LÅNGSAMT TIDEN GÅR
Jag vaknar varje morgon
och jag mår så bra
Jag sträcker mig och gäspar
Det är en härlig dag
men det känns ändå tråkigt
och långsamt tiden går
när han är på kontoret är timmarna så blå
men när han sen är hemma
blir tiden kort
när vi ses på kvällen är det jämt för kort
men när natten kommer blir allt bra
när vi är tillsammans han och jag
Han pendlar varje dag min vän
Han jobbar nio och till fem
Jag längtar tills han kommer hem
Så vi får va tillsammans
Ibland går vi på bio, ibland på restaurang
Dans…tätt intill varann
Att känna denna närhet, och att det är vi
Bättre än det här det kan det aldrig bli
Det är en minst sagt ambivalent inställning till livet som sångerskan som framför denna pyramidala 80-talshit visar upp.
Å ena sidan är allting väldigt, väldigt bra; inledningsvis dristar hon sig till och med att tala om en ”härlig dag”.
Å andra sidan känns det tråkigt och långsamt.
De blå timmarna utan vännen flyter flegmatiskt fram.
Mannen är på jobbet och kvinnan skulle kanske kunna ha varit en intensiv utnyttjare av vårdnadsbidrag om det inte varit för att låten kom 1982 och någon sådan reform ännu inte sett dagens ljus.
På denna tid hette det helt enkelt att man var hemmafru.
När den sönderstressade pendlaren långt om länge finner arbetsdagen vara slut och stillsamt återvänder till hemmet skiner kvinnan sporadiskt upp för att sedan åter kastas in i ett klaustrofobiskt mörker.
”När vi ses på kvällen är det jämt för kort” heter det.
Konstigt nog kan sångerskan snabbt skölja undan denna sorg och förtvivlan lagom till sänggåendet, ty ”när natten kommer blir allt bra”.
Det är nu bitarna faller på plats. Efter att vi kommit så här långt har vi en relativt klar bild av hur dessa båda älskandes samliv ter sig.
Kvinnan syftar självklart på att mannen nattetid ger henne något hon verkligen behöver. Detta bekräftas längre fram genom eufemismen ”vi är tillsammans han och jag”.
Denna väldigt adekvata tolkning skulle samtidigt förklara varför sångerskan mår så bra på morgonen. De har nattetid ”varit tillsammans”.
Den natten kramades Bamse och Brummelisa extra länge, för att tillgripa ett durabelt citat.
Eller skall hela det här partiet med den nattliga glädjen tolkas ironiskt; kanske är pendlaren en uttröttad träbock som somnar tvärt djupt snarkande och därför blir det bra på natten igen eftersom det då snart åter är en morgon och man kan vakna ”och må så bra” för att sedan förvisso åter teatralt "ledsna något" då mannen väljer att pendla igen varpå ensamheten ånyo gör sig påmind.
Med tanke på de logiska vurpor och den drumliga minnesförlust som texten ger prov på, skulle man kunna tro att den ursprungligen framfördes av nån slags håglös guldfisk med mindervärdeskomplex.
Så var nu inte fallet. Istället är det den gamla schlagerdonnan Elisabeth Andréasson som hade det dubiösa omdömet att hoppa på en svensk tolkning av Sheena Eastons eruptiva hit Morning train under det insidiösa namnet Han pendlar varje dag.
Vi som hört originalet minns den och glömmer den aldrig.
Så – nu är det bara att sjunga med….
