REGGAE HELA NATTEN LÅNG
Jag vet din far gillar Snoddas
din mor Erik Öst
men inte ger det mig nån tröst
ska jag gå igång får det bli reggae hela natten lång
så ska det duga åt Svante, duga åt Rut
då ska vi inte slösa något krut
ska vi gå igång får det bli reggae hela natten lång
Det blir reggae
Det blir reggae
Det blir reggae
Det blir....reggae
Ska vi gå igång får det bli reggae hela natten lång
Jag byggde bilring runt magen, jag prövade allt
men doktorn sa: vad det blir kallt
om skjortan känns trång får det bli reggae hela natten lång
Det blir reggae
Det blir reggae
Det blir reggae
Det blir....reggae
Om skjortan känns trång får det bli reggae hela natten lång
Det sägs att Beethoven svänger men inte ger det mig nån kick
ska jag träffa prick får det bli reggae hela natten lång...
Kom inte här och påpeka att dansbandsmusiker skulle vara trånsynta, inbundna, konservativa och ovilliga att ta in exotiska uttryck från ställen fjärran landsvägen.
Se bara på Tonix, ett band från Småland som 1977 gladde de svenska köparna av bensinmackskassettband med en produktion till sin natur så sällsam att den ännu i våra dagar omtalas som en milstolpe inom den svenska dansbandsvärldens ambitioner att överbrygga kulturklyftor.
Tonix kastar sig ut i världen och närmar sig i ovan citerade stycke rastafarikulturen ungefär lika hejdlöst som Tarzan brukar svinga sig i sin lian för att ta sig till tobakshyddan efter en het natt med Jane. Det sker omättligt, glupskt och nyfiket.
Dansbandsmusikerna i Tonix är på plattan Santo Domingo sugna på alla de läckerheter den karibiska kulturen kan erbjuda den som har magen vrålande av hunger och törst eller hjärnan ångande av undran.
De utforskar rytmer, frukter, droger, frisyrer...de drömmer i gult, grönt och rött, de älskar i oset från puffande pipor, besinningslöst attraheras de av tankar en gång tänkta av Marcus Garvey, visdom en gång formulerad av Haile Selassie och kalsonger en gång ägda av Bob Marley.
Efter sin frälsning och stora passion för kulturen, människorna och musiken kommer de hem, omtumlade och lite svettiga, sätter sig ner och skapar denna hymn som enligt det officiella material som finns att tillgå, heter Reggae hela natten lång.
Att Tonix på ett högst vederbörligt sätt lyckats anamma de karibiska rytmerna bekräftas inte minst av den som lagt upp klippet på Youtube, en av tusenden ur Mönsteråsbandets gigantiska fanbase.
Jag citerar uppladdaren: "De gamla huggormarna Tonix, här i en reggaelåt med nästan oförskämt mycket gung i".
Du såg det själv. Fansen har talat. Tonix ger oss oförskämt mycket gung.
När vi sedan närmar oss själva textanalysen räcker det med ett stilla konstaterande: nämligen relevans.
Verket känns relevant. I grund och botten handlar det om en outsider i en omgivning bestående av människor med en begränsad musiksmak, personer som saknar det vittomfattande spektrum av intryck som textförfattaren begåvats med. Folk som nöjer sig med en bortkommen bandyspelare med servila läppar eller en tossig speleman så otidsenlig att det troligen växer mossa ur hans öron.
Sångaren erbjuder ett alternativ till tristessen och torgför ett slut på allt vad flottarkärlek och fiolgnisslande innebär. Nu är det reggae som gäller! Reggae är det nya svarta.
Att Tonix gått till botten i fråga om att studera kulturen visar inte minst sångarens uttal av själva namnet på genren. Det handlar om - och jag vill här i möjligaste mån återge det sätt på vilket ordet uttalas - räägi.
Jag vet att det kan vara svårt att i skrift få en klar bild av uttalet, varvid jag rekommenderar dig att bilda dig en egen uppfattning genom att lyssna på låten via den ovan angivna länken.
