JAG ÄR SÅ VÄLDIGT...KÄR I DIG...



Kär i dig
Kär i dig
Jag är så väldigt
Kär i dig

Svara mig
Svara mig
Säg är du lika
Kär i mig?

Jag går på ensam promenad
Och gläds åt allting i vår stad
För inom mig bär jag en sång
Som gör sig påmind gång på gång

Kär i dig
Kär i dig
Jag är så väldigt
Kär i dig

Svara mig
Svara mig
Säg är du lika
Kär i mig?

Shalalalalalalalalala
Shalalalalalalalalala
Shalalalalalala la la laaa

Shalalalalalalalalala
Shalalalalalalalalala
Shalalalalalala la la laaa

La la la laaaaa

Under stora delar av det tidiga 70-talet uppehöll sig forskare från en hel musikvärld kring två diskontinuerliga texter som faktiskt ännu i våra dagar på sina håll förbryllar mänskligheten.

Dels var det de enigmatiska strofer av populärkulturellt missmod som sångaren Don McLean skapade i sin odödliga klassiker American Pie.

Dels var det Flamingokvintettens minst lika mysteriösa låt Kär i dig, där den aktningsfulla dansbandsinramningen med sin glättighet tycks dölja någon outförbar svärta starkt påminnande om Garborgs dikter som nästan omärkbart upplöser sig likt drömmens trolska måneslott i den svala, djupa natten.

Don McLeans text handlar om hur den rebelliska rockmusiken dog i en slamrande plåtfågel vars vingar lossnade från sitt fäste och utslungade talangfulla märgpipor av konst, hetta, rytm och existens.

Flamingokvintettens text handlar om kärlek. Sångaren är kär. Han vandrar gatan fram bärande samma fras ständigt ringande inne i sitt huvud som en tunnhudad, kärleksfull tinnitus.
Ett mantra som skakar och vibrerar – kär i dig, kär i dig, kär i dig…

Trots dessa båda explikationer, återstår tusen och åter tusen frågor. American Pie och Kär i dig gäckar oss alltjämt just på grund av sin okonventionella undertext.
Vad menar egentligen McLean med ”The players tried for a forward pass with the Jester on the sidelines in a cast…”?

Och framförallt – vilka osedliga skeenden gömmer sig bakom Flamingokvintettens
”Shalalalalalalalalala
Shalalalalalalalalala
Shalalalalalala la la laaa”
?

Svaren på dessa frågor kommer vi troligen aldrig att bli underrättade om.
Blottade men samtidigt halvt om halvt skylda av frotté ligger texterna där framför oss.

Bisarra, fantastiska som Disneylandsglittrande syner i en dröm, som vålnader av fornskogens resar, för att parafrasera Erik-Axel Karlfeldt.

>>>>>>>Relaterade rim: Flamingokvintetten: Ta din reggae en gång till.
>>>>>>>Relaterade rim: Per Gessle: På promenad genom stan.





RSS 2.0