Rimbloggen

Det var en svinkall torsdag med ärtor och fläsk
Jag var bjuden till min moster
Ja, släkten den e' värst
Ty en ärta hård och karg
Trängde in i min emalj
Jag gav upp ett våldsamt tjut
Ringde, sa det var akut
Fick till svar - Vi drar ut nu idag!

Vi möttes på folktandvården
Kärlek som inte kan bedövas
En kram och en amalgam
En fyllning av en tand
Fick kärlekens låga i brand

Sen på skälvande ben över tröskeln jag klev
I väntsalen den grå snart elva klockan blev
Genom dörrn kom en blondin
I en rock så vit och fin
Hon mej ledde in med varlig hand
Till stolens vita läder fram
- Vi ska ta röntgenkort
Gapa stort!

Som i alla stora texter med någon slags litterära anspråk, är miljön inte bara viktig utan nästan direkt avgörande.
Vill du fånga och trollbinda din läsare bör du som författare försäkra dig om att skapa och framförallt tillvarata en slags autencitet i verket. Här är miljöbeskrivningar en viktig del. Allra bäst blir det om du vinnlägger dig om att beskriva de små detaljerna som annars så lätt förbises.
Det är nämligen i de obehärskade detaljerna magin ligger, något som Tage Danielsson en gång fastslog så här:
”Om man smakar grovt och slarvigt så smakar kött kött och svamp svamp och fisk fisk, istället för senapsbestruken dilammstek, portvinsstuvade murklor och nystekt färsk strömming med några droppar ättika på”
.
Det är uppenbart att textförfattaren bakom Svenne Rubins Vi möttes på folktandvården tagit till sig Tages tidlösa uppmaningar. Inte minst står detta klart när man betänker en annan aforism, signerad Danielsson:
”Det är inte mycket man kan dikta ihop, i en grop”.

De gropigheter som den mänskliga munhålan består av har dock visat sig innehålla mycket kärt stoff för meriterade textförfattare som Sven Rubin och Birger P. Resley att bita i, ja man skulle nästan kunna tala om det allra renaste guld. Eller i alla fall amalgam.

Observera med vilka detaljer texten lyfts fram.
En ärtsoppa, en moster, en tandvärk. Man kan både lukta och känna sig fram mellan raderna.
Alla vet ju hur en moster luktar.

Detaljrikedomen bara försätter och accentureras ju längre fram i den snillrika texten vi kommer, alltemellan når den närmast utanpåkroppen-upplevelser. Det här är en text som bubblar och sjuder. Det är köttigt, det är varmt, det är blött.
En kram och en amalgam; enkom detta kan vara bubblare på topp tio-listan över landets bästa rim någonsin.
Vidare sitter huvudpersonen i ett väntrum som är grått, blir ledsagad av en kvinna som är blond för att slå sig ner i en skinnfåtölj som är vit.
Alla som någon gång satt sin fot (och kanske ännu hellre sin käft) inne hos Folktandvården förstår att texten till låten baseras på lika delar empiriska studier som fulländad stilistik och en obändig kunskap om detaljer.