HALLÅ SVERIGE...TJENARE MORS!
Hallå Sverige här har ni oss
kom hit, ta chansen, var med!
Hallå Sverige, tjenare mors
kom närmre (så) ska ni få se
Nu e de klart, det e dax för start
följ med en bit
Hallå Sverige var ni än e...
hjärtligt välkomna hit...
Såhär lät den klämkäcka inledningen på SVT:s stora caféunderhållning i början av 1990-talet. Programmet hette - jag tror inte att det framgår - Hallå Sverige och producerades av SVT i Örebro. Per-Erik Nordquist var programledare och hade Sten & Ebbe Nilsson som ständiga sidekicks. Bland det mest minnesvärda i serien kan nämnas två saker. Eller kanske tre.
Nåväl. 1. Sten & Stanley bar nästan alltid vita bomullskavajer med svart-vita tangenter på som dekoration, 2. Ebbe Nilsson drog alltid usla vitsar varpå hans övre tandkött exponerades oerhört frekvent...vitsar åtföljda av en trumvirvel....och då är vi inne på den tredje saken att minnas. 3. Trummisen! Johan Ryding heter killen som både är tanig och uppspelt. Han missade aldrig att frenetiskt titta på sina noter samtidigt som han bankade fram taktfasta melodier på sina syntetiska trummor. Genialt!
Detta om bandet Sten & Stanley (som faktiskt slog igenom redan 1962, då hade de startat några år tidigare under namnet The Guns of Bofors men detta är av alla erkända levnadstecknare preskiberat).
Vad kan då sägas om denna lilla signaturmelodi? Den är ju först och främst väldigt inbjudande. Man känner sig välkommen, avslappnad och väldigt...svensk...och därmed lite bakom och förvirrad. Man tänker - vad är nu detta? Något stort är uppenbarligen på gång. Som en våt och varm folkhemsfilt rullar sedan de hurtfriska uppmaningarna på. Det märks att detta land fostrat både Per Henrik Ling och Suzanne Lanefeldt. Kom hit! Ta chansen! Var med! Och detta sagt bara några månader innan Leif Loket Olsson blev rikskänd med nästan exakt samma varma hälsningar. Hos Per-Erik Nordquist kunde man dock inte vinna någon Volvo eller 12 kilo kaffe. Men man fick lyssna till Ebbe Nilssons urusla skämt. Inte illa.
Texten rullar på och söker sig mot olika målgrupper. Tjenare, mors! ropar Sten Nilsson. Ja, hej du...
Självklart finns det en brasklapp. Även i detta lobotomerade land där den fria viljan så gott som intill perfektion tvättas bort, måste man räkna med att mottagaren av budskapet begåvats med en uns distans och självinsikt.
I sista strofen tonar därför Sten & Ebbe ner sina vädjanden..."följ med en bit" (åtminstone), tycks de mena.
Och många var det som under 90-talets första år tittade på Hallå Sverige. På så sätt kunde majoriteten av svenska folket för en stund glömma sitt kollektiva hat mot Anne Wibble, den växande statsskulden och veckans arbetsmarknadsmässiga permitteringar och försvinna in i en värld av vita kavajer, gyllene saxofoner, syntetiska trummor, smilande sångare och taskig dekor.
Hallå Sverige...tjenare mors!
Kommentarer
Trackback
