Rimbloggen

De här e känslan av ett väntrum
känns som om alla bara stack och ja e ensam där i centrum
i väntan på svar blir det himmel eller grav
för lilla killen han e kvar till sista timmen varje dag.
De här e känslan av ett väntrum
känns som om alla bara stack och ja e ensam där i centrum
i väntan på svar blir det himmel eller grav
för lilla killen han e kvar till sista timen varje dag.

De här e känslan av ett väntrum bruden ska föda
ja pratar till dom döda i min hjärna kan dom höra
Ska få en unge snart känslan e stark egentligen
behöver ja väl känslan av knark.
Så mycket ja vill säga till mitt oföda barn lära dom
om dagarna när pappa va i stan
förlåt för allt ja gjort o förlåt för alla som ja skadat
ställer mej nu utanför akuten med en kaka.
läkaren kommmer säger nu ere dags han frågar
om ja e redo för att bli den bästa farsan
går i korridoren ja hör lite skrik ja närmar mej
en sal ja svär huden var vit

Det är inte bara det faktum att han offentligt uppmanat till våldtäkt av en prinsessa som gjort rapparen Ken Ring till mediakändis.
Lika mycket handlar det om alla Kens barn och den i bloggosfären omtalade vårdnadstvist som  just i denna stund (september 2008) tycks sluta med att rapparen får vårdnaden om sin dotter.
Allt detta är dock bara mediafiguren Ken Ring. Den uppmärksammade och hypade gestalten.
Under ytan på Herr Ring finns så mycket mer.

Han är som framgår av ovan citerade text (kallad Känslan av ett väntrum) en träffsäker stilist som inte väjer för uppstudsiga liknelser eller fragment av klaustrofobiska krumsprång värdiga mästare som Franz Kafka eller Samuel Beckett.

Det är i en säregen miljö som Ken valt att placera sin story. 
Ett väntrum, eller rent metafysiskt en kraftig förnimmelse tämligen snarlik den kvävande känsla som ett väntrumsbesök vanligen frammanar hos oss medborgare. Genom detta tilltag kan vi som läsare av texten genast känna igen oss. Det är inte bara den faktiska miljön (tickande klockor, nedsuttna soffor, Svensk Damtidning) utan lika mycket omständigheterna kring vårt väntrumsbesök (illavarslande nyheter, ångest, oro eller förväntan, pirrig men svårdefinierad upprymdhet) som skrämmer oss och bibringar en känsla av vanmakt och utsatthet. Vad gör jag här ute...ensam?
Varför har jag kastats ut ur gemenskapen? Vad är det som händer bortom den där dörren?
Eller som Ken Ring skaldar: "känns som om alla bara stack och ja e ensam där i centrum
i väntan på svar blir det himmel eller grav"

Återigen behandlar Rimbloggen en text vars handling är rumsmässigt vädigt begränsad, nästan som ett postmodernistiskt kammarspel där vi alla vet förutsättningarna men där vi också häpnar och förvånas över det som beskrivs utifrån den just presenterade situationen.
Hur många blivande fäder brukar exempelvis tänka sålunda inför förlossningen: "ska få en unge snart känslan e stark egentligen behöver ja väl känslan av knark."

Och hur många kommer på denna tanke under krystvärkarna: "förlåt för allt ja gjort o förlåt för alla som ja skadat
ställer mej nu utanför akuten med en kaka."

Dessa frågeställningar befäster bara vilken fullständigt unik konstnär Ken Ring är, och detta vid enbart 29 års ålder...
Vilka stordåd har vi inte att vänta av denne titan inom samtidskonsten om han får fortsätta att blomma ut och fullända sin stilistik?