EN STUDENT FRÅN UPPSALALALALA
En student från Uppsalalalalala
Från mitt trista kontor jag till Spanien for
för att helt koppla av vid ett blått medelhav
och när jag kommit ner fick jag en kavaljer
han var inte spanjor han var student från högan nord
En student från Uppsalalalalalalalala
Det finns en slags perfiditet över de blåögda existenser som suttit på sin kammare och knåpat ihop den förslöande svenska texten till Kirsti Sparboes låt En student från Uppsala.
Vid ett första påseende verkar texten nämligen signalera en brännande alienation gentemot den spanska regimens diktatur som 1968 ännu hade sju år kvar att förpesta den europeiska historien. Efter ett tag inser man dock att det huvudsakliga syftet med texten är att kunna utnyttja ordet Uppsalas suffix "la" i ett strikt onomatopoetiskt och tämligen illmarigt syfte.
En student från Uppsalalalalala
Det finns en slags perfiditet över de blåögda existenser som suttit på sin kammare och knåpat ihop den förslöande svenska texten till Kirsti Sparboes låt En student från Uppsala.
Vid ett första påseende verkar texten nämligen signalera en brännande alienation gentemot den spanska regimens diktatur som 1968 ännu hade sju år kvar att förpesta den europeiska historien. Efter ett tag inser man dock att det huvudsakliga syftet med texten är att kunna utnyttja ordet Uppsalas suffix "la" i ett strikt onomatopoetiskt och tämligen illmarigt syfte.
Texten till Kirsti Sparboes låttolkning hade annars världens chans att gå till botten med problemet kring nordbornas flagranta behov av lite sol och värme kontra svårigheterna att leva ut just denna heta önskan och detta vulkaniska begär i ett land vars politiska styre inte alls överensstämde med den idealbild som FN och andra institutioner vinnlagt sig om att omvandla till en global verklighet.
Den enda beskrivning av förtryck som förekommer i texten är väl den tortyr våra öron utsätts för då studentens hemvist förminskas till ett abderitiskt lallande.
I övrigt förklaras sångerskans minst sagt bisarra namn med att hon 1946 föddes i Norge.
DEN SVARTE KURTISÖR
bland blad och bamburör
där sitter negern Sambo
den svarte kurtisör
han dränker sina sorger
uti en lemonad
och sjunger sen för flickan
denna lilla serenad
Tjo, faderittan
Hade skitikotta
tjo, faderullan
aj, så ke vajka
suddebuddevajka
arraburraintekantadoo
Um fudde skum kum
arrevarra hitto
arrevarra hitto
åka tåg (?)
Man hoppas för Arne Krusings del att han självmant anammat flagellantismens begärliga budskap, om inte kan jag med lätthet föreställa mig ett stort antal medborgare som gladeligen skulle piska skiten ur honom för att han 1969 gav livsluft åt en så här genomrutten och fördomsfull smörja.
Låten heter Sambo men handlar inte alls - som man kan förledas att tro - om någon modern boendeform, utan bygger istället fullständigt på den vidriga, västerländska uppfattningen att folk i Afrika skulle vara mindre värda på grundvalar av att de talar ett språk som erbjuder betydligt mer av uppfinningsrikedom, rytm och känsla än den förmodligen ganska tråkiga och intetsägande dialekt Krusing pratar - om han ens fortfarande är vid liv. Att döma av omslagsbilden till den sena 60-talsskivan ser han ut att vara i 70-årsåldern.
Denne dolikocefale kanalje beskriver en svart mans kärlekstörst men gör vad han kan för att inte på allvar penetrera ämnet, istället får vi en lapidarisk och rasistisk exposé över upphovsmannens egen oduglighet som lyriker. Att komma så långt som till att sätta verserna "um fudde skum kum" och "arrevarra hitto" på pränt är att göra det lätt för sig i tron att man skall röna lika stor framgång och erkännande som Povel Ramel, en artist som arbetat med texter utifrån samma onomatopoetiska tema. Skillnaden är dels att Ramel slår mot den västliga civlisationen och dels att hans känsla för kulturella värden befinner sig i en helt annan galax än vad Krusing törhända kan ens föreställa sig, om han blott för en stund skulle kunna slita sig från det påfrestande åtagandet att uppdaga vad som rimmar på "suddebuddevajka".
GUM GUM GIMMI GIMMI GUM GUM
Han sprang till en affär som hette Fisken
Å när han kommit dit och sett allt han kunde få
så tyckte han att valet var svårt
Han pekar på kartonger helt fyllda med choklad
och fråga sedan tanten bakom disken
Kostar såna mycket
räcker min slant?
räcker min slant?
räcker min slant?
Oj, det var för mycket
Då snälla tant, så vill jag ha....
tre stycken
gum, gum gimme gimme gum gum
gum, gum gimme gimme gey (gay?)
ra ta da hey
ra ta da ho
gumma gumma gum gimme gey....
Det allra bästa med den här Tonixlåten från 70-talet är att den funkar perfekt vid ett flertal olika tillfällen i livet.
Pojken i texten var exempelvis vid tillfället för inköpet av gum gimmi gey blott nio år gammal.
Han återkom några år senare varvid han styvnackat lät meddela sig medelst samma repetetiva harang gentemot kiosktanten.
Den gången var det dock helt andra gummin som efterfrågades.
JAG SVARAR: TÄ TÄ TÄ!
Min tjej och jag
har råkat ut för ett problem
hon blir kallad kriminell
jag blir kallad bohem
för min tjej och jag
har eget språk
min tjej och jag
har eget språk
ba ba ba ba ba
hon säger: na na na na!
jag svarar: vå vå vå!
Våra diskussioner
blir komplicerade ibland...
ba ba ba ba ba
hon säger: wah wah wah wah!
jag svarar: tä tä tä!
tänk det finns miljoner
som inte förstår varann...
i vårt land!
hon säger: na na na na!
jag svarar: vå vå vå!
Våra diskussioner
blir komplicerade ibland...
ba ba ba ba ba
hon säger: wah wah wah wah!
jag svarar: tä tä tä!
tänk det finns miljoner
som inte förstår varann...
i vårt land!
Nog för att det kan vara lite illmarigt att fullt ut greppa en kille från Halmstad; särskilt som varken varseblivningen av honom eller hörbarheten och förståelsen av vad han säger, gynnas av att han är iförd en gyllene pottfrisyr men det här är ju extremt komplicerat.
Om man sätter sig på bussen ut mot Tylösand och en vilt främmande pajsare i zebrarandigt linne, Beatlesfrilla och elgitarr spontant börjar stamma "ba ba ba ba ba" skulle åtminstone jag rygga tillbaka; kalla mig fördomsfull.
Eventuellt skulle jag misstänka någon form av psykiskt handikapp och efter ett tag nicka gillande mot vederbörande som ett tecken på att jag "förstår" vad han säger.
Köpa en singel med hans musik skulle jag dock inte. Man måste dra en gräns.
Gränsen för killarna i Gyllene Tider gick 1981 vid att i sin hemstad bli beskylld för att vara kriminell eller ännu värre; bohemisk, när det enda man gör om dagarna är att gå omkring och sjunga "ba ba ba ba" och "tä tä tä tä" med sin flickvän.
Man måste nämligen ha i åtanke att detta var långt mycket kärvare tider för kulturarbetare; framförallt för dem som levde, verkade och tjuvrökte i Halmstad.
Att offentligt yttra kättjefulla sentenser som "na na na na" och "vå vå vå vå" var ett straff som renderade 200 kronor i dagsböter och tre dagars straffsömn i ett basgitarrsfodral.
Det var mycket pengar på den tiden och fodralen var knappast så mycket större då.
Det var mycket pengar på den tiden och fodralen var knappast så mycket större då.
Turligt nog - inte minst för Per Gessle - avskaffades detta straff 1988, vilket gjorde det möjligt för kompositören, vinkännaren och hårfönaren Gessle att fullt legitimt ge världen låtar med odödliga nonsensklassiker som The Look (she goes nananana na nanannana nanana nana nana nana naa naa) och På promenad genom stan 2003 (med sitt trollbindande shalalala lala lalala shala lala lala la la la laaaa).
Sällan har så många barnfamiljer i förorten haft så få lagstiftare att tacka för så mycket.
>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Per Gessle På Promenad genom stan
JAG ÄR SÅ VÄLDIGT...KÄR I DIG...
Kär i dig
Kär i dig
Jag är så väldigt
Kär i dig
Svara mig
Svara mig
Säg är du lika
Kär i mig?
Jag går på ensam promenad
Och gläds åt allting i vår stad
För inom mig bär jag en sång
Som gör sig påmind gång på gång
Kär i dig
Kär i dig
Jag är så väldigt
Kär i dig
Svara mig
Svara mig
Säg är du lika
Kär i mig?
Shalalalalalalalalala
Shalalalalalalalalala
Shalalalalalala la la laaa
Shalalalalalalalalala
Shalalalalalalalalala
Shalalalalalala la la laaa
La la la laaaaa
Under stora delar av det tidiga 70-talet uppehöll sig forskare från en hel musikvärld kring två diskontinuerliga texter som faktiskt ännu i våra dagar på sina håll förbryllar mänskligheten.
Dels var det de enigmatiska strofer av populärkulturellt missmod som sångaren Don McLean skapade i sin odödliga klassiker American Pie.
Dels var det Flamingokvintettens minst lika mysteriösa låt Kär i dig, där den aktningsfulla dansbandsinramningen med sin glättighet tycks dölja någon outförbar svärta starkt påminnande om Garborgs dikter som nästan omärkbart upplöser sig likt drömmens trolska måneslott i den svala, djupa natten.
Don McLeans text handlar om hur den rebelliska rockmusiken dog i en slamrande plåtfågel vars vingar lossnade från sitt fäste och utslungade talangfulla märgpipor av konst, hetta, rytm och existens.
Flamingokvintettens text handlar om kärlek. Sångaren är kär. Han vandrar gatan fram bärande samma fras ständigt ringande inne i sitt huvud som en tunnhudad, kärleksfull tinnitus.
Ett mantra som skakar och vibrerar – kär i dig, kär i dig, kär i dig…
Trots dessa båda explikationer, återstår tusen och åter tusen frågor. American Pie och Kär i dig gäckar oss alltjämt just på grund av sin okonventionella undertext.
Vad menar egentligen McLean med ”The players tried for a forward pass with the Jester on the sidelines in a cast…”?
Och framförallt – vilka osedliga skeenden gömmer sig bakom Flamingokvintettens
”Shalalalalalalalalala
Shalalalalalalalalala
Shalalalalalala la la laaa”?
Svaren på dessa frågor kommer vi troligen aldrig att bli underrättade om.
Blottade men samtidigt halvt om halvt skylda av frotté ligger texterna där framför oss.
Bisarra, fantastiska som Disneylandsglittrande syner i en dröm, som vålnader av fornskogens resar, för att parafrasera Erik-Axel Karlfeldt.
>>>>>>>Relaterade rim: Flamingokvintetten: Ta din reggae en gång till.
>>>>>>>Relaterade rim: Per Gessle: På promenad genom stan.
EN DING DING VÄRLD
Säg mig va va va
säg mig säg mig va va
säg mig varför
säg mig varför
när jag hör din röst när jag anar din blick
känns i hjärtat alltid ett stick
ding ding, mitt hjärta slår
kallas det månntro amor?
ding ding är det kärlek det där
då vill jag alltid vara kär
Nej.
Det är inte Janne Boklöv.
Det är Ann-Louise Hansson som 1964 verkligen gjorde allt som stod i hennes makt för att till fullo tolka låten "Green, green" av The New Christy Minstrels på svenska.
Man kan riktigt känna hur hon lyfter fram textens budskap om kärlek, hjärtan och ding-ding.
Det är säkert väldigt fint.
Själv fattar jag inget ding...
CARAMBA! SÄGER DOM ALDRIG...
Hubba hubba zoot zoot
Num
Deba uba zat zat
Num
A-hoorepa hoorepa a-huh-hoorepa a-num num
A-num
Hubba hubba zoot zoot
Num
Deba uba zat zat
Num
A-hoorepa hoorepa a-huh-hoorepa a-num num
A-num
Hubba hubba zoot zoot
Deba uba zat zat a-num num
Hubba hubba zoot zoot
Deba uba zat zat a-num num
Nej. Det är inte ett utdrag ur Katarina Frostensons nya diktsamling Tal och Regn.
Istället möter vi det svenska musikprojektet Caramba som 1981 fick en megahit med detta vimmelkantiga poem.
Det visade sig att Michael B Tretow och Ted Gärdestad stod bakom inte bara låten Hubba Hubba Zot Zot utan hela den medföljande skivan med låtar som Ali Baba, Spotnijk, Donna Maya och Fido.
Ingen av dessa nådde dock lika långt som den ettriga och pulserande Hubba Hubba Zot Zot.
Ett stycke pop som alltid legat mig extra varmt om hjärtat.
Detta 99:e inlägg i Rimbloggen behandlar sålunda en text som inte bara är angelägen och utlämnande (deba uba zat zat) utan samtidigt stark och segerviss (A-hoorepa hoorepa a-huh-hoorepa a-num num).
Inte minst äger den en egenskap som många av de tidigare analyserade texterna saknar.
Den är ofantligt välrimmad och välskriven.
YEAH? AHA AHA!
Bad bad boys aha
yeah ah ha, yeah ah ha, ah ha
Bad bad boys aha
yeah ah ha, yeah ah ha, ah ha
bad bad boys, come with me, come with me
bad bad boys, come with me, come with me
I feel positive
this time, I wan't to go away ah ha
bad bad boys, come with me, come with me, yeah
Hi it's me, if you know what I mean
I said it's me, my name is Efti and I wan't you to see
that positive people live longer
don't be negative (negative)
just be positive (positive)
Många konässörer inom den populärkulturella genren har för vana att ofta fråga: vem är Björn och vem är Benny?
Man hävdar att de tvenne upphovsmännen bakom ABBA skulle vara svåra att skilja från varandra främst utseendemässigt men måhända även på andra sätt.
En mer relevant fråga anser jag denna vara: Vem är Midi? Vem är Maxi? Och - framförallt - vem fan är Efti?
Ty det var kring dessa trenne tonårstjejer som det surrades i början av 90-talet.
Genombrottet, den farligt repetetiva kalasstänkaren Bad, bad boys, kom troligen 1992, men vem bryr sig egentligen om åral i sådana här sammanhang?
Jag menar - vi snackar knappast Bob Beamons världsrekord eller Berlinmurens fall.
Låten - som verkligen får en att vilja dansa - på samma sätt som Steven Seagal får en att vilja skriva en uppsats om filmhistoria, är tyvärr inte av samma historiska dignitet...ännu.
Allt är dock en tidsfråga. Som så mycket annat.
När "The Great Book Of Fabulous Swedish Female Singers Of The Mid-90s" skrivs nån gång på 2040-talet kanske både Midi, Maxi och Efti är med. Möjligen under kapitlet "The Macabre Usage Of Lullabies In Pop" eftersom låten faller under samma kategori som Robyns Do You Really Want Me? från 1995 (som ju är en cover på Skvallerbytta bingbång) och Emilias Big, big world från 1998 (som ju är en cover på valfri godnattvisa).
Som du säkert känner till har Midi och Max......nä, jag orkar inte skriva deras isglassliknande namn en gång till...vi kallar dem för Midi & Co även om det låter som nånting från McDonalds....
Som du känner till är Midi & Co:s låt en variant av den gamla visan Bä Bä vita lamm (där den svenska texten faktiskt skrevs av August Strindberg.)
Se där. Cirkeln sluts. Midi-tjejerna, Björn, Benny, Robyn och Strindberg i samma inlägg. Kunde man ju aldrig tro.
Vill samtidigt dementera alla rykten som säger att Strindberg på något sätt givit inspiration till låten Raggastedy, gruppens sorgliga andrasingel. Uppföljare känns som ett för starkt ord.
En sista sak, att ta med sig ut i livet.
Var inte negativ.
Var positiv.
Nej. Det är inte Deepak Chopra.
It's Efti.
I said it's Efti.
If you know what I mean...
SJALALALALALALALA...SJALALALALALALAAAA
Jag mötte henne en tisdags natt
En klarblå natt i månens sken
Hon var på väg mot en taxi hem
Men jag tog min hatt
Och trolla' fram en skatt
En promenad genom stan
- - -
Ingen män'ska borde ensam va'
När man kan va' ett par i en sommarstad
På promenad genom stan.
Tjalalala ... heyheyhey
Stämningsfull, suggestiv och fötrolig är denna betraktelse över ett sommartidigt Halmstad.
Där går en flicka och en pojke...månen ser på när de tillsammans upptäcker staden....och kärleken.
Lägg märke till diktjagets fömåga att genom en hatt trolla fram en skatt som blir - föga oväntat - en promenad genom stan. Rytmen i strofen som samlar uttrycken "ensam va" och "Va ett par i en sommarstad" drivs självklart av musikens konstitution men blir textmässigt också en symbol för det som hela texten vill förmedla.
Snabbheten, längtan efter att leva (livet?) här och nu...just denna stund är speciell. När månen skiner, juninatten är het, Nissan far (floden...inte bilen..) och man tar sin hatt för att trolla...just här...just nu...vill man vara ett par i en sommarstad....känslan sitter kvar långt efter att låten slutat. Och låten är På promenad genom stan från plattan Mazarin av Per Gessle 2003.
Och ingen Gessletext är komplett utan lite shalalalalalalalala....
En klarblå natt i månens sken
Hon var på väg mot en taxi hem
Men jag tog min hatt
Och trolla' fram en skatt
En promenad genom stan
- - -
Ingen män'ska borde ensam va'
När man kan va' ett par i en sommarstad
På promenad genom stan.
Tjalalala ... heyheyhey
Stämningsfull, suggestiv och fötrolig är denna betraktelse över ett sommartidigt Halmstad.
Där går en flicka och en pojke...månen ser på när de tillsammans upptäcker staden....och kärleken.
Lägg märke till diktjagets fömåga att genom en hatt trolla fram en skatt som blir - föga oväntat - en promenad genom stan. Rytmen i strofen som samlar uttrycken "ensam va" och "Va ett par i en sommarstad" drivs självklart av musikens konstitution men blir textmässigt också en symbol för det som hela texten vill förmedla.
Snabbheten, längtan efter att leva (livet?) här och nu...just denna stund är speciell. När månen skiner, juninatten är het, Nissan far (floden...inte bilen..) och man tar sin hatt för att trolla...just här...just nu...vill man vara ett par i en sommarstad....känslan sitter kvar långt efter att låten slutat. Och låten är På promenad genom stan från plattan Mazarin av Per Gessle 2003.
Och ingen Gessletext är komplett utan lite shalalalalalalalala....
