MAN BLIR YR
Kom just på
Mitt i villervallan
Broder Allan står
På en båt
I en Hollies-låt
Helt genomvåt
Förlåt Susanne, det blir så här ibland
När jag gräver upp gammalt damm
Och ser tillbaka
Man blir yr
Man tar fyr
Tum för tum
I mitt rum
Kom just på
Hur vi möttes
I en vrå
På ett diskotek
85? Kanske 82?
Du var söt i lockigt hår
Mitt i villervallan
Broder Allan står
På en båt
I en Hollies-låt
Helt genomvåt
Förlåt Susanne, det blir så här ibland
När jag gräver upp gammalt damm
Och ser tillbaka
Man blir yr
Man tar fyr
Tum för tum
I mitt rum
Kom just på
Hur vi möttes
I en vrå
På ett diskotek
85? Kanske 82?
Du var söt i lockigt hår
Den här låten tar upp ett angeläget ämne. Det handlar om tjuvrökning bland ungdomar på 70-talet, en fråga som alltför sällan tar fokus i samhällsdebatten. På ett enträget sätt lyckas Gyllene Tider belysa denna socialpolitiskt svåra fråga och man gör det med glättig musik, ett tillvägagångssätt som framförallt främjar förståelsen för de stackars mediekonsumenter som förväntas nås av budskapet.
Nu är det väl samtidigt tveksamt om den tilltänkta målgruppen (folk som hamnade i tobakens fördärv 1975) idag är mottagliga, mycket pekar väl snarare mot att de för länge sedan slutat röka och därför inte berörs av den moraliska underton som präglar refrängen (man blir yr, man tar fyr, tum för tum i mitt rum). Gessle målar dock upp en avskyvärd bild av cigarettrökningens baksidor (bland annat kan det hända att man börjar rimma "1982" med "lockigt hår")
När Per Gessle verkligen anstränger sig för att skapa stor konst, kommer det som synes till slut ut små guldkorn ur både gitarren och pennan.
Likt en höna som värper landar små musikaliska och lyriska alster på bordet. I hönornas fall rör det sig om ägg. När Gessle är i farten verkar det emellertid vara ett helt annat hål som använts.
Nu står vi här 2013 med en 54-årig, halländsk poet som inte alls finner det anmärkningsvärt att rimma "villervallan" med "broder Allan".
Han gör det inte ens på skämt. Istället verkar det vara blodigt allvar, hur skall man annars tolka den förmodat seriösa satsningen Dags att tänka på refrängen? (titeln på nya Gyllene Tiderplattan vars innebörd vi alla hoppas nån gång kommer att realiseras).
Utan att skämmas gör Gessle sig själv till bästis med Hollieslegenden Allan Clarke (kanske är de vänner i verkliga livet men de är ta mig fan inte bröder) och tvångsomhändertar honom; gör honom till gisslan i sin egen text.
Nog för att Gessle kan köpa vilken slags konst han vill och samtidigt marinera badkaret med champagne men det måste ändå finnas en gräns.
Kan inte nån ringa upp Allan Clarke och översätta texten för honom, förklara att han figurerar i en sång där det bärande budskapet är att han står på en båt och blir våt i en gammal Hollieslåt?
Tror vi att han skulle känna sig smickrad?
Hade jag varit Allan Clarke hade jag gett igen och det med besked.
Jag hade skrivit en text om en Per som ser ut som en chimär där han står och tar ett bloss med Diana Ross.
Eller om en Gessle som med en en håglös suck lånar cigg av Broder Tuck.
