FRÅN KONTOR TILL AMOUR
man slipper chefens tjat och kommer hem till slut
since I moved here, all I do is mysa, mys...
yes we do
Det är dags för fredagsmys
om det så är det sista jag gör
snart är det fredagsmys
hoppas inte föräldrarna stör
nu är det slut på veckan det är dags för
fredagsmyyyyys
En soffa och ett ljus, ett bord med massa gott
man kopplar av ihop och mumsar i sig nåt
Its only mysa, mysa, mysa, mysa, myys
Det är dags för fredagsmys
från kontor till amour
det är dags för fredagsmys man drar till tjejen där hon bor
nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmys...
För en kolossal majoritet av svenskarna ter sig en fredagskväll utan vidhängande mys alldeles ruskigt förfärlig.
Ett dylikt scenario målar upp groteska bilder inne i huvudet. Kanske inte fullt så avskyvärda som tjocka lapplisor i färd med att lappa glänsande BMW:s eller den skakande bilden av en blödande husbonde som just fått sin penis avskuren i Bille Augusts film Pelle Erövraren men det är snudd på.
Utan mys verkar det inte finnas någon fredag.
Detta kollektiva behov av avkoppling, hjärndöd tv-underhållning och flottiga chips i skinnsoffan är kanske den allra sista resten av DDR-Sverige. En nostalgisk manifestation av en svunnen folkhemsepok då samtliga svenskar samlades samtidigt framför samma tv-kanal i samma typ av anskrämliga mexitegelvilla.
I takt med nyliberalismens landvinningar från mitten av 80-talet och framåt luckrades detta kollektivistiska behov så sakteliga upp och allt fler medborgare fann sin egen lycka genom att ägna fredagen åt självförverkligande aktiviteter såsom krokikurser, discobowling eller helt enkelt vanligt lönearbete; detta alltså trots att det stod fredag i almanackan.
På senare tid, jag gissar att det hela fick rejäl fart under 90-talskrisen 1992 eller däromkring, har starka krafter (läs: chipsbolaget OLW, landets kanske mest inflytelserika företag) i ett flertal lyckosamma kampanjer lanserat begreppet fredagsmys med helt nya undertoner. Det som tidigare var ett värdekonservativt samkväm inom en småborgerligt förljugen familjeidyll, relanserades som en opretentiös flykt från den postmoderna samtidens stress och jäkt. I takt med att prestationskraven ökat på invånarna, ökade också behovet av en gemensamhetsaktivitet som band samman nationen i denna vår hetsiga värld av räntor, femskift, övertid och Novalucol.
Som en reaktion skapades alltså det nya fredagsmyset som de senaste tjugo åren på ett självklart och lite sorgfälligt sätt kopplats samman med grillad kyckling, dillchips och Peter Settman.
Vilket samtidigt motsäger intentionen om att fredagsmyset skulle hjälpa folk med stressmage och halsbränna då just dessa egenskaper förvisso blir resultatet av ett veckobaserat intag av grillad kyckling, dillchips och Peter Settman.
KYCKLING PÅ FREDAG
På torsdag äts det ärtsoppa
på lördag är det fest
men fredag är ändå den dagen som
känns bäst
Ge mig då kyckling, det gillar jag mest
Kyckling på fredag det enda jag vill ha
kyckling på fredag då mår man riktigt bra
kyckling på fredag
vad var det jag sa?
Jag vill ha fredag idag...
Till lika delar beroende på den massiva lanseringen via tv-reklamen som genom muntlig tradering i efterhand, framstår nu Kronfågels reklamklassiker från mitten av 90-talet som en stark och gravitetisk del av den svenska folksjälen.
Texten anspelar självklart på varje svensks inneboende längtan efter helg och ledighet, mestadels förkroppsligat i begreppet "fredagsmys" , en företeelse som befäster själva sinnebilden av det svenska folkhemmet.
Först en vecka med hårt arbete och skarpa insatser av alla, sedan gemensam utdelning och utjämning av arbetets resultat, varpå vi med Luthers välsignelse får möjlighet att koppla av tillsammans i en kollektiv förlösning.
"Fredag är ändå den dagen som känns bäst"...
Alla kan arrangera fredagsmys; hög som låg.
Statsministern har fredagsmys hemma (något han med en suck av lättnad yppat i intervjusammanhang) på samma sätt som den fattigaste av lokalvårdare lyckas unna sig en fredagskväll med grillad kyckling, pommes frites och Doobidoo.
Det är en svensk tradition av samma dignitet som ärtsoppan på torsdagarna eller kungens utdelning av fanor till scoutkåren Bävern i Åmsele på nationaldagen.
Något kycklingindustrin var snabba att anamma i den discoglittriga reklamfilmen om fryst kyckling.
Egentligen är ju fryst kyckling något ganska osexigt.
Alla som någon gång hört låten "Kyckling på fredag" slår snabbt såna tankar ur hågen.
Kyckling är rytm, kyckling är svett, kyckling är åtråhet och frihet.
Kyckling är framförallt en förhärdad känsla av glädje.
Man skall känna sig lycklig och utvald om någon ringer till en och säger: "Hej det är jag. Jo, jag tänkte...vill du komma över till mig och äta lite kyckling? Jag menar...det är ju fredag..."
REKLAMRIM
Fina fräcka flickor får F-musli till frukost
flera färska frukter, förvånande fräscht...
Är F:et på förpackningen förkortning för banan?
Nej, F:et på vår musli står för friskhet hela dan!
Denna reklamjingle från det tidiga 90-talet tycker jag är sensationell! Kanske är det det att jag alltid varit svag för allitteration. Här kommer bokstaven F verkligen till sin rätt. Lägg märke till avvikelsen; "banan"....som möjliggör det talangfulla rimmet!
Och varför i helvete skulle F:et vara förkortning för banan??? Obegripligt.
flera färska frukter, förvånande fräscht...
Är F:et på förpackningen förkortning för banan?
Nej, F:et på vår musli står för friskhet hela dan!
Denna reklamjingle från det tidiga 90-talet tycker jag är sensationell! Kanske är det det att jag alltid varit svag för allitteration. Här kommer bokstaven F verkligen till sin rätt. Lägg märke till avvikelsen; "banan"....som möjliggör det talangfulla rimmet!
Och varför i helvete skulle F:et vara förkortning för banan??? Obegripligt.
