CAN BE FOUND IN TENNISBALLS
Water is good for your health
water is good for your body
and you can drink it with lime and with lemon
or drink it pure
Water can turn into snow
water can turn into icecubes
and in the air that you breath there is water
that might turn into fog
Water can be found in waterfalls
water can be found in tennisballs
Water can be found in orchids
water can be found in you
in your lips
Jag är medveten om att det är en modest önskan.
Likväl hävdar jag styvsint att jag som lyssnare allra mest uppskattar poptexter som snabbt går att förstå.
Poplyrik där innebörden inte finns nerbäddad i en textmässigt bomullsliknande sörja av rosa elefanter i koffertsås eller håriga, stentvättade luftmadrasser från Galapagos.
Nä, hellre då raka puckar, skarpa iakttagelser, ögonblicksbilder lika flagranta och självklara som ett piskande regn på midsommarafton.
Som de hårfagra gossarna i Poison när de sjöng Your mama don't dance and your daddy don't rock´n´roll.
Eller Roxettes oomtvistade listetta på förståelsetoppen: and I go lalalalala...she's got the look.
Inga krusiduller, inget pretentiöst bildspråk. Bara allsidiga fakta och självklarheter
Med detta sagt känns det fullständigt befriande att se texten till svenska Eggstones låt Water.
Här behöver man synnerligen inte anstränga sina hjärnmuskler.
Har man blott en gång vaknat upp kallsvettig och på grund av just denna belägenhet undrat över hur det här med vatten funkar, kan man genom Eggstones försorg reda ut alla frågetecken.
Vatten finns nämligen överallt.
Också i tennisbollar.
Just med tanke på detta är det förvånande att inte Roger Federer och gänget i sin vila mellan två set helt sonika tar tag i en tennisboll, pressar ihop den och låter vattnet från bollen svalka den svettiga pannan.
Det har åtminstone jag aldrig sett dem göra.
Å andra sidan tror jag knappt att jag sett Eggstone heller.
En erfarenhet jag delar med den stora majoriteten av svenska folket.
Kanske fanns de aldrig på riktigt. De kanske bara fanns i våra drömmar.
Eventuellt är Eggstone lika verkliga som rosa elefanter i koffertsås eller håriga, stentvättade luftmadrasser på Galapagos...
EN SYMFONI AV TOMMA OLJEFAT
Du är en dröm du är ett paradis
mitt eget stora lilla paradis
du är ljuv romantik
du är sång och musik
en sommarouvertyr
Du är ett vindomsusat sagoslott
en gyllene morgon och ett sagoslott
du är nektar och vin
du är blommor och bin
du är vårt livs äventyr
Hallå, hallå, hallå västindien
vi kommer dit när vi får vind igen
hallå hallå när vi får vind igen
västindien hallå
Vårt pittoreska rum med gul gardin
en rutig duk och gammalt stearin
all flagnande puts
all lera och smuts
jag minns dig alltför väl
En rostig Coca-Cola-automat
en symfoni av tomma oljefat
en cheva utan hjul
forcerar ett skjul
där finns mitt hjärta och själ
Man tar sig för pannan och skakar sedan hela kroppen från topp till tå, precis så där som blöta hundar brukar göra efter ett uppfriskande bad.
Man säger: är det verkligen möjligt att Rimbloggen snart funnits i två år och släppt ifrån sig 156 analyser av sångtexter INNAN vi kommit fram till denna pärla...
Ovanstående text (i sittt slag helt unik och att jämföra med den klassiska Silverbibeln som svenskarna så fräckt en gång norpade från Prag) borde självklart ha varit först ut i det pärlband av formidabla låttexter som analyseras på denna plats i cyberrymden. Allt annat är egentligen tjänstefel.
Långsamt kryper jag sålunda till korset och försvarar mig med att en text av denna kaliber tar tid att analysera.
Jag kan i ärlighetens namn tillstå att jag ännu inte helt förstår den. Inte fullt ut.
Likt en lyrikens städkärring lägger jag mig blott på knä för att sopa upp skärvorna av en eventuell förståelse av ovanstående, fragmentariska karibienepisod, bland annat populariserad av dansbandet Vikingarna.
Texten heter Hallå, hallå Västindien. Så långt kan vi vara överens.
Det är när texten rullar igång som det komplicerade börjar.
Man skulle kunna hävda att detta handlar om en märklig mixtur, till lika delar bestående av svensk dansbandsmusiks eskapism som svensk, folkmusiktradition.
Lägg märke till den Peterson-Berger-doftande passusen "sommarouvertyr".
De bägge fraktioner inom dansbandsvärlden som gäckat Svensktoppen under så lång tid, har tidigare beskrivits mera utförligt på denna blogg. Uppenbarligen tillhör Vikingarna traditionalisterna, då de ofta sjunger låtar om just flykten bort från tristess och vardag, sökandet efter lyckan någon annanstans.
Visserligen kan man, då man läser rader som "en cheva utan hjul/forcerar ett skjul/där finns mitt hjärta och själ", inledningsvis drifta sig till ett antagande om att det är Karlstad som de sjunger om.
Mycket snart inser man dock att den impressionistiska betraktelsen över den hjullösa chevroleten korrelerar med tidigare textavsnitt där det med all önskvärd tydlighet framgår att det är Västindien som åsyftas.
Inte heller den repetetiva refrängen förringar möjligheterna för åhöraren att dra denna slutsats.
Snarare tvärtom. Vi ser allt för vår inre blick; de tomma oljefaten, den rostiga Cola-automaten...Christer Sjögren med solbränna...
Hallå, hallå, hallå, västinden. Vi kommer dit när vi får vind igen.
Ett av de klassiska, populärmusikaliska, svenska rimmen.
Fullständigt i paritet med "Vid en liten fiskehamn, fanns en liten restaurang" eller "Kvällen är slut och vi har haft en trevlig stund, vid tv-apparaten...kvällen är slut och sover gör varenda hund och även undulaten..."
Christer Sjögrens eget stora (lilla) paradis. Ett vindomsusat sagoslott.
Det handlar alltså fortfarande om Västindien, inte Värmland.
Det är annars frestande att leka med några stora, svenska turistmål, att så att säga låta dem ta Västindiens plats.
Det blir kanske inte lika exotiskt men märkbart tankeväckande, en text skall ju helst starta en process inne i hjärnan.
Vad sägs om:
Hallå, hallå, hallå Staffanstorp, vi kommer dit fast vi har tappat ork
eller
Hallå, hallå hallå Motala, vi reser dit för vi är bakfulla...
Samtidigt är ju originalet alltid bäst.
Inom turistnäringen spelar också Karibien i en helt egen division.
Även om Vikingarna kanske inte bättrade på besöksstatistiken genom att belysa "all flagnande puts, all lera och smuts" i sin låt.
Det är heller ingen slump att man åker dansbandskryssning till Västindien medan man åker buss till Motala.
Det beror på Atlanten.
Och imbecilla textförfattares enträgna glorifiering av pittoreska rum med gul gardin samt rutiga dukar och gammal stearin.
Sån charm hittar man inte i Motala.
>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Sylvia Wrethammar E Viva Espana
>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Vikingarna En sliten grimma
>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Vikingarna Djingis Kahn
DEN KÄRLEKEN ÄR SANN
Juliette och Jonathan
Den kärleken är sann
De ger hopp åt andra runt omkring
En kärleksvind
Den ser aldrig färger på en kind
I en värld där vi går hand i hand
Som Juliette och Jonathan
Jorden ger dem kraft ur sina källor
Vinden tar dem varsamt i sin famn
Bergen skänker ord åt deras tankar
Och himlen, den viskar deras namn
Lotta Engberg blir det blossande och charmerade dragplåstret som tv-sänd allsångsledare i TV4, sommaren 2009.
Kontraktet sägs redan vara påskrivet.
1996 (i Melodifestivalen) roade hon oss med denna laborativa stilstudie i vad som skulle kunna kallas omöjlig kärlek, textmässigt lånad från Shakespeares berömda verk om familjerna Capulet och Montague.
Juliette och Jonathan var nämligen syskon.
Den kärlek de så förbindligt visar upp är i själva verket ödesdiger då deras romantiska eskapader aldrig kan nå sin sexuella fullbordan.
Risken för inavel skulle i dylikt fall vara (och detta är en underdift) väldigt omfattande.
Allt detta visste självklart inte Lotta när hon sjöng in låten.
Momentala analyser av såväl texten som de faktiska omständigheterna kring huvudkaraktärernas släktmässiga egenskaper och relationer, visar dock på att ett stort, naturstridigt och direkt felaktigt beteende var på väg att rättfärdigas genom låtens offentliggörande.
I själva verket var kärleken mellan Juliette och Jonathan i långa loppet totalt omöjlig.
Nästan lika omöjlig som rimmet "sina källor/deras tankar"...
HON SERVERAR PÅ SITT EGET VIS
När jag vill resa bort till en semesterort
för att koppla av
Då finns det bara en som jag vill åka till
vid vårt Medelhav
Där kan du leva gott, där kan du roa dig
precis som du vill
Har du lust och följ med mig till
min egen kärleksö
Peppelinos restaurang och bar
Där kan du få precis det du vill ha
Du ber om ett glas vin
Du får en kyss därtill
Å vad det smakar bra
Peppelinos egen servitris
hon serverar på sitt eget vis
Hon blandar mat och dryck och med en krydda
kärlek till
Det finns elaka tungor som påstår att dansbandet Lasse Stefanz alltför ofta hemfaller åt ett flitigt användande av s.k nödrim i sina texter.
Bandets belackare bygger mestadels denna utsaga på det faktum att man i början av 80-talet översatte Shakin Stevens paralyserande kioskvältare Oh, Julie till att bli: Oh, Julie…du är helt otrolig…
Personligen tycker jag att det är lysande. På samma sätt som ”glas vin” nödrimmar med ”därtill” i ovanstående drapa.
Det handlar – som så ofta i Rimbloggen – om verklighetsflykt.
Vad vore egentligen den svenska danbandsbranschen utan alla dessa soliga, brunbrända, palmberikade, paraplydrinksindränkta och frestande resmål?
Det finns åtskilliga exempel på ställen besjungna av svenska dansbandsmusiker men ingenstans är romantiken och sentimentaliteten så stark som just kring medelhavet.
Det är också därför som Lasse Stefanz kallar det ”vårat medelhav”.
Ett passande epitet eftersom svenskarna kollektivt genom denna dansbandskultur obehindrat kapat ett geografiskt område som sträcker sig från Gibraltar till Israel och gjort det till sitt.
Allra mest älskar vi texter om Spanien. La viva Espana.
Eventuellt är det också i närheten av detta land vi hittar Lasse Stefanz ”kärleksö”.
Ett näste för alla hårfagra älskare av vin, kvinnor och taktfast dansbandstrummande.
Vi förutsätter att bandet åker charter eftersom ord som backpacker, Lonely Planet och härbärge helt utlämnats i den aktuella texten.
När kommer egentligen den första dansbandslåten om tågluff?
Till detta osedliga charterresmål landar vi så och får omedelbart reda på orsaken till resan.
Man kan förvisso hävda att det utgör ett omak att trängas i ett litet flygplan tillsammans med aspackade danskar och skrikande, sockerchockade snorungar men vad gör väl det när texten så försåtligt lockar oss till äventyr.
Ty där i solen ligger Peppelinos restaurang & bar. Målet på vår resa. Som ett glittrande el dorado.
Peppelinos restaurang skiljer sig en aning från de syltor vi hittar hemmavid, inte enbart beroende på avsaknaden av Jack Vegas-maskiner och dithörande sjabbiga, finsktalande spelmissbrukare, utan även på grund av sin okonventionella service,
Beställ ett glas vin av Peppelino och du får en kyss.
Något att lyfta fram i marknadsföringen, förutsatt att det nu är servitrisen som kysser dig.
Peppelino själv har nämligen otvättade trätänder från 1977, enligt legenden.
Servistrisen däremot. Bella donna…
Hon heter Estrella och har få saker gemensamt med den välkända, svenska chipstillverkaren.
Hon har definitivt mindre fett per gram.
Smal som en speta är hon, någonting hon troligen blivit efter att med en förtätad färmitet under en längre tid servat sina vällustiga gäster.
Och det konstiga är ju i sammanhanget att ”hon serverar på sitt eget vis”.
Något man kan fundera över. Man undrar; hur då?
Ingår det striptease?
Har hon parkinsons och liksom råkar skvätta ner gästernas kläder när hon skall servera drinkar?
Håller hon kaffekannan mellan tänderna?
Dechiffrerar hon Francos gamla hemliga dagboksanteckningar, skrivna på rövarspråket?
Alla vet ju att han skrev ner sina minnen på muggpapper…
Nej. Svaret är lika enkelt som självklart.
Det som gör Peppelinos egen servitris så vidunderligt speciell är att hon ”blandar mat och dryck med en krydda kärlek till”.
Ungefär som McDonald’s, med andra ord.
>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Sylvia Wrethammar E Viva Espana
>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Kikki Danielsson Papaya Coconut
>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Flamingokvintetten Ta din reggae en gång till
