Rimbloggen

Att du är störst och bäst det vet du alltför väl

Här på stans hotell
Uppträder varje kväll
En tjusig dam ifrån Trosa
När hon kom hit så blev det genast succé
Sånt var de ej vana att se på krogen
Hon kallas för teasedansös, då är man generös
Dansen det är det rätt smått om
Men det gör detsamma för man jublar ändå
När hon står där utan en tråd

Eva, Eva
Du får gubbarna att leva
De har aldrig sett
Någonting så nätt
Som när du med snärt
River av dig kläderna

Eva, Eva
Alla ropar efter mera
De tar aldrig slut, deras glädjetjut
Så Eva kom ut!

Många är de närmast magistrala lycksökare som på ett sangviniskt sätt försökt förklara kärlekens essentiella väsen och magi.
Ben Marlene och hans Trance Dance nådde nästan ända fram när de på 80-talet sjöng Hoodo-wanna-voodoo-wanna-hoodo-wanna-voodo men den där sista finishen saknades; de där förlösande raderna som åsidosätter alla tvivel och direkt klargör vad kärleken går ut på.

Bättre gick det då för Polarna & Jörgen Edman som i mitten av 70-talet skapade en veritabel kioskvältare med sin smått vanvördiga skröna om den strippande damen från Trosa (något som samtidigt skulle kunna ha varit en frivol limerick av Hans Alfredson).
Här beskrivs kärlekens väsen som ett erotiskt kammarspel där dreglande fullblodsfleppon går ut på en murrigt orangebrun lokal för att avnjuta en oscillerande folkhems-striptease.

Stycket har dock – trots sin allt annat än emanciperade syn på jämlikhet – uppenbara kvaliteter.
Låten och texten golvar en totalt, den taktfasta rytmen tjongar till en rakt i solar plexus och man finner sig själv strax liggande på golvet, ropande på mera; ungefär som under den avslutande kvarten av en tämligen ordinär utekväll på valfritt stadshotell en grådaskig onsdagskväll. 

Hon klär sig i teddy när hon kommer hem.
Hon klär sig i teddy när vi ska gå bort.
Hon tar av sig sin teddy ibland,
men bara när jag varit riktigt elak.
Jag bor i en saga nästan varje dag.
Kan inte förstå hur man kan ha det så bra.
Hon tar av sig sin teddy ibland,
men bara när jag har varit riktigt elak.

Om hon fann en annan vän,
så stod jag ensam än igen.
Och med en barometer,
på mig och mina egenheter.
Och ingen annan kan förstå,
och ingen annan kan vara två.
Med en sådan man, en man som inget annat kan.

Vid ett första påseende kan ovanstående text anses vara obehändigt hoptotad och sedan fäst med hobbylim någonstans mellan en retarderad medelmåttas tomma hjärnhalvor.
Så är nu icke fallet.

Istället är det den gamle sammetssoulens jeansklädde apostel i skinnväst och gyllene cowboyhatt himself; Tomas ”Orup” Eriksson, som ligger bakom stycket.
Enskedes svar på Terence Trent D’arby har i sitt mer än kvartssekellånga skapande aldrig varit främmande för att obemärkt flika in sexuella eller åtminstone ekivoka undertexter.
Jag tänker då bl.a på låtar som ”Du är i himmelen”, ”Flickan ovanpå”, ”Händerna på täcket” (med GES) och självklart ”Jag kommer över dig”.
Minnesgoda popkonnässörer påminner måhända också om textrader som ”är du redo för en sammanstötning, bit ihop, bit ihop…” som en del tolkar som ett relativt frivolt avsnitt i Erikssons annars tämligen påklädda och kyska textkatalog.

1998 löpte han linan ut och gav samtidigt begreppet ”sängkammarsoul” en helt ny innebörd. Detta med sin blossande hyllning till en s.k teddy, alls icke att förväxla med Lasse Berghagens sång om en viss nalle med efternamnet Fredriksson.
En teddy är helt enkelt en äldre (och Orup är ju äldre) benämning på underplagget Body.
Detta innebärande ett linne som flärdfullt övergår i ett par trosor. Lite som en baddräkt utan närheten av swimmingpool.

En variant av teddyn är teddietten, som dock är försedd med strumpeband och har öppen gren, lär oss Wikipedia, som alltid en väl uppbygglig källa för kunskap, även utanför området sexiga underkläder.
Man kan t.ex också läsa om Laura Bush.

Nåväl. Tillbaka till ämnet; ända sedan 60-talet har textförfattare fascinerats av kvinnliga underkläder, och då syftar jag även på möjligheten att skriva låttexter om dem.
Vem minns inte Brian Hylands Itsy bitsy teenie weenie yellow polka dot bikini?
Den som Lill-Babs så förtjänstfullt traderade till en svensk publik 1960.
Gösta Linderholm har skrivit en sång om ett par kvarglömda trosor på en tvättlina och nog var det en och annan bröstfixerad britt (det finns åtskilliga) som småskrattade lite 1985, när Kikki Danielsson sjöng sin Bra vibrationer i ESC.
Underkläder för kvinnor är helt enkelt ett etablerat ämne inom pop- och schlagermusiken. Underkläder för män däremot är inte lika flitigt omskrivna.
Kan faktiskt inte komma på en enda sång om långkalsonger. Skulle möjligen vara något med Backstreet Boys.
Fast denna blogg behandlar ju uteslutande svenska låtar, varpå vi tvingas avböja en analys av deras påstådda gubbkalsonghit Larger than life.

Det som Orup så habilt presenterar, är historien om sin stora kärlek som älskar att klä sig i just teddy.
Hon har den på sig hemma, hon har den när de blivit bortbjudna (kanske till Glenmarks på axelvaddsbarbeque) och fan ta mig om hon inte - utan att mankera - har den på sig i duschen. Hon avgudar verkligen detta intima plagg.
Självklart kan Orup inte heller förneka sitt intresse för teddyn - hey, han har skrivit en sång om den - utan får stundtals tillfälle att flyhänt utforska den.

Men - texten lär oss också att den åker av, inte ofta men det händer.
Framförallt när Orup varit riktigt elak.
Det är lite kittlande att vidlyftigt spekulera kring exakt när Orup är elak och hur han då beter sig...
Min teori är denna: Orup har bokats till en utomhusspelning. Det är sommar, solen som sakta håller på att gå ner färgar sångarens cowboyhatt i ett rödskimrande, nästan reflekterande ljus (mycket beroende på att hatten är tillverkad av papier maché), publiken vrålar, många är berusade, stämningen är hög.

Plötsligt går Orup av tiljan - utan att ha spelat Jag blir hellre jagad av vargar.
Det hörs ett besviket mummel och trots pöbelns enträgna anmodan om da capo, stannar Orup kvar bakom scenen, snuvande sin publik på den berömda vargalåten.

Då är man elak.
Fast kanske kan man förlåta honom.
Hemma väntar ju en livspartner utan teddy.

Ungefär som Theodore Roosevelts änka, den beryktade Edith Kermit Carow Roosevelt. .
Men det är en annan historia.

>>>>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Orup Ett regnigt regn
>>>>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Orup Magaluf

Foto: chinox.se

En gång i tiden jag bodde stort
med fru och barn i hus
Kärringen var vriden som den
allra värsta fiol

Jag flyttade till en etta
Tog TV:n och försvann
Har aldrig ångrat detta
Jag är en lycklig man

Jag vill se på TV1000
Sex på egen hand gör susen
Jag behöver ingen kvinna
Någon elak härskarinna

Jag vill se på TV1000
Slipper spotta ut snusen
Jag behöver ingen fjälla som skall
gå här och gnälla


Andreas Selg heter mannen som suttit på sin kammare och knåpat ihop ovanstående rader.
På kvällarna spelar han i det skånska dansbandet Chinox. På nätterna tittar han på TV1000.

Att flitig masturbation skulle orsaka hårväxt i handflatan avfärdas av de flesta nutida bedömare inom den så kallade läkarexpertisen.
Däremot kan det olyckliga ske, att man helt tappar sinnet för vilka ord som rimmar med varandra, en fatal åkomma om man har dansbandsmusik som profession.
Det är därför som upphovsmannen får för sig att hus rimmar med fiol.
Detta är givetvis helt barockt. Hur tänkte han?
Dessutom kan man fråga sig: Varför just fiol och inte skinnflöjt?
Det hade så att säga legat närmare till hands.

Som det heter i det klassiska, svenska ordspråket:
Själv är bäste drägg.
Förlåt. Jag menar dräng.

>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Esex: Jag vill ha brudar med kjorta tajta kjolar

Eva var en och åttio, på besök ifrån Göteborg
Hon stod och kisade mot solen en söndag på Norrmalmstorg
Hon frågade mig om vägen till något galleri jag inte kände till
Jag sa: konsten kan väl vänta, vi kan gå en sväng istället om du vill
Hon var en naturlig skönhet av ett slag man inte ofta ser
Så vi gick till Operabaren, beställde gin & tonic och slog oss ner
Hon sa: jag har man och barn därhemma, de vet inte var jag är
Det här är säkert något jag kommer att ångra men jag orkar inte tänka på det

Om det är okej med dig
Så är det okej med mig
Inatt så tar jag av mig min ring
Om det är okej med dig
Så är det okej med mig
Ingen behöver få veta någonting

Den promiskuösa popen har länge varit underskattad i Sverige.
Bl.a USA, Island och Bolivia har en lång tradition av låtar om gruppsex, partnerbyten, otrohet och svek.
Först 1996 och med sin mönstergilla uppvisning i svart soul på svenska (plattan God morgon, Sverige) lyckades Mauro Scocco visa vår kalla nation hur man med frivola texter och eggande rytmer kan skapa tidlös musik som sprakar av extas.
Plattan (och den stora hitsingeln Om det är ok?) blev så banbrytande på området att den skapade en slags mental kvadriplegi hos de lyssnande och småkåta recensenter som genast höjde den till skyar färgade av en trovärdighetens förbindlighet.

I den stora hiten möter vi den store älskaren Mauro.
Han brukar (om vi skall tolka texten som skildrande upphovsmannens egna bevekelsegrunder) hänga vid Norrmalmstorg i sin vördnadsvärda jakt efter fruntimmer. Ibland så händer det sig att de kommer långväga, kanske ända ifrån Göteborg.
Så gjorde exempelvis Eva.
Vad vi vet om henne, förutom hennes geografiska hemvist, är att hon är över 1,80 lång. Vad detta säger om Mauros preferenser gällande kjoltyg är tämligen uppenbart.
Sara (vid SevenEleven) var 1,77, Julia var 1,83 och Nelly, hon som var så speciell – var detta eftersom hon mätte närmare 2,05.
Mauro gillar långa kvinnor.

Vi vet också att hon är konstintresserad. Kanske frågade hon vart Thielska galleriet ligger (Djurgården, Mauro! Djurgården!) men rycktes snabbt av Scocco bort från sånt här tingeltangeltjafs.
Helt frankt säger Mauro istället: Konsten kan väl vänta!
Ganska cool raggningsreplik.

Så de går till Operabaren där ett mer vidlyftigt kurtiserande tar sin början. Lägg märkte till hur Scocco använder sig av detaljer för att skapa rätt atmosfär. Kvinnans längd, hennes intresse för gallerier, hennes utseende som påstås vara en naturlig skönhet (inte påmålad och falsk som andra) och inte minst den viktiga teknikalitet att de dricker Gin & Tonic.
Kanske är det det här med drinken som slutgiltigt får Eva på fall. Eller är det Mauros passionerande beskrivning av ett fanzine som han läst 1992.

I vilket fall som helst säger Göteborgsdonnan: Om det är okej med dig, är det okej med mig. I natt så tar jag av mig min ring.

Man kan inte hjälpa att undra lite över exakt var den där piercingen sitter.
Just i denna fråga är Mauro dock klädsamt sparsmakad i fråga om detaljrikedom.

>>>>>>>>>Relaterade rim: Nelly

Att leva ett liv som kvinna idag
kan vara ganska hårt
För kärlekspartiklar som bestämmer min väg
har det jättesvårt
Man drömmer att lyckas, ger allt det ska ske
Att kroppen ska vakna på nytt
Nu hoppas jag på kärlekens nya idé
Som för andra så mycket betytt

Nu vet jag vad jag söker
Längtar att få pröva Venus Butterfly (Venus Butterfly)
Att kunna explodera
känna kroppen vibrera, Venus Butterfly (Venus Butterfly)
Om du finns någonstans så finner jag dig

Marknaden för sexleksaker har de senaste decennierna fullständigt exploderat. Inte minst för kvinnor som numera har ett stort utbud att botanisera bland.
Från den allra enklaste trädildo till exotiska oljor, glänsande pärlor, smattrande lampor, knottriga kedjor, uppblåsbara kaniner, böjliga cykelställ och tegelstenar i latex mm mm.

Den förbjudna frukt som de stimmiga tjejerna i det postmodernistiska schlagerkollektivet Angel sjöng om i Melodifestivalen 1992, tycks vara någon slags vibrator utformad likt en fjäril.
Låter ändå ganska oskyldigt och familjeunderhållningstillvänt. Icke desto mindre är texten partikuljärt avvikande från den allmänt vedertagna uppfattningen om vilka ämnen som bör avhandlas i en svensk schlagertext.

Självbefläckelse hör rimligen sällan hit, även om det genom historien faktiskt passerat en del bidrag på just detta tema.
Jag tänker exempelvis på låtar som Bang en boomerang, Bra vibrationer, E de det här du kallar kärlek?, Driver dagg, faller regn och Ge mig en kaka till kaffet.
Bland många andra.

Få låtar har dock haft samma rättframma lyrik och samma avslappnade attityd till ämnet.
Man undrar ju så här efteråt; hur gick det för tjejerna i Angel?
Jo, de kom på en hedrande sjätteplats.

>>>>>>Relaterade rim: Sommaren i city 1990

Vi växte upp tillsammans lilla Rut och jag
åren gick och plötsligt så en vacker dag
då såg jag någonting jag aldrig sett förut;
det var nå't under blusen som putade ut.

Vad har du under blusen Rut?
Vad är det där som putar ut?
Det har jag aldrig märkt förut
Vad har du under blusen Rut?

Ja, åren blåste vidare i en snabbare takt,
jag hade aldrig prövat på nå'n kärleksattack
Men Rut och jag vi gifte oss en dag i april,
på bröllopsnatten frågade jag henne en gång till

Vad har du under blusen Rut?
Vad är det där som putar ut?
Det har jag aldrig märkt förut.
Vad har du under blusen Rut?

Den svenska populärmusiken fullständigt svämmar över av sånger som på något sätt behandlar ämnet anatomi.
De förvuxna barnlallarna i Mora Träsk har sin rytmiska "Huvud, axlar knä och tår", Anni-Frid Lyngstad sjöng om "Ögonen", Lill Lindfors fick en megasuccé med "Mitt lilla fejs och jag", Etienne Glaser har släppt en uppmärksammad chansonskiva om tånaglar och så har vi självklart HasseåTages "Vad har du i fickan, Jan?".

Starkast bland dessa och tämligen utlämnande var denna musikaliska bomb, kallad "Vad har du under blusen, Rut?".
Det finns många etiketter man kan sätta på texten, förevigad av bland andra dansbandet Schytts.
Den är både djärv, sökande, existensiell, djuplodande och på samma gång ganska pueril, barnslig och billig.

Visst - det finns ett gott uppsåt. Mannen som framför texten känner sig både tvehågsen och verklighetsfrånvänd. Han vill verkligen ta reda på svaret, han är hängiven frågan in i det sista.
Ända tills dess att han faktiskt får svar på sina funderingar. Ett sökande efter kunskap vi kanske inte skall förringa i sammanhanget, eftersom vi via det underbara rimmet "snabbare takt-prövat någon kärleksattack" informeras om  mannens tillstånd av okunskap.
Men - som sagt - på bröllopsnatten avslöjas hemligheten; något som textförfattaren valt att skildra så här ömsint:

På natten fick jag reda på vad hon gömde för mig
vad tror ni jag fick se, kan du tänka dig?
Då såg jag någonting jag aldrig sett förut
när hon tog av sig blusen, ja då tittar dom ut...

Observera att författaren även här, i låtens förväntade crescendo, väljer att inte avslöja exakt vad som dolde sig under blusen. Vi kan bara spekulera.
Och det gör vi så gärna.

>>>>>Relaterade rim: Esex
>>>>>Relaterade rim: Jigs

Nu när jag snart skall fylla 35
vill ni tro att brudarna inte vill ha med mig hem
men se för där så hade ni fel
än så länge är jag inte så stel
att jag inte kan ge dem det som de ber mig om

Då undrar ni väl alla vad det är som de trugar mig om
Jo det är såna saker som ni bara sett på film nån gång
För det är det som jag kan bäst
De brukar jämföra mig med en häst
Kom till kvällens Don Juan så skall jag visa er vad jag kan

Jag vill ha brudar med läckra korta kjolar
som vet att det är just mig de roar
Vill ni ha en riktig man så skall jag visa er vad jag kan

Att varsamt sätta sig ner och läsa texten till dansbandet Esexs 90-talshit Brudar med läckra korta kjolar är ungefär lika fräscht som att stillsamt pressa en halv citron över en tallrik med nygrillad lax.
En distinkt känsla av krispighet sprider sig under det att man ser hur upphovsmännen (jag gissar att det rör sig män) valt att förlägga sin story till den marknad som ligger så nära till hands när vi talar om dansbandmusik; nämligen köttmarknaden.

Texten handlar om lust, kättja och män med dålig smak.
Om du vill ta 2 minuter och 45 sekunder av ditt dyrbara liv till att titta på den medföljande videon här ovan, vill jag rekommendera dig till att särskilt rikta din varseblivning gentemot en av bandmedlemmarna som spelar gitarr iförd en illuster liten keps.
Likt en Tom Selleck i skinnväst nästan gungar han fram den musik som bildar basen i denna helhetsupplevelse.

Sångaren i bandet återfinns bakom trummorna (i likhet med exempelvis Olle Jönsson i Lasse Stefanz) och det är han som med en sådan allvarsam tyngd framlägger sin heta begäran. Han vill ha brudar med läckra korta kjolar.
Lägg märkte till hans modesta önskemål. Det viktiga är att tjejernas kjolar är läckra.
Hur brudarna själva ter sig lägger han ingen större vikt vid.
Kanske känner han sitt ego dämpas något av sin egen plufsighet, varpå en preferens avseende kontahentens mänskliga utseende inte spelar någon större roll.

En annan notering gällande texten:
Jag har aldrig själv begett mig till någon dansbandslokal i avsikt att dansa men känner mig ändå tämligen säker på min sak, när jag hävdar att lejonparten av de kvinnor som frekventerar dylika ställen mycket sällan kommer dit i heltäckande byxor eller kjolar som släpar i marken.

Nog är det väl tvärtom så att flertalet dansanta damer i en danslokal har på sig minimalt med kläder.
Eventuellt kan detta vara en fördom från min sida men jag känner mig samtidigt relativt övertygad om att denna klädsel (linne, kort kjol, smink, hårspray) är både praktisk och passande i sammanhanget.
Sett i detta perspektiv ter sig Esex-sångarens begäran lite senkommen och onödig.
Man vill ropa till honom:
-Titta på dansgolvet, din skinnväst-Tarzan. Brudarna har redan korta, läckra kjolar på sig.
Problemet är att de inte vill ha dig!

Relaterade rim: Mats Rådberg

Vi har gjort det förut
vi gör det igen
ja nu slår vi dom alla
en efter en
och med publikens härliga stöd
en vilja av stål och med kämpaglöd
då skall man inte kunna besegra vårat lag
yeah,
Den glider in,
den glider in,
den glider in i mål igen..
vou, u, vou, u, vou, u...

Hylands ord dom lever kvar
här e glädje alla känner och har
när pucken glider i mål
har man hört publikens vrål
yeah

Många kreativa människor får frågan: -Vad kommer först till dig när du får inspiration? Är det texten eller musiken?
Ofta svarar då låtskrivaren att "jo, det börjar med en ton, en rörelse, en vibration som sedan växer till en känsla som fortplantar sig till en melodi"...

Så svarar exempelvis Elton John som helt kan skita i texten, ty den har han leasat ut på Bernie Taupin, allt Elton ägnar sig åt är att svulla i sig ostbågar och klinka på sitt piano, iförd rosa plommonstop och glasögon i plysch.

Andra låtskrivare, som Björn Afzelius till exempel, han sa så här: "Jag tänker skriva en blodig text om folkets lidande i Nicaragua. Den skall avslöja makten, visa den i all sin skröplighet, ytterst skall min text mana folket till resning och bygga grunden för en blossande revolution. Hur musiken blir vet jag inte men blir det för djävligt slänger jag väl in ett långt parti med lala lala lala lala i mitten. Det brukar funka".

Något säger mig att musiken alltid varit det viktigaste för Nick Borgen.
Att plinka på en gitarr och skapa ett gung, ett sväng...
I den mån texten varit väsentlig är det just refrängen som prioiteras, känns det som.
När väl refrängen är klar tvingas man fylla på med diverse dravel som "publikens härliga stöd-en vilja av stål med kämpaglöd" för att hjälpligt fylla ut den vers som sedan skall bygga upp stämningen till en vederkvickande förlösning...

Jag är måhända cynisk men nog är det väl så att ovanstående poem frammanar en känsla av marknadsföring, förpackning och yta.

Någon hade lanserat låtens titel; Den glider in.
Mångbottnad, direkt, ekivok och utmanande. En rad man kommer ihåg. Någonting glider in och nu skall Nick Borgen sjunga om det. Ett gammalt hederligt säljartrick, benyttjat av tusentals bilhandlare runt om i landet. Lacken, karossen, ytan...
Se så det blänker. Hör vad han sjunger.

Den.
Glider.
In.

Det som gled in var självklart pucken. Den officiella skrönan kring denna VM-låt från 1995 är att den påstås bygga på den sentens Lennart Hyland (olovligt glad och upprymd) med hes falsett skrek ut i rymden, när Hardy Nilsson i tom kasse satte det avgörande målet mot Kanada i VM 1962 i Colorado.
-Den gliiiiiiiiider in i måååål....den gliiiiiider in i måååål....

Fan tro't.
För mig är det lika trovärdigt som Leif Pagrotsky i hockeytröja.

Ska vi plocka körsbär i min trädgård
Du och jag, wow wow wow
Plocka allt du törs där i min trädgård
Ta vad du vill ha

Vi kan plocka alla träden kala
Ge och ta, wow wow wow
Men för varje bär får du betala
Det som jag vill ha

Ska vi plocka körsbär i min trädgård
Jag åt dig och du åt mig
Inget syns och hörs där i min trädgård
Kan jag lova dig

Sen när himlens alla sköna stjärnor
Fått igång, kvällens sång
Kan vi sjunga med och knäppa kärnor
Hela natten lång

Det har gått ett antal år sedan 1975 men nog är det märkligt att ingen svensk textförfattare sedan dess vågat vara så obstinat och oförutsägbar att man vågat rimma "du och jag" med "wow wow wow".
Om man ljudar orden med läpparna hör man ju likheten direkt.
Det är något av det första som slår en när man förstrött begrundar texten till Ann-Christine Bärnstens bejublade och omtalade schlagerdebut (hon kom aldrig tillbaka) i Melodifestivalen 1975.

Och den spröda sången och det utlämnande framförandet sedan...
För att lättast beskriva hur det lät, bör vi ta till följande metafor; föreställ dig en finnig Tommy Nilsson, långt innan målbrottet. Hans röst låter ursinnig när den gör sitt bästa för att imitera Reefat El-Sayed.
Intet öga var torrt när Bärnsten sjöng.
Intet öra, heller - påstås det.

På tal om metaforer...eller kanske snarare eufemismer...texten till låten är förstås väldigt vågad och relativt få lyssnare känner sig försäkrade om att det verkligen är körsbär Ann-Christin vill att vi skall vila labbarna på.
Personligen tror jag att den här texten handlar lika lite om körsbär som Vikingarnas samlade verk handlar om infrastrukturen i Dar-Es-Salaam eller beatnikgenerationens rotlöshet och alienation gentemot konservativa tankemönster.

Faktum är att varje ord i denna text betyder något helt annat än vad som föreställs och visas upp.
Att läsa texten till Ska vi plocka körsbär i min trädgård? är lite som att bläddra i en bok av Paul Auster.
Vi återfinner samma märkliga kulisser; hos Auster ofta väggar, tak, trottoarer eller gathörn, hos Bärnsten - efter vad jag kan tyda - körsbärsträd, trädgårdar, stjärnor...

I båda fallen handlar det om enskilda, avgränsade platser där udda existenser kastas ut för att försöka finna ett sammanhang. Som ett iscensatt kammarspel med ett fåtal, på förhand givna, attribut.
Spänningen ligger i vad textens förmodat fiktiva (hos Auster väldigt konturlösa och anonyma) karaktärer skall göra med de redskap och yttre förutsättningar som finns till hands.

I Austers böcker kan historien oftast ta slut utan att personen nått någon lösning, utan att läsaren fått reda på de bakomliggande orsakerna till det som sker, ännu mindre varför personen agerar eller - oftast - inte väljer att agera medan tid finnes. Tiden rinner ut, boken tar slut och kvar sitter läsaren totalt förstummad och funderar över sammanhangen.

Samma anstötliga känsla nås man av då låten Ska vi plocka körsbär i min trädgård tar slut, efter dryga (väldigt dryga) tre minuter.
Man sitter helt perplex och undrar: är det där "knäppa kärnor hela natten lång" verkligen vad jag tror att det är eller åtminstone vad det menas vara eller vad det förväntas framstå som?

Som med all riktigt välproducerad konst, tvingas man sedan acceptera det faktum, att vi aldrig riktigt kan få något heltäckande svar.

Jag gick på en restaurang häromdagen men personalen helt skräckslagen vart
Jag ville ha något gott uti magen så jag beställde min lyx-à la carte

Jag vill ha rökt gök med lök
Ho ho
Men servitrisen hon sa
”ni mår nog inte så bra”
”Jo, jag vill ha rökt gök med lök
ho ho

Och vill ni rätt mig förstå, jag vill ha fjädrarna på

Hovmästarn buga och sprang ut till skogs sen
Och han tog med sig sin ollonpistol
Gökar det hade han ej i frysboxen
Jag bara väntade lugnt på min stol

Hur gick det sen för stackars Thore Skogman? Jodå. Hovmästaren återvände. Med en gök.

1963, när det rödhåriga och busiga yrvädret Skogman just skrivit klart sin 324:e sångtext, översköljdes han plötsligt av en oförmodad förtrytelse.
Varför skulle han ständigt vara den som sattes att förvalta en skiljaktig typ av småputtrigt folkhemsfabulerande när fyra långhåriga britter från Liverpool kunde skapa en sådan uppståndelse med texter som brann, skaldestycken som utmanade och versrader som ångade av erotik (please, please me, för att bara nämna någon) .

När Skogman en morgon satt vid sitt lilla frukostbord med den hemtrevligt rödvitrutiga duken, bestämde han sig därför.
Han skulle skriva en likadan text.
En sång om äkta känslor, passion, flammande begär och förtätad lust.

Resultatet blev Rökt gök med lök.
Från början hade dock Thore tänkt sig att låten skulle heta "En rök, ett gök och en lök" men när denna text presenterades för skivbolaget uppstod en dispyt.
"Det blir omöjligt att få låten spelad i radio, Thore, om du envisas med att låta texten kretsa kring sängrökning, kopulation och stora bröst. Inte ens CG Hammarlund kommer att vilja spela låten" lär marknadschefen för skivbolaget Decca; Reinhold Hottman, ha sagt i samband med diskussionerna kring utgivningen av sången, i oktober 1963.

Skogman var dock envis och fortsatte under hösten detta år att driva sin konstnärliga integritet mot nya, djärva mål. Han skall enligt uppgift bl. a ha krossat grammofonskivor i en telefonkiosk utanför Hedemora strax innan advent detta år.
Slutligen förlorade han dock mot etablissemanget och började ändra stora delar av texten till en mer familjeanpassad lyrik. Meningen "tänk dig skumpa med magen och snabbt på din rumpa få fart" 
ändrades exempelvis till "jag ville ha något gott uti magen så jag beställde min lyx-à la carte" 

Dock lät Skogman vissa rester av textens ursprungliga karaktär leva kvar. Självklart den s.k göken, nu förvandlad till någon typ av obskyr maträtt.
Men även hovmästarens "ollonpistol" sägs enligt legenden anspela på textens tidigare, betydligt snuskigare beskaffenhet.

Hon säger: Jag är kär.
Jag svarar: Samma här.
Ni är så skön madame.
Jag knäpper upp där fram!
Ni har så härlig smak.
Jag knäpper upp där bak!
Jag tror jag älskar er.
Då åker kjolen ner!
Jag är en törstig karl.
Då åker skorna av.
Sen går min högra hand,
till hennes BH-band!
Bandet har resår,
dra ut så långt det går.
Så det blir en katapult,
när det dragits ut för fullt.
Jag skrattar HAHA!
Och sedan släpper jag!
Hörde ett hiskeligt tjut.
Genom fönstret far hon ut!
Jag ropar flyg och far!
Jag står med BH:n kvar.
Så har jag fått det som jag vill.
JAG HAR FÅTT EN BH TILL!

Tänka sig att den folkhemske gammeltantskittlaren Lars Berghagen en gång i tiden var så här rak, frispåkig och frivol.
Texten uppvisar förutom en orgie i underkläder även en oerhört fin känsla för rytm, det blir liksom ett taktfast trummande i dessa fyraordsmeningar som i det närmaste påminner om när Bodil Malmsten tolkade Evert Taubes "Den kinesiska muren".
Prova själv att deklamera detta avsnitt och tänk dig rytmen av ett tåg som rullar in i en tunnel eller kanske det klapprande ljudet av italienska skor i en stor danslokal, utövande tango.
Sen går min högra hand,
till hennes BH-band!
Bandet har resår,
dra ut så långt det går.
Så det blir en katapult.
när det dragits ut för fullt

Det hela är svettigt, pulserande och något som sannskyldigt kittlar fantasin.
Man vill liksom brista ut i ett "Vad har du i fickan, Jan? Är det en jättebanan?"
Det är när man tänker på det nästan omöjligt att samme man som nedpräntade dessa rader till låten om Flirtige Kurt, rader så ångande av passion och lidelse, några år senare skulle dra på sig en blå filtkavaj och sjunga låtar om gamla bilar och små Teddybjörnar.

Som om gamle snuskhummern Serge Gainsburg helt skulle sadla om och börja sälja kontorsmaterial via internet.
Lasse! Berätta! Var någonstans på vägen tappade du din eldiga passion?
Pöbeln vill veta.

Vi kan blunda bort allting trist och grått med en erotisk dos
Inget annat nu, inga spår av tid och rum
Får jag komma in när du öppnar dig som en vildros?
Kan du visa mig runt ditt vackra land en stund?

Här ovan syns blott en liten del av den väldiga textmassa som den glade musikalgycklaren Tommy Nilsson gett ifrån sig under den trevande titeln Vill du ha sex?
Låttexten var aktuell för några år sedan i en omröstning gällande Sveriges sämsta låttext som P3 arrangerade.
Tävlingen vanns dock av Martin (Fiskar som viskar).

Jag tycker att Herr Nilsson får ta en hel del oförtjänt skit för dessa stackars rader. Tvärtom tyder de väl på en blossande lyriker? Ett bultande hjärta som slår någonstans därinne bakom silverkedjorna och bröstkorgens hår?
Tommy Nilsson har tidigare anspelat på det sexuella.
Vem minns inte Öppna din dörr? En klart imperativ till skötet...ett vokativ till kvinnan.
Eller låtar som Too many expectations och En kvinnas man - eller varför inte Din skugga på mitt täcke och den närmast klassiska sången inom tantrisk sexualitet; Allt som jag känner.

Inspirationen till ovan citerade slagdänga är dock helt klart hämtad från Ledin. Ständigt denne Tomas Ledin.
Han är för svenska musiker med schlagerambitioner vad Bob Dylan är för alla andra.
Ledin är urkällan. Ledin har i sin ömsinta betraktelse om Isabella (hon, den sensuella) diktat följande: "det är för sent att avbeställa min erotiska sufflé."
Tommy Nilsson sjunger: "med en erotisk dos".
Uppenbarligen hänförd och starkt influerad av sin store maestro; Tomas Ledin.

Denna inspiration syns även på andra plan. "Släck alla ljus!", sjunger Ledin.
"Inga spår av tid och rum", sjunger Nilsson.

Influenserna syns även mot slutet där en annan Ledinparafras sticker fram.
"Kan du visa mig ditt vackra land en stund?", sjunger Tommy i sin låt.
"Det blir en dag på stranden", sjöng Tomas Ledin.

Antydningar, blickar, andetag, blå blå känslor i natten, dina färger var blå....just nu...en dag...vi skall gömma oss i varandra...

Till slut vaknar man kallsvettig ur denna erotiska feberdröm och kan ej skilja dem åt.
Slutligen kommer man dock till sans och inser att Nilsson är den av de två som har mest hår på huvudet.

Jag har alltid velat rida
på en grön sommaräng
känna vinden vina
jag håller fast vid din man
ska bli skönt att få vila när vi nått fram till kvarn

Varje dag rider omkring
Varje natt din emot min
hindren är för längesen förbi
na na na na na na

Du pustar och frustar
efter en lång nattlig rytm
jag bort piskan kastat
men vi sporrar varandra ändå
med skinn och gummiklackar
får jag dig att gå

På ett subtilt sätt fångar här Christer Sandelin och Tommy Ekman (Sveriges svar på Elton John & Bernie Taupin) den pirrande känslan och oerhörda förnimmelsen av vällust som utslungas i kroppen på de kontrahenter som träffas nattetid för att rida.

Sandelin/Ekman var ju exeptionellt bra på att fånga stämningar och lukta sig fram till vad den unga publiken efterfrågade. Låten heter Rider omkring och utgjorde tillsammans med låtar som Ögon som glittrar, Fantasi och självaste juvelen i kronan; Vill ha dig, essensen av det vi kallar bra, dansant tonårspop. Eller Freestyle, som bandet hette.

Bandet lyckades som få (dessa få är bl.a Noice och Gyllene Tider) ge röst och gestalta liv åt den unga generation som gick på högstadiet någon gång mellan åren 1977 och 1983. Generation X, kallad.
Tidstypiska men även ständiga företeelser och problem, återfinns som små referenser i Freestyles texter. Tuggummi, annat gummi, popcorn, kuddar, bubbelbad, mascara, piskor, mopeder, hårspray med ozon i, kobratelefoner och rökrutor - allt får plats i bandets makalösa textkatalog.
Förhoppningsvis kommer denna skatt att även hjälpa framtida forskare i sitt arbete att kartlägga just vad det var som formade generation X.

Just denna låt; Rider omkring; skiljer sig dock en aning (nur ein bisschen) från det ovan angivna upplägget. Visst, låten suger upp det väsentliga och värdefulla för många tonåringar vid denna tid, ja, för tonåringar i alla tider.
Nämligen ridsporten. Ändå skiljer den sig från de övriga sånger av Freestyle som ligger oss så varmt om hjärtat.

Sandelin och Ekman som de sluga textförfattare de var (är...) var självklart inte sena att uppmärksamma det faktum att bandet (mycket tack vare Christers pudelfrisyr) åtnjutit en stor popularitet bland just unga tjejer.
Tjejer som självklart i den åldern älskar allt vad hästar, stall och ridhjälmar heter. Ridsporten är ju tveklöst den populäraste bland kvinnliga tonåringar.

Sagt och gjort. I full galopp (om uttrycket tillåts) skred (skrittade??) killarna till verket och skrev denna lättsamma text om nattliga ridturer. Vilken ridskola det hela utspelar sig på (antagligen är det ganska få som tillåter tjejerna att rida på hästarna nattetid), vad hästen heter eller vilken färg det är på hjälmen (troligen svart) får vi aldrig veta.
Det är väl som vanligt med Sandelin & Ekman, dessa mästare på undertext och mångtydigheter, att inga direkta fakta slinker igenom i texten. Men - som brukligt inom ridsporten - är det ju så att det ryktas en del.

Ett rykte går ut på att denna poptext i all sin enkelhet egentligen är en parafras på Vilhelm Mobergs uppstudsiga roman Rid i natt från 1941. Sandelin och Ekman som alltid haft lätt till att hemfalla åt litterära referenser i sina texter (Dover-Calais påstås som bekant ha inspirerats av poeten Matthew Arnolds dikt Dover Beach som här kort återges: Upon the straits; on the French coast the light Gleams and is gone; the cliffs of England stand; Glimmering and vast, out in the tranquil bay) skulle helt enkelt ha lyft in Mobergromanen i ett nytt sammanhang, spunnit vidare på den samhällskritik och aversion mot nazismen Moberg gav uttryck åt fast anpassat texten till 80-talet. Enligt några är låten en direkt uppmaning mot de som fruktade Reaganadministrationens alltför moraliska och reaktionära politik att så att säga protestera.

Budet går från gård till gård; rid i natt!

Det är inte lätt att vara ödmjuk, för den som är felfri som jag!
Jag längtar så hem till min spegel..
Jag blir vackrare för varje dag.
Och alla som ser mig vill ha mig, jag är en sjutusan till man!
Det är inte lätt att vara ödmjuk..
Men jag försöker så mycket jag kan...

Jag verkar ibland lite ensam, men en cowboy är stark som en stut
För om jag skaffar mig vänner så blir jag en i mängden och då är det slut!
En del grabbar har pengar i pungen, men jag behöver inga kronor i min.
Jag tror det har nånting att göra med hur som jag fyller ut skinntajta jeans!

Även om texten förhoppningsvis var ironisk, och detta långt innan ironin bitit sig fast i det svenska folkhemmet, var det många som kallade Mats Rådberg för mullig mansgris när han etablerade sig och sin orkester Rankarna med låten Peta in en pinne i brasan på 80-talet. Många ansåg att Rådberg gjorde för feminismen det som Castro gjort för de mänskliga rättigheterna och parlamentarismen.

Denna uppföljare, med samma manliga chauvinism smittande ur gitarren, bör också - hoppas mången svensk - tolkas med ironi. Om detta verkligen är fallet kan vi inte vara helt säkra på.

Ironin är ju en form av humor som traditionellt präglat den svenska dansbandsmusiken.
Vikingarna sjöng om flickor på Hawaii som dansade hula-hula natten lång. IRONI!
Thorleifs brottarhit Gråt inga tårar har ett avsnitt där Thorleif Tupé sjunger "för du menar ingenting med det ändå..." IRONI!
Vidare kan vi ta Sven-Ingvars Svensktoppsrekord Två mörka ögon: "Jag såg ett ljus i dina ögon, ett ljus som ännu lever kvar" IRONI!

Mästaren inom denna genre är dock Mats Rådberg, en slags countryinfluerad hillbillysångare inte helt olik den gamle hallåmannen Rolf Arsenius. Ett avlångt, manligt ansikte med mustasch och John Wayne-liknande, stålblå ögon. Ovanpå en cowboyhatt, under hakan en cowboyslips, sedan mockakavaj, skinnbyxor och läderstövlar med sporrar på.
Tada! En sjutusan till man, helt enkelt.

Vilka Rankarna var är med oklart. Däremot är det lättare att förstå varför de tvingades dras med ett snuskigt epitet. Många dansbandsdiggare ville nämligen byta vokal vid andra bokstaven, och vem kan klandra dessa snuskhumrar?

Texten till "Det är inte lätt att va ödmjuk" är fullständigt lysande. Mitt favoritparti är liknelsen med pungen utan pengar. Och det därtill hörande nödrimmet "min" och "jeans".
Man kan alltid lita på killarna över 35, sjöng han en gång i tiden. Numera är han antagligen dubbelt så gammal men still going strong. Lika cool, inte vidare ödmjuk och med samma känsla för ironi.

Mats Rådberg. En sjutusan till karl.

Jag får för mig
Du förstör mig
Om du rör mig
natt efter natt

Om jag drömmer
Om du glömmer
Du får för dig
Leka tafatt
'''
Du förför mig
Jag förgör dig
Om du rör mig
natt efter natt
Om jag vaknar
Ser din saknad
Du förför mig
eller ditt skratt

Du gör mig het
Så glöm vår planet
Se på din mun
Den gör mig stum
Om du rör mig
Jag förgör dig
Du förför mig
i min fantasi

Låt oss förflyttas. Till en annan tid. Till ett annat rum.

Rummet badade i rosa, lila och marinblått. Stora vita, spröjsade fönster stod smått på glänt. Det var kväll och genom fönstret drog en behaglig bris, utanför syntes den benvita månen vandra sin tysta ban. Trädkronorna utanför fönstret vajade något men uppenbarligen var kvällen bara måttligt kylslagen.

I centrum av rummet stod en vit dubbelsäng. I den satt en välsminkad och rosaklädd Git Persson och trånade. Hon sjöng sin sång medan hon inte särskilt sedesamt smekte en stackars leksakselefant och över sängens aprikosfärgade sidenlakan med sina späda händer. De rödmålade naglarna pressade sig stundtals ner i sängkläderna så att lakanen blev ännu mer veckade och rufsiga.

Git Perssons blöta ögon sökte sig mot kameran, eller möjligen åt något annat håll. Blicken letade, synen famlade sig omkring. Skulle han komma? Skulle den man som så till den milda grad lyckades förgöra henne i samma stund som förförelsen inleddes...skulle han dyka upp denna månbleka kväll?

Jo. Visst skulle han det, han var lika förutsägbar som alltid. Titta! Där kom han ju.

Jan Guillou. I smoking och ypperligt välkammad. Hans sneda blick, majestätiska axlar som avslutas med de sedvanliga, diminutiva underarmarna. Och så då presenten till Git. En liten vän gåva, ett ömhetsbevis. Vampyrtänder från Buttericks!

Mellan Jans spetsiga, blanka framtänder skymtar betraktaren av Melodifestival-videon (1986) en stor skådespelartalang. Och med den skrider Jan, förföraren, till verket. Ännu en kväll.

Det är dock lite oklart huruvida Guillou får in någonting om Palestina i det hela men är det någon som lyckas med det är det Vampyr-Janne.
Git Persson överlevde och sjunger nu fågelsånger med Curt-Haagers.

Hur har vi hamnat här egentligen
Hur kommer det sig
Att jag sitter här på sängkanten

Vad har vi haft för oss
Gjort du och jag
Det här hotellrummet
Kan knappast vara bokat idag

En sak är säker, det vet vi båda två
Vad som än sägs, vad som än händer, så är det bara så
Det här har aldrig hänt

Min skjorta på golvet
Vill inte förstå
Finns det någon förklaring
Som kanske kan rädda mig ändå

Jag måste ta en dusch
Vakna till liv
Kavajen är borta
Var är nycklarna till min bil

En sak är säker, det vet vi båda två
Vad som än sägs, vad som än händer, så är det bara så
Det här har aldrig hänt

Denna glittrande lilla låtskatt rymmer så oerhört mycket.
Undertexten är tydlig, budskapet är intill perfektion planterat mellan raderna.
Och Rimbloggen kan avslöja detta budskap: Tomas Ledin brukar ha för vana att prata förtroligt med sina kläder. Inte ofta men ibland och helst i ensamhet.

Bevisen som stödjer detta påstående är många och ganska betecknande för mannens något annorlunda böjelse. Här följer några konkreta exempel: 1982 hade Ledin en het men kort romans med ett par sandaler i plast. Under hela rocktågsepoken brukade Tomas varje kväll innan spelningen anförtro sig åt ett par vita bomullsbyxor. Och i denna text låter han sitt begär nästan totalt blomma ut, även om  attraktionen fortfarande ligger på en nivå av enbart antydningar.

Låten heter Det här har aldrig hänt och återfinns på den benkrossande jättesuccéplattan Hela vägen från 2002.
Upphovsmannen själv är extra stolt över sin sånginsats och skriver såhär på sin officiella hemsida: "Här sjöng jag mycket lägre än jag brukar göra. Jag tyckte att det passade i den här sången med sin lite bluesiga och inte så lite ångestfyllda text."

Inte så lite ångestfylld text, nej...just det.
Måhända handlar denna ångest om att Ledin för första gången försiktigt vågar ge offentlighet åt sin klädrelaterade böjelse?

Efter att han tidigt vaknar i detta hotellrum, ivrigt förnekande det faktum att det pågått någon typ av amorös utsvävning i sagda lokal, tar han till sin gamla vana att anförtro sig åt sina kläder.
Kavajen (en kär gammal vän) har dessvärre sjappat på något förunderligt sätt förutvarande kväll, så numera återstår enbart sångarens skjorta som ligger på golvet. Ledin antyds i texten fråga skjortan om vad som hänt. Men skjortan vill inte förstå.

Även bortsett från upphovsmannens själsliga kris i beklädnadsfrågan är texten riktigt, riktigt ruggig och närmast paranoid. "Jag måste ta en dusch, vakna till liv, kavajen är borta...Var är nycklarna till min bil?" frågar sig Ledin med sömndruckna ögon.
Sällan eller aldrig har väl en svensk textförfattare rört sig så nära denna klaustrofobiska känsla av vanmod och panik, framtvingad av till synes vardagliga saker som en dusch, en kavaj, en sängkant och ett par bilnycklar.

Texten når här de hisnande litterära nivåer som vi vanligtvis förknippar med författaren Stephen King.
För att citera Amber i filmen Boogie Nights när hon blir ombedd att beskriva stjärnan Dirk Diggler: "Han är så begåvad. Så jävla begåvad".

Sverige som nation skall vara stolt över att vi har en textförfattare med denna unika talang. Att blanda vardagsrealism med isande skräck.

Eller som Ledin själv säger: "Här sjöng jag mycket lägre än jag brukar göra. Jag tyckte att det passade i den här sången med sin lite bluesiga och inte så lite ångestfyllda text."

I Paris, i New York City,
London och Bombay

har man specialmenyer
ingenting för mig

ge mig macaroni,
cannelloni och lasagne

spaghetti och därmed pasta
bara nämn dem vid namn

pescatore vesuvio
rabosola bombay
åååå ååå ååå ååå ååå
vad ni frestar mig

siciliana adonne
vegetarialo
åååå ååå ååå ååå ååå
jag får aldrig nog

mamma mia
pizzeria
cannelloni macaroni å lasagne

Den första inrättning man med dagens definition skulle kunna kalla för en pizzeria öppnade i Sverige i slutet av 60-talet. Givetvis inträffade detta i landets huvudstad; Stockholm. Bengt Wedholm hette mannen som på sin restaurang Östergök 1968 lät Stockholmarna smaka den goda maträtten från Neapel. Då skall man veta att Wedholm enbart var den som lanserade pizzan som en kommersiell produkt och så att säga massproducerade pizzor på sin restaurang. Det som blivit den gängse definitionen av en pizzeria.

Redan 1947 hade man dock i Västerås serverat pizza till hungriga, italienska gästarbetare på ASEA. Huruvida detta kan klassas som landets första pizzeria är en förstås en fråga om definitioner men om vi utgår från den popularitet som pizzan åtnjöt i Sverige från 1970 och framåt känns det mer troligt att säga att Wedholm är pizzans pionjär i Sverige. Han tog helt enkelt hit maten och "breakade den" som det heter på nusvenska. Men det skulle dröja innan pizzan fick sitt verkliga genombrott. 

Först en bra bit in på 70-talet började trenden sprida sig och i mitten av 80-talet; 1985 ansågs utbudet av pizzerior i landet vara så stort att även lantisar kunde referera till fenomenet.
Något som den smajlande, välkammade och nästan hälsovådligt solbrände schlagerkungen och skivproducenten Lasse Holm slog mynt av detta år. Han har själv sagt att han satt en kväll och var förbannat hungrig. Och så kom Cannelloni Macaroni till.

Redan i sångens titel får medelsvensson kännedom om upphovsmannens världsvana och oefterrättliga stil. Det här med italiensk hämtmat är ingalunda någon nyhet för Holm, inte alls.
Tvärtom. Understundom låter han en nygräddad siciliana adonne slinka ner i halsen varpå det glittrar till i hans svarta solglasögon, får man förmoda. Det är helt enkelt en livsstil. Som det var bland landets jetset 1985.
Pizza, kebab, lasagne och pasta var mat som ännu inte helt fått fotfäste ute i landet. Pizzerior var alltjämt exotiska i säg Säffle eller Hedemora. Men inte hos Lasse Holm. Han var hungrig. Och han ville ha spaghetti och därmed pasta!

Hungern kan som bekant driva en väldigt långt. I detta fall blev det någon typ av schlageropera (märk väl det klassiskt italienska anslaget i refrängen) där olika italienska maträtter namedroppas till tonerna av en enerverande aria. Frågan är om inte låtens bästa rader är de som kören sjunger så entusiastiskt; mamma mia
pizzeria cannelloni macaroni å lasagne

Att rimma mamma mia med pizzeria var en effekt som även Galenskaparna och After Shave använde sig flitigt av i sin musikalklassiker "Mamma jag vill ha en italienare!" från katastrofmusikalen "Stinsen brinner!" två år senare. Helt klart var svenska låtskrivare under mitten av 80-talet fascinerade över den nya maten från medelhavet med tillhörande livsstil och attribut i form av loafers, svarta Ray-Ban-glasögon, kavajer med breda axlar och bakåtslickat hår (gärna i en liten svans baktill). Den som bäst fångar tidsandan är helt klart Lasse Holm mycket beroende på att han verkar så äkta.
Så genuin.
Så uppenbart initierad och beläst på ämnet. Han har en uppenbar passion för pizza (och för Denivit...) och vill med varje cell i kroppen missionera pizzans lov och omedelbara fördel gentemot all annan mat. Bäst kommer denna patos till uttryck i låtens starkaste rad: jag blir fascinerad
känner hunger, känner törst, det gör mig passionerad, det gör mig fylld av lust...

Receptet på framgång? Ta bara lika delar av: passion, hängivelse, ost, tomatsås, synthar och lite pescatore så blir du också en vinnare...

Där har jag fasligt sjå
med hennes spetsbehå
medans munnen letar
blöta slätar.
Ja det tar fyra sekunder
innan klänningen faller på spiselhällen.
På fyra sekunder går det i mina brallor.
Där sprack den kvällen,
snabbt är man en slagen hjälte som vill se Rapport.
Älskling, fyra sekunder, underbart är kort.

Det här är min favoritpassage i låten 4 sekunder med Magnus Uggla, från plattan Alla får påsar 1994.
Att rimma fasligt sjå med spetsbehå är fullständigt genialt. Nästan genitalt men inte riktigt.

Rimmen möts på ett oerhört fyndigt och roligt sätt genom hela låten...utom just "munnen letar, blöta slätar"...snacka om obegripligt nödrim.