Rimbloggen

Vid huset där du bor
Där väntar jag i ett väldigt regnigt regn
Min överrock det möter
Jag märker knappast hur det slår och blöter
Och vet du vad jag tror
Jag tror du har någon annan i din säng
Jag orkar inte mera
Så snart så får jag börja acceptera att..

La-la-la-la-la-la-la
Jag har nog aldrig varit riktigt så bortglömd
La-la-la-la-la-la-la
I mina låga skor jag väntar i ett regn
Ett regnigt regn
Ett regn
Ett regnigt regn...

Att upphovsmannen Orup är både bitter och blöt går inte att ta miste på i denna vansinnigt febriga uppgörelse i regnet. Låten heter Ett regnigt regn och finns med på albumet Faktiskt 2007.
Idén att beskriva regnet med just "regnigt" som adjektiv borde bara det rendera Orup Nobels litteraturpris. I väntan på detta tillkännagivande vill jag bara snabbt belysa något av textens övriga innehåll.

Kontrasten byggs upp i kraft av våra empatiska intryck från det som sångaren ursprungligen förmedlar.
Han är helt uppenbart blöt. Våt och ensam står han där. Just när denna bild befästs kommer något ännu värre. Nödrimmet regn/säng är det som ytterligare förstärker vår sympati med Orup. Han tror att det ligger någon annan i hennes säng. Fy fan. Blöt och vemodig...och så detta!! Otrohet...och det blir värre. Textförfattaren förtränger det faktum att han numera är helt bortglömd med ett rejält lalalalalalala....

Sedan kommer det absolut värsta. Okej. Vad har vi? En ensam, blöt och bitter man i regnet. Överrocken slår mot honom. Hans älskade är sannolikt otrogen. Han inser att han är totalt bortglömd.

Då släpps bomben. I LÅGA skor blir han stående i regnet. Inte i gummistövlar, ej heller vinterkängor eller läderstövlar (borde ju vara det troligaste om man tänker på hur Orup klär sig...)

Nejdå. Han står med LÅGA skor i regnet. Sviken. Bortglömd. Blöt.

Fy fan....