NÄSTA VAL GER DIG NYA KVAL
en sliten gammal klasskampssång?
Du gick där främst i ledet, höll din fana högt mot skyn
Du stred mot allt som kändes fel
Du tänkte stort, du gav din själ
men när du sedan fick din position
har du då glömt din vision?
för nu sitter du där
vartän det bär
men nästa val
ger dig nya kval
Men din vision gav en bra pension
och en grå kostym, vit skjorta och
en slips...
Att utifrån ett samhällsengagerat motiv resa frågeställningen huruvida särpräglat revolutionära kulturarbetare eller politiker hastigt överger sin radikala syn och vilja till förändring och omstörtning så fort klättringen mot samhällstoppen avslutats, är alls ingen ny och unik företeelse.
Allra minst kan Mats Rådberg och hans råbarkade anhang av fumliga kompmusiker (rättelse: steelguitarspelare) i Rankarna ta åt sig äran av att belysa den i vissa kretsar angelägna frågan, genom utgivandet av låten Grå kostym, vit skjorta och slips
Den minnesgode läsaren har exempelvis Bengt Sändhs klassiska rader "han var den radikalaste i hela SSU, han ropade revolution!...det gör han inte nu" i färskt minne. Låten som finns med på soundtracket till Lars Molins film Badjävlar (förutsatt att Molin nu såg potentialen i att kunna tjäna en hacka på försäljning av en dylik produkt) och som rullar flitigt i några av den filmens bärande scener (om nu inte de bärande scenerna är de där Ernst Günther visar pillesnoppen, detta lämnar jag åt läsaren att avgöra).
Rådberg som utifrån sitt hyllande av den amerikanska livsstilen med all sin dekadens, cowboyboots, läderjackor med långa snören utmed armarna, koskinnsklädda soffor, bardiskar i plysch, pärlemorberikade resonanslådor för gitarren, jordnötssmör mellan tänderna och marshmallows på små pinnar som anmodas petas in i brasan eller hur det nu var, finner sig självklart aningen malpacerad i denna låt, där plötsligt någon slags samhällskritik har ersätt den sedvanliga lyriken som främst kännetecknas av ord som "jeans", "skinntajt" och "revbenspjäll".
Man får ändå säga att han reder ut det tämligen väl, han behåller sin stringens i framförandet, man tror på det han sjunger (kanske har han gått nån slags skådespelarutbildning) och lyckas också med det hedrande konststycket att rimma "val" med "kval", något som väldigt få svenskar tidigare lyckats med.
Det allra bästa är ändå hur Rådberg på slutet av refrängen lyckas få in ordet slips; ett ord som kastats in mer eller mindre som ett litet sladdbarn (även om man inte skall kasta med barn) som (för att travestera Lundell) i trasor skriker efter bröd i texten, dvs ett enda, litet ord att kunna rimma med.
Något sådant finns som synes inte.
TÄNKER PÅ DIG
Jag har cyklat hundratals kilometer
i en väldigt svårartad terräng
styrketränat med en massa atleter
sprungit maran med mitt gamla gäng
Jag har gått på yoga
prövat friidrott
har inte förmågan att nånsin kunna glömma bort
Tänker på dig, hur mycket jag dig saknar
tänker på dig, var gång jag går till sängs
tänker på dig, direkt när jag vaknar
kan inte nej...sluta tänka på dig
Häromdagen fick jag en oförmedlad lust att sätta mig vid en närmast utrangerad dator och googla lite.
Döm om min förvåning då jag i Googles näpna lilla sökruta skrev in "föredetting" och en länk till Magnus Ugglas låt Tänker på dig kom upp.
Samma resultat fick jag om jag i sökrutan skrev in saker som "välkommen till ålderdomshemmet", "prostatapunk", "tandlöshet", "uddlösa texter" samt "totalt jävla meningslöst".
Enda slutsatsen man kan dra av detta är väl Uggla haft sin tid.
Närmare bestämt nittonhundrasjuttiosju.
