Rimbloggen

Beatles gav oss sin musik
Yesterday, vad den var fin
Alla älska melodin
yeah yeah yeah

När skivor kom då gick det larm
grammofonen den gick varm
Alla föll för Beatles charm
yeah yeah yeah

Många gick å nynna på
A hard day's night fast dom var små
Farfars far kan ge svar vem dom var
Beatles Beatles

Världen var en stor estrad
och där stod vi rad på rad
njöt av varje fin ballad
yeah yeah yeah

Beatles gav oss sin musik
flickor tjöt i vilda skrik
Alla skivor har vi kvar
vi skall minnas Ringo Starr
å George å Paul
å John....

Man kan med visst fog fråga sig vad som är värst. Att ställa sig naken, inrullad i honung mitt i en bisvärm, att vifta med en kondom i Sankt Peterskyrkan, att gå på AA-möte med en bag-in-box under armen eller att - som schlagerbandet Forbes gjorde den 7 maj 1977; gå in på Wembley Conference Center i London, iförda svarta dansbandkostymer med lila kråsskjortor och sjunga en hyllning till Englands främsta kulturpersonligheter i modern tid...

Det gick som det gick. Plats 18 (sist) i Eurovision Song Contest 1977 och enbart 2 poäng.

Det mest frapperande med texten (skriven av en viss Sven-Olof Bagge) är användandet av ordet yeah. Oftast förekommer detta repetetiva yeah tre gånger - för att på så sätt hamra in essensen av det som Bagge ansåg att popgruppen Beatles stod för. Flickornas skrik YEAH!, fina ballader YEAH!, larm och hysteri YEAH!

På många sätt är detta en riktig beskriving av situationen. När Beatles lade västvärlden under sina fötter 1963 utbröt en hysterisk reaktion. Flickor skrek, föräldrar upprördes, John Lennon jämförde bandets storhet med Jesus och Ringo Starr såg mest lite dum ut.

Allt detta var en del av det som numera kallas populärkulturen, tonårsrevolten, kärleksrevolutionen...kort sagt allt det som det svenska bandet Forbes INTE står för eller ens vagt utstrålar.
Forbes utstrålar istället mexitegel, dansbandsafton, pomada, grillchips, mopeder och rislampa.
Inte så mycket Merseybeat med andra ord.

Med detta sagt kan vi kasta oss över denna underbara text som alltså utgör sig för att vara både dokumentär och stämningsfull. En hyllning till Beatles, helt enkelt. 
En hyllning som vill fånga tidsandan och nostalgiskt blickar tillbaka på det som kom att kallas "the british invasion".  

Det är för textförfattare Bagge viktigt att redan i början understryka att Beatles var ett sk crossover-band, dvs att deras image kan ha varit lite kantig bitvis men "alla föll (ändå) för Beatles charm" och musiken nådde verkligen ut till den breda folkmassan "Yesterday vad den var fin, alla älska melodin...yeah yeah yeah"...

Sedan kommer vi till frågan huruvida farfars far verkligen kan ge svar på vilka Beatles var.
Lite snabb huvudräkning: Anta att medelåldern på Forbes medlemmar 1977 var 30 år. Låter ganska rimligt. Deras far torde då i genomsnitt ha varit 55 år 1977. Faderns pappa, Forbesmedlemmarnas farfar kanske var 77-80 år gammal 1977.  Farfaderns pappa i sin tur, Forbesmedlemmarnas farfarsfar, skulle samma år ha varit ungefär 110 år gammal om han ens levt.

Men om farfars far levde skulle han vid tidpunkten för Liverpoolbandet Beatles internationella genombrott ha varit 96 år gammal, givet att killen föddes 1867. Är det så vidare troligt att en 96-årig man skulle vara så "uptodate" att han hänförts av fyra långhåriga slynglar från Liverpool? Tveksamt. Mycket tveksamt.

Vi kan alltså slå fast att sannolikheten för att farfars far anno 1977 skulle haft något väsentligt att berätta om The Beatles är försvinnande liten.

Trots sin uppenbara ambition att vara historiskt riktig och uttömmande framstår Sven-Olof Bagges text mest vara ett uppvisande i effektsökeri och skapad inte så mycket utifrån historisk riktighet som utifrån rimmens förmåga att mötas och bilda en enhet. Så blir exemelvis raden "Alla skivor har vi kvar, vi skall minnas Ringo Starr" något krystad, minst sagt.

Däremot når Bagge stundtals små sporadiska stoftrester av det som kan kallas magisk poesi i följande passus:
"Världen var en stor estrad, å där stod vi rad på rad, njöt av varje fin ballad...yeah yeah yeah"
Den meningen är textens mest utlämnande passage och är i sig väldigt stark.

Den strofen kan ingen ta ifrån honom. Frågan är om inte denna ensamma textrad utgör grunden i Sven-Olof Bagges tryggade ålderdom.

Nu går dom där
tillsammans hand i hand
genom eld och genom vatten
för dom älskar djupt varann

Och han ler och minns
tillbaka hur det var
att bli träffad utav solen
i affär'n en kulen dag

Där ovanför var skyn
så molntungt grå
men där nere skulle
livet snart förena dom två

för lite socker, knäckebröd
och choklad
framme vid mjölken fanns
det bara en liter kvar
och det var den de båda ville ha
vardan blev plötsligt möjlig att fördra
för lite socker, knäckebröd och choklad
ahhh ahhh ahhh....

Man kan vid första anblicken av de allt annat än dekorativa lysrör som utgör den lokala ICA-butikens armatur, tro att syftet med anordningen primärt varit att ge så pass mycket ledljus åt butikens kunder att de med lätthet finner det mest grundläggande ifråga om dagligvaror och snacks.

Att lamporna skulle förmedla någon typ av kosmisk värme och gemenskap, som en kapitalistisk, frestande men kärleksfull aura över tvenne mjölksugna kunder finner man nog vara lite långsökt, trots att det är en - om uttrycket tillåts - lysande metafor för en poet att använda.

Många popmusikaliska kärlekssagor omgärdas av vardagsrealismens eggande mystik. Så träffar exempelvis Mauro Scocco sin Sara i hörnet vid SevenEleven, Orup värderar sin Mercedes högre än sin fru och Docent Död raggar gärna på krogen med ett par ordinära solglasögon. Få artister och låtskapare når dock samma fulländning av konceptet som Cajsa Stina Åkerström i sin radioplåga Socker, knäckebröd och choklad. 

Som i ett versifierat omkväde befäster hon upprepade gånger bilden av regn, gatsten, vindpinade människor vandrade i håglöshet och tankspriddhet. En bild av en svensk vardag mitt i segaste säg...november....närmast pliktskyldigt går de in i sitt snabbköp. Och där - vid mjölkdisken - finns det blott en liter mjölk kvar! I sin introverta verklighet fullständigt uppslukade av sina egna tankar, bekymmer och problem, händer något magiskt...

Fingrande på samma paket mjölk öppnar sig himlen över kyldisken; "att bli träffad utav solen
i affär'n en kulen dag"...
Blickar möts, känslor går att ta på...passion uppstår...över mjölken, i affären...utanför regn...inomhus värme...fast i kyldisken..."vardan blev plötsligt möjlig att fördra..."

Så mycket behövs inte sägas. Texten är en modern klassiker. Den är finstämd, vacker och ger hopp åt alla ensamma människor som alltid tror att livet skall bli som i en film med Meg Ryan; att kärleken finns att hitta vid kyldisken....många av dessa olyckliga finner dessvärre sin kärlek vid chipshyllan...det kallas att tröstäta och är förvisso en helt annan debatt för ett helt annat forum.

Rimbloggen avslutar dock denna analys med att fråga dig som läsare: Har du nån gång i hela ditt liv begett dig till affären med enbart trenne saker uppskrivna på inköpslistan: Socker, knäckebröd och choklad?

Vad får man ihop av det? Världens mest svårtuggade cheesecake med chokladsmak?  

Jag har varit på semester i Marbella
och bara tänker och drömmer Espanol
Å´ mitt hem går mest i rödgult kan man säga
Själv har jag solbrännan som väl i behåll
på spanska folkets eldighet jag tänt
och lagt mig till med deras temprament

Så här ni låter er musik
E´viva Espania
de här ni de e´romantik
E´viva Espania
Jag tar dom orden om igen
E´viva Espania
Min serenad e´muy bien
E´Spana por favor

Ifrån väggen tar jag mina kastanjetter
för här skall dansas flamenco ska ni se
det skall smattra i parketten när jag sätterigång
en rivig grej med klackarna O´le
Man struntar väl i gammal töntig pop
för spanska stilen den e´bättre upp.

Utan att ursprungligen ha begåvats med en närmare vetskap om spansk kultur får man i denna text lära sig det som verkar vara mest grundläggande. Spanjorer har ett hett temprament. Spanjorer har små kastanjetter, de dansar flamenco, de har en flagga som är både röd och gul samt ropar understundom Ole!.
Sylvia Wrethammar hade svårt att hola! masken (om ordvitsen tillåts) när hon på 70-talet bubblade fram denna svensktoppshyllning till Spanien. Låten heter E viva Espana och blev enligt Fredrik Lindström så populär att Wrethammar fick skaffa hemligt telefonnummer efter skivans lansering.

Att just landet Sverige sjunger sig varm över det soliga landet i söder är ingen slump. Så som en spanjor är vill varje svensk vara innerst inne. Varm, glad, eldig, svettig, matglad, kulturell, pratsam och dansant. Texten är också väldigt tidstypisk.
Man tänker brunetter med långt hår som via en LP-skivas linguaphonekurs lär sig de grundläggande fraserna för att beställa mat och hitta en eldig spanjor i Marbellas skymningsljus. 

Man tänker softad lins, vävda tapeter, rislampor, sammetsaffischer med älskande par i solnedgång, rökfärgat glas med någon smetig likör i...man tänker sig det silkeslena ljudet av en bakfyllehes Julio Iglesias i bakgrunden...stora smycken och armband, gigantiska solglasögon, cigarrdoft och grisfest...man tänker helt enkelt Sällskapsresan med Lasse Åberg. 

Svenskarnas fascination över Spanien var under 70-talet något ambivalent. Inte förrän november 1975 dog diktatorn Franco och någon slags demokrati kunde börja spira i landet.
Bland de tusentals vänsterradikala i vårt land var Spanien något man inte ens övervägde att fundera på. Inom socialdemokratin och facket var det nästan t.o.m reseförbud, något som Transportarbetarförbundets bas fick erfara då han olovligen besökte detta rövarnäste på sin semester och blev fotograferad!!

Å andra sidan hade charterresandet kommit för att stanna, alla som hade ekonomi till det (och det fanns många) unnade sig resor söderut.  Att resa till Spanien var ett bevis på att man kunde klara sig, att man blivit världsvan. Och människorna sen!! Vilket härligt folk. Som Sylvia sjunger "på spanska folkets eldighet jag tänt
och lagt mig till med deras temprament".

Och solen och värmen..."Själv har jag solbrännan som väl i behåll" lyder texten. Denna underbara text. Rimmen möts på ett förtjusande sätt. Marbella rimmar på "kan man säga" och Espanol på "väl i behåll". Svenska blandas med spanska utan att man som lyssnare upprörs. Praktexemplet är "jag tar dom orden om igen...min serenad är muy bien..." 
Kan det bli mer lysande? 

En solklar framgång för svenska folkets inneboende lust att i tryckande värme resa, upptäcka, dansa, supa, spy, slåss och somna in över en halvgrillad griskropp som sakteliga roterar över en öppen eld.