Rimbloggen

Jag ser en stjärna lysa klar.
Kan den ge oss svar på frågorna vi har?
När barnen ber till fader vår syns en tår.
För dom ensamma
känns decembernatten bara kall och grå.
Och dom vars land satts i brand kan du ge en hjälpande hand.

Det lyser en stjärna för underligt blid.
Det lyser en stjärna för glädje och frid.
Låt oss bygga tillsammans en gemenskapens bro.
Som ger oss hopp och tro.

När hoppets stjärna lyser klar då ska kärleken och glädjen leva kvar
och lysas upp av tre små ord
*fred på jord*.
Går vi tillsammans hand i hand då behöver världen aldrig stå i brand.
Du har en vän.
Friheten.
Låt oss vara rädda om den.

Vad är det som gör att dansbandet Arvingarna har en sådan naturlig kontakt med sitt själsliv och sina känslor?
Är det det faktum att de kommer från Göteborg? Är det på grund utav att deras pappor ägnat sina liv åt dansanta toner och eau de cologne?
Är det för att de bär stentvättade jeans, skinnväst och guldkedjor?
Är det sprayen i deras kalufser?

Frågorna hopar sig, svaren är få. Vi kan dock enas om en sak; de vet hur man lockar fram tårar hos sin publik.
Jag tror aldrig att jag stött på en mer finstämd och sparsmakad text än ovanstående.
Utan att tveka förkunnar Arvingarna sin eskatologi.
"När hoppets stjärna lyser klar då ska kärleken och glädjen leva kvar"
Med små enkla medel berättar bandet sin uppfordrande berättelse, vars konklusion är denna: Du har en vän. Friheten. Var rädd om den.

Låten heter Det lyser en stjärna och är som synes substansiellt influerad av Joanne Ortedahls klassiska julsång om den strålande stjärnan. Arvingarna har t.o.m varit så övermodiga att de nästan stulit en rad rakt av. De har enbart bytt ut ordet strålar mot lyser.
Sådant vågar bara stora stilister göra, stilister som är så säkra på sin egen briljans gällande språk och känsla att de lånar hej vilt och sedan genom denna sin stöld lyckas berika och utvidga originaltexten till att bli något mycket större.
Jämför gärna med Puff Daddy som ju lyfte Police gamla Every Breath You Take till oanade höjder när han 1997 gav ut låten I'll Be Missing You.

Det som är lite tråkigt med Arvingarnas låt är att man hela tiden får en konstig känsla av att bandet i texten försöker driva något i bevis, utan att de egentligen har belägg för sina påståenden.
Detta bryter mönstret, inte bara från dansbandstexter i stort utan framförallt (skulle jag vilja hävda) från Arvingarnas historik av erkänt drivna och väl underbyggda texter.
Det har ständigt funnits en trovärdighet i det som bandet författat. När Casper sjunger att han väntar ensam utanför Eloises dörr så tror man på det han sjunger.

Inte bara för att själva händelsen i sig känns plausibel, utan även på grund av att han tidigare befäst sin sinnestämning i det att han beskriver sig själv som "en boll i ett flipperspel".
När raden om ensamhet kommer förstår vi hela scenen. En man som känner sig som en boll i ett flipperspel förstärks av sina motgångar och kan ensam möta det oundvikliga. Konfrontationen. Sanningen. "Eloise. Är vi mer än bara vänner? Så visa vad du känner"...och så vidare.

På samma sätt känns det trovädigt när gruppen sjunger om Bo Diddley, en man vars liv och gestalt de ger rättvisa och som de besjunger med en erforderlig patos, trots att medlemmarna i Arvingarna näppeligen fick träffa honom in real life.

Annat är det med ovanstående text. Arvingarna ger sken av att bära fram sanningen och visheten till oss. Ändå hemfaller de åt ren spekulation. "När barnen ber till fader vår syns en tår", sjunger de.
Hur vet de detta? Vem är källan?
"Går vi tillsammans hand i hand då behöver världen aldrig stå i brand"
Återigen. Vem har sagt att det är så det ligger till? Det hela känns ofullständigt och lite spekulativt.

Dessvärre måste vi nog avfärda stora delar av texten till Det lyser en stjärna som rena antaganden.