Rimbloggen

Har ingen fallskärm och dyra vanor
Men jag gör alltid så gott jag kan
Jag festar inte med David Beckham
Jag är en lagom vanlig man
Jag äger inte en ny Ferrari
Har ingen våning i Saint Tropez
Champagne och ostron äts här för sällan
Men jag är lika glad för det
Vad gör det?

Ge mig en kaka till kaffet
Sen så är det bra
Och femti' spänn på en skraplott
Är allt vad jag vill ha
Ge mig en koltrast som sjunger
När våren snart är här
Allt jag begär (allt jag begär)
Allt jag begär (allt jag begär)
Ge mig en kaka till kaffet
Sen är jag tillfreds
Om Zlatan sen sätter straffen
Behövs det inget mer
Låt mig få se hur det skymmer
Sommaren är här...

Som så många andra texter i den svenska schlagern framstår Ge mig en kaka til kaffet av Östen me resten (2006) som något av en ofullkomnad tirad.
Stark och bjärt lyser texten skändligt framför ens ögon och desperat försöker man hitta det som Pekka Heino en gång i tiden så belevat kallade för "den röda tråden".

Det ovanstående exemplet är dock långt ifrån det värsta i detta avseende. Här finns det ju trots allt en plan, en konsensus, en rak linje i berättandet - sångaren vill helt enkelt ha en kaka till kaffet. Varken mer eller mindre.
Likt kakmonstret Groover i Sesame Street kastar han sig in i en värld av bakpulver och socker, glömmer alla bekymmer och sina egna tillkortakommanden, bara han får en kaka till kaffet.
Det är (som texten så diminutivt blott antyder) allt vad han begär.
Och han, det är väl Östen, får man förmoda.
De ser nästan likadana ut men jag vill minnas att Östen är han den korte, med mustasch och ganska distinkta brillor.

Texten kan ses som en pendang till Glenmark/Eriksson och Strömstedts (GES) berömda kioskvältare från 1995; En jävel på kärlek.
GES sjunger där först om sina bristfälligheter i livet och framförallt då som män; "är inte särskilt bra på fotboll, har aldrig hoppat över häck och vattengrav, har inte den fysiken, i praktiken är jag ganska svag".
På ett liknande sätt lägger Östen fram sina brister till allmänt beskådande. Han är fattig, känner inte paret Beckham, äger varken Ferrari eller lägenhet i St Tropez.
Självklart är det bakomliggande syftet med dessa båda låtar inte att förnedra och nedvärdera sina upphovsmän utan snarare att berätta de goda egenskaper som dessa tvärtom besitter, egenskaper som gör att de har råd med nesan av att inte kunna springa 200 meter häck eller att tvingas köra runt i en rostig Skoda.

För GES är kompensationen ack så ljuvlig. De kan inte spika eller sporta, ej heller meka med bilar men vad gör väl det då de enligt egen utsago är riktiga casanovor. Refrängen går som bekant: "jag är en jävel på kärlek, jag är en jävel på att kyssa flickorna, jag är en jävel på kärlek och det finns ingen som kan slå mig på fingarna där"

Östen å sin sida kompenserar sin fattigdom och alienation med världens jetset genom att dricka kaffe, äta en kaka till detta, titta på Zlatan på tv och sedan stirra tårögd rakt in i skymningen.

Man får ta vad som GES.