men den kom tidigare; 1958.

2012-06-11 @ 16:58:06
URL: http://rimbloggen.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0