SE SÅ LÄTT DEN GLIDER IN...
Vi har gjort det förut
vi gör det igen
ja nu slår vi dom alla
en efter en
och med publikens härliga stöd
en vilja av stål och med kämpaglöd
då skall man inte kunna besegra vårat lag
yeah,
Den glider in,
den glider in,
den glider in i mål igen..
vou, u, vou, u, vou, u...
Hylands ord dom lever kvar
här e glädje alla känner och har
när pucken glider i mål
har man hört publikens vrål
yeah
Många kreativa människor får frågan: -Vad kommer först till dig när du får inspiration? Är det texten eller musiken?
Ofta svarar då låtskrivaren att "jo, det börjar med en ton, en rörelse, en vibration som sedan växer till en känsla som fortplantar sig till en melodi"...
Så svarar exempelvis Elton John som helt kan skita i texten, ty den har han leasat ut på Bernie Taupin, allt Elton ägnar sig åt är att svulla i sig ostbågar och klinka på sitt piano, iförd rosa plommonstop och glasögon i plysch.
Andra låtskrivare, som Björn Afzelius till exempel, han sa så här: "Jag tänker skriva en blodig text om folkets lidande i Nicaragua. Den skall avslöja makten, visa den i all sin skröplighet, ytterst skall min text mana folket till resning och bygga grunden för en blossande revolution. Hur musiken blir vet jag inte men blir det för djävligt slänger jag väl in ett långt parti med lala lala lala lala i mitten. Det brukar funka".
Något säger mig att musiken alltid varit det viktigaste för Nick Borgen.
Att plinka på en gitarr och skapa ett gung, ett sväng...
I den mån texten varit väsentlig är det just refrängen som prioiteras, känns det som.
När väl refrängen är klar tvingas man fylla på med diverse dravel som "publikens härliga stöd-en vilja av stål med kämpaglöd" för att hjälpligt fylla ut den vers som sedan skall bygga upp stämningen till en vederkvickande förlösning...
Jag är måhända cynisk men nog är det väl så att ovanstående poem frammanar en känsla av marknadsföring, förpackning och yta.
Någon hade lanserat låtens titel; Den glider in.
Mångbottnad, direkt, ekivok och utmanande. En rad man kommer ihåg. Någonting glider in och nu skall Nick Borgen sjunga om det. Ett gammalt hederligt säljartrick, benyttjat av tusentals bilhandlare runt om i landet. Lacken, karossen, ytan...
Se så det blänker. Hör vad han sjunger.
Den.
Glider.
In.
Det som gled in var självklart pucken. Den officiella skrönan kring denna VM-låt från 1995 är att den påstås bygga på den sentens Lennart Hyland (olovligt glad och upprymd) med hes falsett skrek ut i rymden, när Hardy Nilsson i tom kasse satte det avgörande målet mot Kanada i VM 1962 i Colorado.
-Den gliiiiiiiiider in i måååål....den gliiiiiider in i måååål....
Fan tro't.
För mig är det lika trovärdigt som Leif Pagrotsky i hockeytröja.
Till upplysning vill jag meddela att ni borde läsa på bättre innan ni publicerar texten till Den Glider In och sedan hävdar att den skrivits av Nick Borgen. Borgen har inget med kompositionen att göra utan är endast artist på denna skiva. av Men detta är kanske för mycket begärt av en bloggare.
Okej. Låt oss anta att Borgen inte skrev texten. På vilket sätt förändrar detta det faktum att bruket av sentenserna "publikens härliga stöd - som rimmar med kämpaglöd" känns något sökta?
Beklagar misstaget men detta skulle snarare fria Borgen från eventuella misstankar om tillkortakommanden gällande poptexter och stärka bilden av honom som en mogen och mångfacetterad textförfattare, en förmåga som jag i sådana fall innerligen unnar honom.
Jag ser att rimbloggen kritiserar Nick Borgen för texten till den glider in. Detta bevittnar endast er totala okunskap och respektlöshet mot en fantastisk textförfattare och artist. Borgen har aldrig varit involverat i varken musik eller text till "Den Glider In". Borgen medverkar på denna låt endast som artist. Om ni vill vara så "intellektuella" borde ni verkligen ta för er några av Borgens texter (Hon kom över vågorna, Juanitas dagbok, Sara från Sahara m.m.) innan ni förlöjligar ... Tack för ordet ...
