Rimbloggen

Så här års är det lätt hänt att man tilldelas en liten bonus. I bästa fall en extra månadslön, i sämsta fall en ask med gröna små marmeladkulor. Utan någon särskild rangordning på denna skala, vill Rimbloggen avsluta året med en senkommen julhälsning, en undran framförd av tv-mannen Leif Loket Olsson 1993. Låten heter Vart tog jultomten vägen? och inleds med följande, numera klassiska passage:

Vart tog jultomten vägen?
Försvann han bak en gran eller tog han
pappas Ford
och drog ner på stan?

Det ryktas han bankat på Socialens port
Tomten permitterad
det är som förgjort

Det är mången så kallad kändis som vunnit folkets kärlek och en berättigad popularitet genom televisonen.

Inte så vidare sällan har dessa kändisar redan inledningsvis haft en självklar och närmast gjuten position i sammanhanget, främst såsom varande programledare.

Lennart Hyland, Ingela Agardh, Lasse Holmkvist, Hagge Geigert, Karin Falck, Jacob Dahlin, Ingvar Oldsberg, Lennart Swahn och Kattis Ahlström är bara en bråkdel av de personligheter som med sitt kunnande och sin karisma, strålat ut genom rutan.

Bland de ovan nämnda karaktärer är den gemensamma nämnaren det faktum att de under sitt yrkesutövande brustit ut i kontrollerad, oftast dock okontrollerad; sång.

Det hela är mycket rart och ses som en stor del i förklaringen till dessa personers folklighet och uppsluppenhet. "Den där Hyland må vara en flintskallig, försupen besserwisser men han kan ju sitta ner och sjunga en liten bit, precis som du och jag", har folk i allmänhet resonerat. Och Hylands raljanta sätt att driva med sina gäster ur underklassen har honom förlåtits.

Mestadels har denna sångmässiga talang enbart varit vigd åt det enskilda televisonstillfället, ofta distribuerat i direktsändning. Undantaget bland de namn som syns ovan är Jacob Dahlin som med sin kollega Annika Hagström, spelade in en låt kallad "Tredje gången gillt" tillsammans med dansbandet Vikingarna 1988, en låt som sedan låg hela nio veckor på Svensktoppen. Den folkliga succén därmed fullbordad. Den underliggande ironin i sammanhanget dock något urvattnad att döma av det folkliga mottagandet. Att ge ut skivor med kända programledare visade sig däremot vara en fullträff.

1993 gav demonproducenten Hans Edler (dansbandsmusikens egen Phil Spector) ut en julsamlingsplatta där den oerhört populäre Bingolottoprogramledaren och sportjournalisten Leif Loket Olsson medverkar. Den singel som skulle dra köpare till fullängdaren blev den ovan citerade, en låt med socialt patos och en modern tolkning av julens förutsättningar.

Den släpptes som singel men är den enda låt på skivan som erbjuder något riktigt nytt. Resterande låtar är traditionella julsånger, dock figurerar Loket i ett modernt julpotpurri där han pratsjunger nästan som en...ja...en bingoutropare...

En intressant faktadetalj som så här i efterhand ter sig ganska självklar är etiketten. Plattan God Jul med Leif Loket Olsson och Victoriakören, 1993, gavs ut av Hans Edler Music på underetiketten UFO Records, Bandhagen.
Så mycket mer behöver kanske inte sägas. God Fortsättning.

Inte nog med att den gråa, mörka, trista hösten har haft mig i depressionens grepp ett tag
Nu kommer julen sakta men säkert smygandes och den är väl ändå värst av alla tänkbara slag
Redan i oktober kan man överallt se Nisses hurtiga nuna och glitter och stjärnor smyckar varenda varuhus-luma

De ensamma sitter där ännu ensammare med sin lilla sill
och de andra får dåligt samvete att de inte räcker till
Vem ska vi fira julen hos - dina släktingar eller mina?
Jasså, du menar att din familj är viktigare än mina

Jul, jul, jul, fy fan vad det är kul
Med jul, jul, jul, ja Gud vad det är kul
Med jul, jul, jul, det är så rysligt kul
Jul, jul, jul, , fy fan vad det är kul
Med jul, jul, jul, så skönt med stress och strul

Snön ligger avgasgrå på taken och inte ens den lilla fåniga tomten är vaken
Så det är bara att ge sig ut och handla julklapparna själv
Och slänga sig handlöst in i stressens och pressens karusell

För varje år så tänker man att nästa år ska jag handla alla klappar i god tid
Och på så sätt kunna luta mig tillbaka och njuta av julens frid
Men ack, vad man bedrar sig, för det blir alltid samma sak år efter år
När julen väl är över är man ett barskrapat nervvrak, ett steg närmare magsår.

Man kommer överens om att bara handla till dom små
Men när julafton väl kommer, så har alla handlat till alla ändå
Om jag köper till honom måste jag också handla till henne
Och får dom två paket, ja, då måste det bli lika många till Svenne

Ofta hör man människor säga att just den där låten, just den där texten; förändrade mitt liv.

Kanske blev ovanstående text något av en varningsklocka för en del när den kom 1999. Sällan eller aldrig har väl baksidorna med julfirande avhandlats så moget, koncentrerat och anslående.

Stress, orättvisa, köphysteri och sura uppstötningar av fet julmat.
Allt detta och lite till lyckas det trallande penntrollet; Nanne Grönwall, klämma in i sin febriga uppgörelse med det svenska julfirandet. Låten heter Kul i Jul och finns med på den banbrytande plattan Circus Homo Sapiens.

Texten är en ekvilibristisk uppvisning i avsky inför den tid som enligt vedertagen praxis är lycklig och barnvänlig, ofta även blid och tindrande.
Det bästa med verserna är att de insikter som författaren ger offentlighet åt, är nya och intressanta. Väldigt få har tidigare åberopat ett jämställdshetsperspektiv i denna kontext. De ensamma sitter där ännu ensammare med sin lilla sill och de andra får dåligt samvete att de inte räcker till, skaldar Nanne.

Även det faktum att tiden inte räcker till, tas upp till diskussion. Håglöst kastas man in i "stressens och pressens karusell", något vi som rört oss i en centralort någon gång efter den 20 december vet är en väldigt fin metafor för julhandelns tempoartade tillstånd.

Låttexten rör sig även mot en fin, poetisk stilistik som i sina bästa stunder närmar sig Lundell. "Snön ligger avgasgrå på taken". En tankeväckande och lite rörande bild av landet i december.

Fast det är ändå i textens mer direkta och avskalade partier som man når fulländning.
"När julen väl är över är man ett barskrapat nervvrak, ett steg närmare magsår."

Med denna vackra och stämningsfulla insikt och förutsägelse ber Rimbloggen att få önska läsarna en God Jul och ett Gott Nytt År!

Kvällen är slut och vi har haft en trevlig stund vid tv-apparaten
Kvällen är slut och sover gör familjens hund
och även undulaten

I det samma natten är här
vaknar hon som vi håller kär
En prinsessa vaknar
Och vi får höra om en stund en aria med röst som bär

Miss Decibel, var får du alla ljud ifrån?
Vem har lärt dej alla höga toner?
En konsert, en aria i sovrumsvrån
Med en stämma som är ljus och klar
Miss Decibel, ja tänk en sådan röst du har
Den kan säkert ge dej miljoner
Vad du kan, ja tänk en sån resurs du har
Decibel, you gonna be a star

Det här är kanske den mest jordnära och träffande schlagertext vi någonsin haft i Sverige.
Långsamt och bit för bit klär upphovsmännen av de extravaganta skeenden och sällsamma aktiviteter som varje fredagskväll pågår ute i landet.
Som mest pågår de i förstädernas villaområden där småbarnsfamiljerna firar att ännu en vecka med jobb, slit, dagislämningar och gråvädersångest tagit slut. Nu kommer fredagen. Nu väntar tv-kvällen, maten, drycken och det s.k fredagsmyset.

Lasse Holm och Kikki Danielsson målar i denna smått postmoderna efterkrigsbetraktelse bilden av svensk fredagskvällsidyll från tiden långt innan det att lådvinet kom in i bilden.

Låten; som framfördes av det glassiga dansbandet Wizex heter Miss Decibel och tävlade i Melodifestivalen 1978.

Välståndet var relativt högt även om en lågkonjunktur precis börjat att få effekter på samhället under denna epok. Regeringskriser och nattmanglingar; kärnkraft och skattepolitik var aktuella ämnen detta år då rikets styrande faktiskt kom att vila på en riksdagsminoritet av blott 39 folkpartister, ledda av statsministern, Ola Ullsten.

Men detta skulle dröja till hösten (den 18 oktober) 1978. När Wizex sjöng sin ettriga hit var det fortfarande vinter, melodifestivalsändningen ägde rum på Cirkus i Stockholm den 11 februari.
Inför en hänförd tv-publik framfördes nu sången om hur en liten flicka stör den annars så fridsamma idyllen. I refrängen anar man det nyss sovande lilla barnet som plötsligt vaknar till. Det är detta flickebarn som av upphovsmannen Gert Lengstrand, får epitetet Miss Decibel.

Det hela är väldigt sött och svårt att förargas över. Texten är både tidstypisk och väldigt, väldigt svensk. Så här är det. Precis så här ser tillvaron ut för många medborgare.

Samtidigt finns det självklart ett daterat skimmer av nostalgi över både låten, texten och framförandet. Känslan av samhörighet, solidaritet, folkhem och idealism lyser starkt i textens inledning.
Sover gör familjens hund. Men även undulaten. Ingen varelse är för liten för att bli omnämnd av textförfattaren. Detta känns väldigt mycket 70-tal.

Få låtmakare skulle i dagens läge välja att ha med en burfågel eller något annat husdjur i sin text.

Tänk dig själv hur detta skulle låta: Min collie har ett hjärta av snö så skört och vasst som skaren och det smälter lika lätt som isen i drinken i glaset som hon lämnat i baren .

Helt otänkbart.

Jag minns en tid för länge sen
Livet lekte för oss två
Det var bara vi, nu är allting förbi
Har försökt vinna dig tillbaks
Men istället för med ord, med en melodi
För att nå harmoni

Och drömmer mig tillbaks långt bort till en fjärran tid
Sänder ett rop och hoppas på trollflöjtens magi
Åh, Amadeus kan du hjälpa mig
Jag vill ha toner till min melodi
Varför lyckas jag ej med min symfoni
Åh, Amadeus ge ett svar

Nu sitter jag ensam varje kväll
Hör ett eko från igår
Av vår symfoni, men allt är förbi
Inget känns längre som förut
All vår tid har runnit ut
Jag försöker än, att nå dej min vän

Eftersom ovanstående text möjligen syftar på Wolfgang Amadeus Mozart - mycket tyder på just detta - fanns det de som i mitten av 80-talet skämtade om textörfattarens andliga och intellektuella kapacitet. Faktum är att hela begreppet "IQ Fiskmås" myntades här, med anspelning på just Mozartreferensen i texten.

Personligen tycker jag detta vara ganska elakt förtal, eftersom texten är oerhört uppbygglig, rak och direkt. Inga krusiduller. Detta är ren magi, en orgiastisk känsla och en sofistikerad stämning.
Mästerstycket finns med på Lena Philipssons platta Kärleken är evig från 1986. Plattan som blev hennes tempramentsfulla debut i det hungrande, svenska schlagerfolkhemmet. Titellåten kom tvåa i den svenska uttagningen.

Den låt vi nu skall sätta tänderna i, heter Åh, Amadeus. En potent och smått kitschig pervoschalger (en kategori schlagerlåtar där det huvudsakliga syftet är att göra schlagern kulturell och rumsren, en effekt som ofta uppnås genom olika operareferenser, exempelvis Loa Falkmans Symfonin 1990 och Nattens drottning av Haakon Pedersen året innan).
Här är det dock huvudsakligen de rent lyriska arrangemangen som för tankarna till opera.

Referenserna till Mozart är betydliga och inte så lite förklädda, tvärtom. Ett oerhört typiskt opera-ord som exempelvis symfoni tillåts att rimma med melodi, medan melodi tidigare har fått vänslas med harmoni. Uppenbarligen känner sig textförfattaren bekväm med trestaviga ord.
Här är ett: Pekoral.
Rimmar på rektal.

Ett sött litet nödrim finns också med. Sånt händer ju så lätt. "Fjärran tid" möter "trollflöjtens magi" i en skön duell.

Avslutningsvis kan man ändå säga att detta är en av de bättre texter som finns på temat "skrivkramp".
Troligen har Lena tidigare skapat stor magi på något sätt med en okänd man - här går han under täcknamnet Amadeus. Men det var då. Nu finns bara längtan och minnen kvar. Förtvivlat vänder sig den unga Lena i desperation till sin (som det uppfattas) något äldre mentor och inspiratör. "Varför lyckas jag ej med min symfoni, Åh, Amadeus ge ett svar"

Något svar ges dock aldrig i texten.

Ett svar som annars utstöttes ur Lenas mun i allehanda intervjusammanhang då hennes popularitet gick från att vara endemisk ur Vetlandasynpunkt till att bli en riksangelägenhet, var detta:
-Jag syr mina egna kläder, som svar då på frågan varför hon såg ut som en uppsminkad Samhall-städerska på LSD.
Visst var det så.

Vi får väl tacka någon högre makt för att hon senare i karriären tagit fler mondäna intryck ifrån olika håll och framförallt för att hon valt bort den textförfattare som skrivit ovanstående rader.

Hon kalla mig snuskhummer och gav mig en smäll
smack
men det räckte inte hon gick o hämta Kjell
Kjell var ett muskelberg som gick på anabola
vilken tur att jag hade tagit med min pistola
för nu var det min tur å spela cool
för jag hade tagit med min vattenpistol
jag spruta vatten i hans ögon
o gav han en höger, en höger, en höger, en höger, en höger, en höger, en höger
och slutligen en vänster
sedan fortsatte jag att njuta av min semester, min semester
det var fint väder den dagen
ja det var det faktiskt ljug inte!

Den ömsint betraktande, elegant iakttagande och världsligt bejakande lyriken har länge varit Tomas Tranströmers signum. Efter sin omtalade stroke under senare delen av 90-talet återvände han med stor succé till sin förfinade lyrik i diktsamlingen Sorgegondolen.
Det kan möjligen förvåna en del människor att ovanstående rader inte är hämtade ur denna samling. Ej heller bär texten Tranströmers namn. 

Istället är det en oerhört hård och brutal karaktär, en krigare från Stockholms av media så kallade problemfyllda förorter som själv författat och med sirlig bravur och epigrammatiska utspel framför texten i låten Fint väder.
Stycket framförs av Sveriges svar på Cypress Hill; The Latin Kings och finns med på plattan Välkommen till förorten, 1994.

Mannen (Douglas Leon), i den svenska HipHopens Hall Of Fame känd som Dogge Doggelito, har mjuknat något och syns numera sälja cyklar och vitvaror i tv. Hjälmen är dock lika hård.

Sätt på tv´n, höj upp volymen
Packa väskan men glöm kostymen
Vi ska kämpa som vilda dårar
Nu gäller bara svett och tårar

Det är nu vi ska visa vad vi kan
Vi har viljan att ta oss ända fram
Vi ska springa ända in i mål

Åheiåh - de e tjejernas tur i år
Hela världen ska få se
Vilka vikingar vi e
Åheiåh - för vi e gula å blå

Bollen är rund, allt kan hända
Ett underläge det kan man vända
Står ni i vägen, skyll er själva
Här kommer våran svenska elva

Stackars den som står där i målet
Hon ska få smaka på svenska stålet
Vässa skorna , sätt dom på
Vi är gula och vi är blå!
Åheiåh det är tjejernas tur i år...

Svenska poptexter når aldrig så högt som när de författats i syfte att glorifiera, stötta, inspirera och peppa ett svenskt landslag. Många är de textförfattare som slåss om att få skapa en kampsång, en hymn, en anthem som skall lyfta det gröna fältets gladiatorer eller den blanka, vita isens fightande krigare i hjälm.

Att skriva en officiell idrottslåt är helt enkelt ett hedersuppdrag.
Inför Sveriges utmaningar i Damfotbolls-VM 2003 gick turen till den dynamiska trion Niklas Wahlgren, Christer Sandelin och Tommy Ekman. Ett triumvirat som här axlar mantlar från sådana titaner som Lasse Holm, Galenskaparna och After Shave och självaste Staffan Hellstrand (så här i juletider kallad Saffran Hellstrand).

Som minnesgoda besökare av Rimbloggen kanske känner till, var Markoolios tilltag att år 2000 med låten Mera mål peppa herrlandslaget i fotboll inför EM, oerhört populärt och gav den pondus Markoolio så väl behövde i artistkretsar. Låten var dock aldrig sanktionerad av SvFF, ännu mindre någon officiell låt, trots att Arne Hegerfors hördes kommentera fotboll i bakgrunden. Mera mål blev istället en generationslåt och kampsång för den klappkepsbärande, öldrickande och lönnfeta grupp av individer som på läktarplats aldrig missar en landskamp (åtminstone inte den första kvarten, innan fyllan tar över).

Tillsammans med Håkan Södergrens bedövande "Okej, nu tar vi dom" från 1989 är Mera mål Sveriges genom tiderna största sportlåt (om man bortser från Percy Faiths klassiska Musto Gusto, signaturen till SportExtra i P4) men den är ju som bekant inte riktigt svensk...men det är kanske inte heller Markoolio...eh...i alla fall:

2003 kommer så denna förlösande singel kallad "Gula och blå - det är tjejernas år i år" skriven av ovan nämnda trio, ett gäng med tunga meriter gällande svensk pop...Sandelin/Ekman (aktuella med julsingeln Tänd ett ljus, en cover på Triad!!!!) hade som bekant lappade jeans redan på 80-talet.

Och Niklas Wahlgren har ju varit naken på film så nog var de tillsammans mogna att skriva en fängslande kamplåt, alltid.


Anslaget anger en feministisk undertext som sedan präglar hela låten ("packa väskan, men glöm kostymen"),  rimmen om att kämpa som "vilda dårar"  så att man får både "svett och tårar"  är också fina.

Starkaste avsnittet i texten är dock detta: "Bollen är rund, allt kan hända, ett underläge det kan man vända, står ni i vägen, skyll er själva, här kommer våran svenska elva".

Här antyds en kämpaglöd och  en äppelkindad entusiasm som skulle kunna vara hämtad från  det svenska folkhemmets glansdagar, man liksom hör små ekon av Nacka Skoglund eller Snoddas, stilmässiga referenser som upphovsmännen med sin känsla för själva idrottens innersta väsen och mystik är väl bekanta med.
Sandelin gjorde faktiskt en omfattande research innan låten skrevs och kunde för sina kumpaner konstatera att "jodå..det stämmer...bollen är faktiskt rund!"

Rimmen är så magnifika..."skyll er själva, här kommer våran svenska elva"...
Hur det gick för damlandslaget i VM 2003? Ja...jag vet inte...