Rimbloggen

Nu är det jul igen och alla ljusen tindrar.
Snögubbar överallt och lyktor i varje park.
Mot den bitande kylan får vi julklappar som lindrar.
Aldrig på året är gemenskapen så stark.

Men det är någon i Brunnsparken som gråter.
Som ser julen i annat perspektiv.
Som är ensam när skuggor kommer åter.
Och förmörkar tanke, själ och liv.

Kommersen är blomstrande, vi fyller önskebrunnar.
Och nästan överallt från största hus
till minsta skjul står skinkan på bordet
och det vattnas i våra munnar.
Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.

Det svenska raggarrocksbandet Snowstorm (mest kända för sin pubertala sommarklassiker Sommarnatt, 1980) har belyst även andra fenomen i vår samtid.
Antagligen har de plötsligt känt sig nödgade att lyfta blicken en aning från raggarbilens vita ratt och färgglada tärningar i backspegeln.
Kanske har de även spanat bortom den grankottsdoftande wunderbaum som stadigvarande hängt utmed bilens instrumentpanel och insett att julen inte enbart är en glädjens högtid.

Alltför mycket armod, alltför mycket köld och alltför mycket glögg präglar dessvärre livet för de stackars människor som tvingas leva i samhällets utkant. Och då är det inte främst Kristdemokraterna som jag tänker på utan alla de huttrande individer som tvingas skyla sina ledbrutna kroppar med gamla exemplar av tidningen Metro.
Uteliggarna.
Eller Idol-uteliggarna som de kallas i kvällspressen.

De finns där man minst anar det och aldrig är vår omsorg om dem så stark som under veckorna 47-51.
Vi samlar in pengar, bjuder dem på julmat, ger dem våra kläder och rolexklockor och spelar in hjärtskärande sånger om deras utsatta position. Allt för att tjäna...eh..känna oss som något bättre människor än Idi Amin.
Oftast lyckas det.

Som i texten till Snowstorms låt Jul härovan.
Vi når ett sammanhang, vi rundar liksom av budskapet med en konklusion, på samma sätt som vi rundar av vår shoppingrunda med två enkronor i Röda Korsets slamrande bössa.
Någon i Brunnsparken gråter.
Kan det vara Jonas Gardells mormor?
Nej, det tror vi inte. Vi gissar snarare på något olyckligt fyllo i Göteborg.
Proggbandet Motvind menade att sådana frekventerade Brunnsparken i nämnda stad redan 1977, i sin något strimmiga pamflett "Fyllona i Brunnsparken".

Låten "Jul" är med andra ord en rar och fin liten visa om medmänsklighet och solidaritet. Lite som Britney Spears musik.
Man känner sig berörd och lovar att lägga kanske så mycket som tre kronor i insamlingsbössan nästa gång.
Ytterligare ett bevis för att detta är en s.k crossover-hit bekräftas av att låten finns inspelad av Thorleifs, det yttersta svenska beviset för att ens text bedöms som angelägen och brännande.

Mitt i detta klargörande av låtens medmänskliga kvaliteter förundras man ändå över det sarkastiska akrostikon man hittar med början i refrängens tredje rad.
Begynnelsebokstäverna som sedan följer bildar det märkvärdiga ordet SOKOTOK, vilket sägs härröra från en uråldrig
assyrisk dialekt.
Det var först när filosofen Plotinus år 238 e.Kr under ett vinrus lyckades morfemanalysera ordet till fullo som man insåg att det betydde margarin.