GALEN I BRUDAR
på det kan jag utan tvekan ta gift
Sokrates tömde ju bägaren med ro
men det vill inte jag
hur kan ni sådant tro?
Galen i brudar, pank som en lus
man kan ju få spader när man inte har klöver
Galen i brudar, pank som en lus
jag är en kille som klöver behöver
Jag sålde chevan och mitt flotta hus
pengarna gick sen i sus och i dus
Pantbanken gjorde en finfin affär
de sålde Rembrandtstavlan som jag pantsatt där
Det vilar något ryskt och gråmulet över den här låten.
Verket manar fram bilder av regnvåta björnfittsmössor, kvadratiska bilar i plast och 33 meter långa brödköer i november utmed ändlösa, snömoddiga trottoarer.
Den suggestiva melodin förstärker känslan av uppgivenhet. Hade bara Don Pedros & Nalle haft aningen mer darr på stämbanden och kanske lagt på ett lite svajigt dragspel i bakgrunden så hade Galen i brudar helt kommit upp i den furstliga klass och verkshöjd vi idag förknippar med Vladimir Vysotskijs vägröjande produktion.
Texten skildrar en medellös man vars dagliga livsansträngningar inskränker sig till att drömma om diverse brudar. Kvinnor som för honom ter sig lika lockande som svåråtkomliga, mestadels eftersom de förväntar sig uppvaktning i form av snofsiga presenter (eller i värsta fall kontanta medel).
Redan i låtens inledning slår han fast att brudar är OTROLIGT dyra i drift och det torde finnas få män i världen som är beredda att motsäga honom på just den punkten.
Sångarens catchphrase nöts sedan in med en sällsynt akribi, nämligen det faktum att man lätt kan få spader när man inte har klöver. Att det är ruter i en textförfattare som kan få ned detta på pränt förvånar väl ingen.
Förvånande är det dock varför denna svenska låtskatt från 1970 inte nått djupare in i vårt folkliga medvetande, utan tvingats tumla runt i diverse obskyra skivbackar på ställen dit endast de allra mest vattenkammade och okyssta nördarna söker sig för att botanisera, iförda urtvättade t-shirts från 1977 .
Låten är värd ett bättre öde. Faktum är att Galen i brudar är en av de vackraste svenska låtarna från efterkrigstiden. Den rymmer så många känslor. Passion, besatthet, utsatthet, kärlek, längtan, vrede, vanmakt, ångest och frustration.
Det låter som om man stoppat in Lasse Berghagen och Håkan Hellström i samma tvättmaskin. Överdoserat det hela med tre skopor Åke Uppman och sedan kört långsamt på 60 grader.
