A BIZARRE CIGAR...
You feel like Steve McQueen
when your driving in your car
and you think you look like James Bond
when you're smoking your cigar
it's so bizarre
you think you are
a new kind of James Dean
but the only thing I've ever seen of you
was a commercial spot on the screen
***
so you went to Sweden to
meet Ingmar Bergman
he wasn't there
or he just didn't care
Detta klassiska stycke - som får representera Sveriges avtryck i världen under 70-talet...i sällskap med Björn Skifs Hooked On A Feeling, Olof Palmes tal om Hanoi-bomningar, Björn Borgs backhand, Ingemar Stenmarks glasögon och porrfilmen Fäbodjäntan - är förstås megahiten Moviestar med Harpo.
De flesta sa väl "Haaarpooo" med amerikanskt uttal...alla utom radiomannen Pekka Langer som sa "Harrpo" nästan som man säger "harpun".
Med illuster rock, litet plommonstop på huvudet och en käpp med cykelringklocka (!!!) erövrade Harpo världen tack vare denna disco-rock-anthem.
Att låten och upphovsmannen var att räkna med och inte vilken jävla hästsparkad Svenne Banan som helst befästs i inledningen då Harpo utan att darra på manschetten namedroppar storheter som Steve McQueen, James Dean och James Bond som om han vore personligt bekant med Hollywood-badboys och superagenter. Nivån sätts.
Nu gäller det att leverera. Jodå...vi får veta att objektet för Harpos raljerande hat både röker cigarrer och kör bil på ett irriterande sätt.
Denna person vill uppenbarligen bli något inom filmen. Eller så uppträder vederbörande bara filmmässigt...det är någon som filmar...kanske Argentinske Diego Maradona? Nej...omöjligt...men något lurt är det.
För även om personen i Harpos ögon "larmar och gör sig till" bestämmer han eller hon sig för att åka hela vägen till Sverige (märk väl; Harpo är inte svensk alls...han råkade bara födas som Jan Svensson den 5 april 1950 i Stockholm, Sveriges huvudstad...) och där träffa den nyligen avlidne mästerregissören Ingmar Bergman.
Men han var inte där....eller så brydde han sig inte.
Lika så bra det, kanske. Om man har Steve McQueen och James Bond som förebilder är det kanske karriärmässigt oklokt att försöka komma med i just en Bergmanfilm för att nå berömmelse.
Det är ju inte så många snabba bilar, vodka martinis, avklädda brudar och pang-pang i Bergmans filmer.
Men - det är klart - Ingmar Bergman kanske skulle övertalas till att göra en Bondfilmspastisch....Det 007:e inseglet, eller nåt?
Kommentarer
Postat av: Ozjeppe
Svenskt mindervärdeskomplex i den stora världen lyser verkligen igenom i denna popklassiker (som jag minns så tydligt från barndomens 70-tal)... Men jag tycker faktiskt ärligt att själva melodin fortfarande är riktigt, riktigt bra!
Postat av: Therese
Tycker om det du skrev! Roligt att se en del fina grejer och inte endast det generella grejerna som man kan läsa om hela tiden. ;)
Postat av: Rimbloggen
Therese: Tack. Det var fint sagt.
Trackback
