BENEN PÅ BORDET OCH ÖLEN I HANDEN
1986 det var då jag föddes
o för pappa gällde det att glaset höjdes
festdagarna va tre dagar för pappa
full satt o snacka medans jag sög på nappar
1993 då börja jag i ettan
nu drack han inte fredagar utan hela veckan
benen på bordet o ölen i handen
jag tror han har glömt när jag fick första tanden
morsan hade de bull
såg han hela tiden full
hon fick se till honom så han inte föll omkull
man kan säg att hon redan va trött i första ronden
tiden gick hon blev gravid andra o tredje gången
o för pappa gällde det att glaset höjdes
festdagarna va tre dagar för pappa
full satt o snacka medans jag sög på nappar
1993 då börja jag i ettan
nu drack han inte fredagar utan hela veckan
benen på bordet o ölen i handen
jag tror han har glömt när jag fick första tanden
morsan hade de bull
såg han hela tiden full
hon fick se till honom så han inte föll omkull
man kan säg att hon redan va trött i första ronden
tiden gick hon blev gravid andra o tredje gången
Hiphop på svenska är ett medryckande ämne som alltid återkommer här på Rimbloggen. Det är nåt visst med gravitetiska världsförbättrare som genom språkets förtrollande kraft tror sig åstadkomma en påtaglig förändring i samhället.
2001 hade turen kommit till Daniel Cvetkovic (för ungefär 25 personer i den skånska musikbranschen känd som Lilleman) och hans oumbärliga debutsingel Vart tog pappa vägen?
Låt oss inledningsvis slå fast att texten är rejält tung. Den berör viktiga ämnen och det känns osedvanligt allvarsamt att ta del av en så utlämnande, socialrealistisk skildring från 1990-talets fattig-Sverige.
Vi möter i texten en sjuårig grabb i Malmö som tvingas sammanleva med en utomordentligt alkoholiserad far, texten lär oss att det för fadern gällde att höja glaset i dagarna tre då Lilleman föddes. Ska det firas så ska det firas rejält.
Under tiden som Cvetkovic stoppade färgglada nappar i sin mun, hade pappan för vana att sitta berusad och verbalisera sina elegiska känslor.
Lagom till att Lilleman började skolan hade missbruket eskalerat till att nu omfatta samtliga veckans dagar, inte som fordomdags, att begränsas till ett inmundigade av rusdrycker blott på fredagar.
Med låtens starkaste passage beskriver Cvetkovic sedan det febriga tillstånd av vanmakt som perpetuellt präglade Malmöfamiljens liv, nämligen "benen på bordet och ölen i handen".
Jag misstänker att Lilleman redan då han uttalade slutet av denna mening erfor en känsla av litterär berusning, inte olik den känsla av eufori som genomströmmade den pissfulle fadern, då han insåg att "handen" förstås rimmar utmärkt med "tanden".
Detta är genialt och visar på en tydlig erudition hos upphovsmannen. Samtidigt motsägs möjligen detta pösiga påstående av att han nån rad senare faller i fällan att rimma "full" med "ramla omkull", något som av flertalet seriösa bedömare upplevs som ofullständigt och tämligen förutsägbart.
Sammantaget är det aningen tröstlöst att ett så allvarligt ämne som fadersfylla och misär avfärdas med hjälp av ett språk som mest av allt verkar vilja ta på sig en blöja, dricka en välling och lägga sig i framstupa sidoläge.
