HON HETER...NELLY
En kväll satt nån i trappan och nynna melodi
Jag fråga vad hon hette när jag gick förbi
Hon sa Nelly, jag heter Nelly
Nelly, jag heter Nelly
Ja visst, hon är speciell
Vi satt och tittade på TV en kväll
Hon sa om vi kommer till himlen när vi dör
så ska vi sitta på ett moln som änglarna gör
ska vi visa oss för barn om kvällen
och tända alla ljusen i karusellen
Men säg Nelly, vill du verkligen ha svar på alla dessa frågor
Jag minns den första gången när vi träffades
Hon har aldrig slutat faschinera mig sen dess
Hon sa Nelly, jag heter Nelly
Nelly, jag heter Nelly
Sångaren och låtskrivaren Mauro Scoccos fascination över det s.k "täcka könet" är outsinlig.
Åtskilliga äro de kvinnor som fått låtar, sånger, poem och små skärvor av gyllene skaldestycken dedikerade till sig från romantikern med stort R; Mauro Scocco.
Jackie, Julia, Sara, Eveline, Stella, Beatrice ...ja, listan kan göras lång, mycket lång.
1992 kom plattan Ciao! och därifrån den episka, dröjande, klaustrofobiska uppgörelsen med...ja...Nelly.
Kvinnan fascinerar och gäckar. Vem är hon?
I en av låtens mer kittlande stycken får vi vara med när Mauro helt oförhappandes möter denna madame.
I en trappuppgång. Hon nynnar på en melodi. Det räcker för att Scocco skall bli knäsvag, svettig, febrig, het och förälskad, uppenbarligen.
När Mauro frågade (mest sådär på skoj) vad denna kvinna kunde tänkas heta, fick han svaret direkt och utan omsvep. Nelly. Hon hette Nelly.
När sedan episoden framför tv:n där på kvällen rullas upp kan man som konsument av denna låtpärla bli något konfunderad. Den där magiska Nelly börjar ställa ett antal till synes ganska oskyldiga frågor. Spörsmål som till sin natur antas suggerera en vidare livssyn men också och ett närmast filosofiskt förhållningssätt till människosläktets hädanfärd. "Hon sa om vi kommer till himlen när vi dör så ska vi sitta på ett moln som änglarna gör ska vi visa oss för barn om kvällen och tända alla ljusen i karusellen..."
Fina formuleringar och angelägna frågor, ställda av denna något naiva Nelly. Återigen...vem är hon?
Uttrycket "tända alla ljusen i karusellen" skjuter på något sätt bort den första impuls man får av Nelly, nämligen att hon skulle vara uteliggare. Karusell-referensen skall möjligen antyda att Nelly är ett litet barn, kanske ett gatubarn? Något som förstärks av hennes juvenila sätt att upprepa sitt namn. Nelly. Hon heter faktiskt Nelly. Så det så.
Hur det än ligger till med detta är åtminstone en sak säker; Mauro lyckas som alltid försätta sina uppdiktade gestalter i en vardaglig situation där kärleken sedan oväntat tillåts att blossa upp. Han väntade som bekant vid SevenEleven på sin Sara.
Låten Nellys starkaste parti är den ömma scenen framför tv:n där vi som lyssnare får reda på varför Mauro hyser så starka känslor för sin Nelly: "Ja visst, hon är speciell Vi satt och tittade på TV en kväll"
Det är alltså inte mediekonsumtionen i sig som gör Nelly så speciell utan det faktum att hon under ett tämligen ordinärt TV3-program (om nu Mauro kollar på sån skit) orkar höja blicken, över tingeltangeltelevisions glättiga horisont för att av Mauro kräva svar på den eviga frågan; vad händer egentligen med oss när vi dör?
Ett sådant tilltag gör att man som man helt enkelt bara smälter.
Kommentarer
Postat av: Ozjeppe
Fy fan vilken dålig text och bottenusla rim! Jag har visserligen hört låten vimla förbi på radion genom åren ibland, men aldrig reflekterat över att detta är som om en sjuåring skulle skrivit det... Tack för att du fläker upp och slaktar de här skitraderna, Mattias!
Trackback
