KUL MED JUL
från foten upp till knoppen
jag har hört dem tusen gånger
alla julens sånger
Hela tjocka släkten
och ja, far i tomtedräkten
tid för skratt och skoj och trams
och syskonen är sams
Ja,det är kul med jul
det är gott med jul, jaaa
så ge mig lite jul
det är jul, det är jul
det är bara kul med jul, ja
så ge mig lite jul!
Mormor gömmer klappar
när barn gör tomtenappar
försöker hitta nöten
som gömts där djupt i gröten
föräldrarna har minnen
som lockar barnasinnen
när mamma granen smyckar
i ögon lyser lycka
Hans namn är Frans Jeppsson Wall och för en ofantlig skara av självuppoffrande fans kommer han alltid att vara synonym med den där skojfriska låten om Zlatan som gett oss i mitt tycke det kanske finurligaste rimmet av dem alla.
Frans skaldade på sitt aningslösa sätt så här i låten Whos da man? 2006:
I love you, Ich liebe dich...Zlatan Ibrahimovic!
Det är tveksamt om ens en gravt prozacmarinerad dövstumpublik på orkeslös bakfylla skulle tillskriva Frans jullåt Kul med jul samma finurlighet och ackuratess.
Låten saknar nämligen en hel del av den effektfulla elegans och sinnrika hänförelse som kännetecknar Whos da man?
Tragiskt nog tvingas man konstatera att det inte är rimmen eller ens versmåtten som är problemet. I alla fall inte hela tiden; en del rim gifter sig väldigt fint (som en varg från Grums och en liten lammunge, ungefär)
Istället är det en slags blygsam historieförfalskning textförfattaren ägnar sig åt.
Har det någon gång, någonstans i världen firats en jul där två eller flera syskon varit helt sams under högtiden?
Och då tänker jag inte enbart på Jenny, 42 som trycker upp sarkasmer i ansiktet på sin syster Cecilia, 36...
Vidare undrar man i sitt stilla sinne exakt vad det är för knasiga nappar som Frans och hans flugiga gelikar tillverkar i samma stund som Mormor gömmer sina klappar?
Tomtenappar? Det måste vara nåt skånskt julgodis.
Jag har googlat det och fann enbart appar som handlar om Tomten samt bortrövade trädgårdstomtar plus en del saker som inte lämpar sig att nämna, än mindre visa upp i just denna typ av blogg.
Sedan har vi frågan omkring mandeln i gröten. Hur är det nu, Frans, är mandeln en nöt?
Nej.
Mandeln är enligt världens samlade expertis på området (ett gäng skalliga män som tillsammans håller en sajt vid namn Wikipedia vid liv) inte alls en nöt utan tillhörande plommonsläktet.
Vidare delas mandeln in i kategorin rosväxter, fråga mig inte hur men det står så.
Till skillnad då från exempelvis jordnötter (som inte heller är en nöt, utan en ärtväxt...glasklart, eller hur?).
Där föll den tesen. Skit samma - det är inte nötter vi lägger i gröten i alla fall.
Möjligen i Ystad.
Vad Frans menar med att "föräldrarna har minnen som lockar barnasinnen" behöver däremot inte vara så svårt att förstå som man först får ett intryck av.
Det handlar antagligen om att föräldrarna efter julklappsutdelningen och två glas Malibu oförtövat börjar bläddra i en mängd dammiga fotoalbum varvid de små barnen släpper sina just erhållna leksaker för att också börja drömma om en sån där BMX-cykel som ET skumpade runt i, eller varför inte ett litet Donkey Kong-spel av 1982 års modell?
DEN JULEN
Den julen mitt hjärta du fick
men sen dagen därpå
fick jag se dig gå
I år
när gåvan jag ger
så blir det till någon annan (annan)
Besviken och lite blyg
håller mig undan
men ser på dig i smyg
Låt mig veta - känner du igen mig?
Du undrar vem jag är, jag ser du har glömt mig
(god jul)
Åh...jag gav dig ju paketet
och jag skrev ett kort till dig min älskling
Det är klart - en sån dåre jag var
men om du ler mot mig nu
blir jag bedårad igen
-Refräng-
Snön faller, en fest i juletid
jag flyr din närhet och en kall
blick av is
jag som trodde
du var nån att älska
Nu vet jag vem du är
du ville bara leka
uhum...i hjärtat fanns en fråga
när du for, den julen blev en plåga
men i år går min gåva till
nån som jag vet är min
du gör ej narr av mig mer...
För min generation (vi som spenderade stora delar av december månad 1984 med att pyssla på en dragig fritidsgård och snurra små piprensare runt en vit flörtkula för att det skulle se ut som armarna till en snögubbe medan vinylspelaren var fjärde minut tystnade eftersom Band Aids vinylsingel Do They Know It's Christmas hade spelats färdigt) är låten Last Christmas med Wham! den ultimata stämningshöjaren kring jul.
Whamlåten (så effektfullt insjungen av George Michael där han gör texten rättvisa framförallt i passagen "me, I guess I was a shoulder to cry on" som frustar av lika delar passion och sorgsenhet) är för min generation att jämställa med vad Jussi Björlings O, helga natt var för Bertil Perrolf-generationen; dvs de som är födda på 1910-talet.
Just därför är det glädjande att det tv-kända dansbandet Scotts lyckas göra låten en sådan uppriktig rättvisa då de ger den en svensk språkdräkt.
Lite rebelliskt låter de allt vad julrim heter passera till förmån för en stringent tolkning av textens väsentliga innebörd.
Vi möter en ledsen men samtidigt stoiskt hämndlysten jagfigur som i låtens inledning håller sig i bakgrunden för att inte (som det heter) ställa till med en scen.
I låtens andra vers växer dock självförtroendet i samma takt som att den spöklika vanmakten rullas tillbaka.
I slutet av andra versen, precis innan refrängen kommer som en förlösande blixthalka på julaftons eftermiddag,
skriker sångaren Henrik Strömberg ut sin dristiga hotelse: "du gör ej narr av mig mer" och just då köper man hela tolkningen.
Scotts har verkligen lyckats levandegöra Whams text och för deras arv vidare på ett makalöst brännande sätt. Så länge den svenska dansbandsscenen har så vederhäftiga uttolkare av 80-talslyrik, är Sverige och världen att gratulera.
