ATT SVÄVA I EN GULDTRÄDGÅRD
Foto: Aftonbladet
Jag sitter här en stund
och blundar men jag ser ändå
jag räknar varje sjunde våg
och svävar i en guldträdgård
Vänta nu här. Han blundar men han ser ändå. Okej. Han ser saker inne i huvudet.
Det han ser är vågor. Jävligt många. Han räknar inte alla. Bara den sjunde.
Det måste krävas en närmast övernaturlig kraft att utan att räkna bara kunna slänga ur sig att "jodå...där kommer den...där kommer den sjunde vågen...det har Marie berättat för mig så det måste ju stämma."
Strax efter denna skarpa, närmast ockulta iakttagelse, börjar så den gode Per Gessle att levitera.
Utan vett och sans, totalt fri från det världsligas nedtvingande bojor, lyfter han och hans Gyllene Tider mot en likaledes gyllene trädgård. Och där svävar de tyngdlöst.
Där ute ser de träd, papperskorgar, bänkar och kravallstaket. Framförallt ser de kravallstaket.
Höjer de sedan blicken kan de skönja tusen och åter tusen svettiga undersköterskor med taskig hy, tusentals packade strandraggare i bermudashorts och en ansenlig mängd barnfamiljer ur medelklassen som alla - unisont - skriker ut sin tillfredsställelse över att de har kommit.
Ja. Inte att Gyllene Tider har kommit till just deras park.
Det är en trevlig bieffekt men det är inte det som saken gäller.
Det är något annat som är så mycket större och mer förlösande som kommit.
Nämligen vetskapen om månaderna juni, juli och augusti.
Nu har de kommit och man kan som svensk äntligen andas ut.
För det är ju sant, det som Gyllene Tider sjunger:
"för vindarna är varma då...allting verkar lättare då...juni, juli augusti..."
Kommentarer
Postat av: Anonym
Enligt detta, sjundev%25C3%25A5gen" rel="nofollow">http://sv.wikipedia.org/wiki/Densjundev%C3%A5gen, är "sjunde vågen" gammalt skrock.
Trackback
