Rimbloggen

Pelle, jag, Korken, Runes bror
Vi fick inte komma in, vi hade träskor
Jag hade visst plankat in precis bredvid en vakt
Jag flög med huvet före ut
De sa jag hade sagt
”Tror du jag är rädd för dig bara för du har skägg?
Jag kommer klättra in igen, uppför bajamajans vägg”

Jag tänkte inte gå hem ensam i kväll
Jag tänkte hitta nån, ta in på hotell
Dricka bag-in-box, äta revbensspjäll
Men nu sitter jag i fyllecell...

Rimbloggen har sagt det förut och nu säger vi det igen: 
var noga med att INTE skriva din låttext efter att du inmundigat 
alkoholhaltiga drycker.
Dock ett litet plus för valet av miljö. Tror inte att någon har sjungit 
om Bajamajor sedan Carl-Anton skrev ett nödigt kantat om utedass 1984.
Låten - som heter Fyllecell - är en sen sak av Partilles svar på 
Travelling Wilburys, nämligen Drängarna.
Plattan kom så sent som 2006 och heter Himlen kan vänta. 
Troligen får vi också vänta ett tag på nästa Drängarna-skiva. 
Om det nu finns någon Gud...

Barnen sover, det är så stilla

Och vi vill inte sova än

Pratar lite, den gången, minns du?

Och dansar med varann igen

Spelar Svälta räv, gäspar lite grann

Hittar barnens Kalle Anka

Läser högt för varann

Letar i vår kyl, gör en snabb supé

Och då står ett barn i dörr'n och vill ha saft klockan tre

Barnen sover, det är så stilla

Precis som inga andra fanns

Över taken syns morgonsolen

Vi somnar tätt intill varann

I begynnelsen var Svenne Hedlund.
Och är fortfarande, visar det sig. Faktum är att Svennes celler slutade att dela på sig en dag i mars 1969 och allt sedan dess har han fått behålla samma, karaktäristiska utseende. Vad bättre är - han låter exakt likadant, står på samma, identiska scener som då (bl.a Folkparken i Årjäng, Kallinge Folkets Hus, Långtradarscenen på Piteå super och spyr och på andra, somriga festivalområden, oftast på ställen där högljudda karuseller eller Jerry Williams motorcykelkaravan gör sitt bästa för att överrösta musiken) och sägs även använda samma hårvårdsprodukter som då.

Svenne var som bekant karismatisk sångare i popbandet Hepstars under 60-talet. Bandet var mäkta populärt, hittarna var många och tonårsbrudarna hängde som klibbig spaghetti kring de långhåriga gossar som utgjorde bandets hjärntrust.

1968 anslöt sig dock en kvinna med konstnärsambitioner som listigt och på ett ytterst förslaget tillvägagångssätt lyckades bedåra den unge frontmannen så till den milda grad att hennes periodiska närvaro omsider splittrade bandet. Denna talangfulla kvinna (som föddes i Japan 1933) kom att spela......eh....nej...fel av mig. Det är inte Yoko Ono hon heter utan Charlotte Walker (född 1944) och kallas bland vänner, släkt, tivoliföreståndare och andra blott för det familjära Lotta.

Likheterna mellan å ena sidan John Lennon och Yoko Ono och å andra sidan Svenne & Lotta är få men de finns som sagt. Bägge är två till antalet, bland annat. Något fotografi som visar Svenne & Lotta spritt språngande nakna framför kameran lär dock inte finnas officiellt. Nu behövs ej heller detta då parets texter (som synes) är så här nakna och självutlämande;

Spelar Svälta räv, gäspar lite grann

Hittar barnens Kalle Anka

Läser högt för varann

Det där med splittringen stämmer dock. Hepstars försvann och medan Benny Andersson ägnade stora delar av 70-talet åt att turnera världen runt med ABBA, slumpade det sig så att Svenne (tillsammans med sin fru Lotta) fick spännande spelningar de också. Långa, svettiga spelningar i Malugn, Boden, Hovmantorp, Bollnäs och Varberg. För att bara nämna några glittriga ställen.

Förutom att paret i kvällsolens sken sjöng om en smällande boomerang på både svenska, engelska och rätoromanska hände det sig att man stoppade in sånger som den ovan citerade. Den heter alltså "Barnen sover" och inte "Min elektron har lång bindningsenergi" som en kärnfysiker från Åtvidaberg en gång trodde i en insändare.