Rimbloggen

Inte nog med att den gråa, mörka, trista hösten har haft mig i depressionens grepp ett tag
Nu kommer julen sakta men säkert smygandes och den är väl ändå värst av alla tänkbara slag
Redan i oktober kan man överallt se Nisses hurtiga nuna och glitter och stjärnor smyckar varenda varuhus-luma

De ensamma sitter där ännu ensammare med sin lilla sill
och de andra får dåligt samvete att de inte räcker till
Vem ska vi fira julen hos - dina släktingar eller mina?
Jasså, du menar att din familj är viktigare än mina

Jul, jul, jul, fy fan vad det är kul
Med jul, jul, jul, ja Gud vad det är kul
Med jul, jul, jul, det är så rysligt kul
Jul, jul, jul, , fy fan vad det är kul
Med jul, jul, jul, så skönt med stress och strul

Snön ligger avgasgrå på taken och inte ens den lilla fåniga tomten är vaken
Så det är bara att ge sig ut och handla julklapparna själv
Och slänga sig handlöst in i stressens och pressens karusell

För varje år så tänker man att nästa år ska jag handla alla klappar i god tid
Och på så sätt kunna luta mig tillbaka och njuta av julens frid
Men ack, vad man bedrar sig, för det blir alltid samma sak år efter år
När julen väl är över är man ett barskrapat nervvrak, ett steg närmare magsår.

Man kommer överens om att bara handla till dom små
Men när julafton väl kommer, så har alla handlat till alla ändå
Om jag köper till honom måste jag också handla till henne
Och får dom två paket, ja, då måste det bli lika många till Svenne

Ofta hör man människor säga att just den där låten, just den där texten; förändrade mitt liv.

Kanske blev ovanstående text något av en varningsklocka för en del när den kom 1999. Sällan eller aldrig har väl baksidorna med julfirande avhandlats så moget, koncentrerat och anslående.

Stress, orättvisa, köphysteri och sura uppstötningar av fet julmat.
Allt detta och lite till lyckas det trallande penntrollet; Nanne Grönwall, klämma in i sin febriga uppgörelse med det svenska julfirandet. Låten heter Kul i Jul och finns med på den banbrytande plattan Circus Homo Sapiens.

Texten är en ekvilibristisk uppvisning i avsky inför den tid som enligt vedertagen praxis är lycklig och barnvänlig, ofta även blid och tindrande.
Det bästa med verserna är att de insikter som författaren ger offentlighet åt, är nya och intressanta. Väldigt få har tidigare åberopat ett jämställdshetsperspektiv i denna kontext. De ensamma sitter där ännu ensammare med sin lilla sill och de andra får dåligt samvete att de inte räcker till, skaldar Nanne.

Även det faktum att tiden inte räcker till, tas upp till diskussion. Håglöst kastas man in i "stressens och pressens karusell", något vi som rört oss i en centralort någon gång efter den 20 december vet är en väldigt fin metafor för julhandelns tempoartade tillstånd.

Låttexten rör sig även mot en fin, poetisk stilistik som i sina bästa stunder närmar sig Lundell. "Snön ligger avgasgrå på taken". En tankeväckande och lite rörande bild av landet i december.

Fast det är ändå i textens mer direkta och avskalade partier som man når fulländning.
"När julen väl är över är man ett barskrapat nervvrak, ett steg närmare magsår."

Med denna vackra och stämningsfulla insikt och förutsägelse ber Rimbloggen att få önska läsarna en God Jul och ett Gott Nytt År!