Rimbloggen

Först blev din längtan
om en dröm utan mål
men den fanns
någonstans
inom dig ändå
Jag har känt ensamhet
det har hänt att jag grät
i en värld gjord av stål
gjord av sten

Men när jag hör musiken
och min kropp fylls av rytmer
i en sång som tar tag i min själ

Vilken känsla!
Låt det hända!
Jag kan vinna allt och jag dansar för mitt liv
Ta din känsla
och låt det hända
Du är som i trans
och ditt liv blir till en dans

Riktigt inbitna hardcore-fans av filmen Flashdance (1983) tog rejält illa vid sig när det Växjöbaserade dansbandet Ingmar Nordströms tolkade filmens ledmotiv.
Fansens kritik formulerades sålunda i tidningen Kamratposten: "Lika stark som den cineastiska upplevelsen av att stillsamt betrakta något av det största inom samtidskonsten (dvs filmen Flashdance) är, precis lika genomruttet och depraverat känns det när man tvingas konstatera att detta nutida verk av den erkänt altruistiske lebemannen Giorgio Moroder (bland oss fans kort och gott Jojje) så vanvördigt vansläktas i händerna på det löjeväckande dansbandet Ingmar Nordströms. "

Kritiken kan så här i efterhand te sig aningen orättvis, då Ingmar Nordströms svenska översättning faktiskt har betydande kvaliteter.
Det är till att börja med en förhållandevis rak översättning och eventuellt kan vi här tacka den germanska språkstam, på vilken vårt modersmål blommat ut. Det skulle antagligen bjuda större motstånd att översätta Flashdance till hindi och samtidigt bevara så pass mycket av låtens karaktär och känsla.
För det är just känslan som sångaren Sten-Åke Lindberg lyckas få fram.
Känslan av svett, benvärmare och heta spotlights i natten. Allt återskapas i den emanciperade texten. Frustrationen över sin egen otillräcklighet gällande dansen, värken i ben och muskler, viljan att alltid prestera på topp och självfallet den ständigt närvarande förnimmelsen av desperat erotik.

Just den förkrosselse som texten förmedlar (så stark att den troligtvis gick att ta på, när de skivköpare som lagt den aktuella Saxparty-plattan på grammofonen, avnjöt sitt inköp) växer sig stark framförallt i passagen
Jag har känt ensamhet, det har hänt att jag grät, i en värld gjord av stål, gjord av sten...

Vem denne Sten var och vad han heter i efternamn får vi dessvärre sväva i tvivelsmål om, då vi inte ens kan vara helt säkra på att han någonsin existerat. Någon slags påverkan på bandet har han dock haft, det är helt aparent.
Kanske var det han som putsade saxofonerna med en sån där putsduk man kan köpa hos välsorterade optiker...
Detta får vi aldrig reda på.

Kanske kan Irene Cara förklara.
Om hon inte finner frågan alltför tillsvetsad..jag menar tillspetsad.

Frusna illusioner
Jag ser dig som du var
Och alla vackra toner, du spelade för bra
Du spinner vackra vävar, av silkeslena ord
Men var finns de ord som strävar, som väger tungt som moder jord
Jag är trött på alla vackra illusioner

Ge mig nåt att hålla i
Ge mig jord så jag kan stå
Låt mig slippa vackra fraser
Låt mig slippa vägda ord
Ge mig nåt att hålla i när stormen går

Det ryktas att sångerskan Catrin Olsson efter att hon deltog i Melodifestivalen 1989 med sin prosaiska hitlåt När stormen går bl.a har fått hålla följande saker i sin hand:
En blankett från Försäkringskassan, en diskborste inhandlad på ICA Kvantum, en karaokemikrofon på Viking Lines båt Cinderella, ett ölglas som Tommy Nilsson druckit ur, en beige strukturtapet från Flügger Färg, kopplet till en kastrerad hankatt vid namn Errol och tjugo meter tyg att använda som dekor i Smätterängsskolans vårsoaré 1991.

Oklart dock om dessa saker hjälpt emot stormen.

I val av mönster till gardin,
ja till och med i köksporslin, jag ser din hand
Och kaktusen är lika ful
som då du köpte den en jul, men blommar ibland
Jag ser en sprucken vas och ler
Jag minns så väl då den föll ner på tån på dej
Jag tröstade, du föll i gråt
Vi gick på bio efteråt, du höll dej i mej

Vikingarna - dessa amorösa små keruber - bekänner här sin oförställda kärlek till en kvinna som uppenbarligen har för vana att inhandla extremt fula kaktusar, något som både gäckar och retar upp de stora dansbandsikonerna.
Vi vet inte om parterna enats om kaktusens eventuellt oestetiska framtoning, eller om Vikingarna i låten Raring (cover på Bobby Goldsboros Honey, även berömvärt tolkad av Hotennany Singers), helt frankt tar tillfället i akt att bekänna sin ståndpunkt i ärendet.
Sant är åtminstone att texten ger oss ett antal rapsodiska - och understundom föga tilltalande samt väldigt intima - inblickar i kärleksparets gemensamma liv.

Möjligen vill textförfattaren med hjälp av detaljer och högst påtagligt existerande produkter, frammana minnen från en svunnen tid, inte olikt det grepp som August Strindberg valt i sin klassiska novell Ett halvt ark papper eller som producenterna till Bondfilmen On Her Majestys Secret Service låter göra, då George Lazenby i rollen som Bond plockar fram saker och ting från förr, i uppenbart syfte att för betraktaren skapa någon slags känsla av igenkänning och deltagande. Men på samma sätt som Strindberg och Bondfilmsproducenterna lyckas, genom att spela på vår empati och känsla av samhörighet, misslyckas textförfattaren (Stikkan Andersson) till låten Raring att uppnå samma effekt.
Detta på grund av att man kastas rakt in i handlingen utan någon slags förankring i sammanhanget.
Är textens jagfigur ond eller god i låtens text?

Till skillnad från Strindbergsnovellen (där detta förhållande klargörs genom jagfigurens uppenbara offerposition) och Lazenbyfilmen (där Bond är den självskrivna hjälten) blir man som betraktare av texten till Raring först lite ställd och minst sagt ambivalent.
Det är först i textens andra strof man tror sig skönja en viss uppdelning av sympatier,
Vikingarna sjunger:

Vår tid tillsammans blev för kort
Den sommaren då du gick bort blev allting kallt
Se'n minns man hur det var en gång
Och man hör ekot av en sång om kärleken
Man minns en sommar
Minns en vår då fåglar sjöng i varje snår för längesen

Med ens står man där med en växande klump i halsen. En klump som skär sig in i strupen och trycker sorgliga droppar av vätska upp genom ansiktet, ut genom ögonen.
Man gråter och inser direkt vem som är offret i denna text.

Det är givetvis betraktaren av texten, lyssnaren av musiken som så oskyldigt och mot sin vilja kastas in i ännu en fulländad dansbandspekoral vars enda syfte förmodligen är att skapa någon slags trovärdighet och patos åt en konstform som egentligen mest är till för främjande av tillfällig kopulation.

Jag har spanat på dig ett tag
jag har hållit mig på distans
och när du nu står där framför mig
så tappar jag vett och sans

Våra möten från här och nu
kan vi göra om vi törs och vill
till ett varaktigt förhållande
där musiken bär vårt sigill
Det blir ett litet äventyr
och jag blir yr när jag ser på dig

Det pumpar en het puls av rock n roll
genom hela kroppen och jag tappar kontroll
Be bop a lula ja, det svänger om dig
Jag vill att du skall dansa med mig

Rockmusikens energi
pulserar och skänker oss liv

Den Malmöbaserade spel-, dobbel-, spex-, musik-, bingo-, kultur- och avantgardekanalen TV21 förgyllde mångas tv-kvällar i början av 90-talet. Det som tidigare betraktats som säkra kort inom det s.k utelivet, exempelvis barhäng, biobesök och dansaftnar blev till ett minne blott då den stora populasen istället valde att stanna hemma, fastnaglade framför denna televiserade folkfest, massdistribuerad genom 90-talets version av YouTube; den kabelbundna tv:n för kulturintresserade hyresgäster, boende hos kommunala bostadsbolag.

TV21 var inte bara gensträvigt nyskapande, utan även signifikativt gränsöverskridande och mångkulturell.
Lite som UR är idag.
I denna kanal hittade man en av dåtidens stora kulturinstitutioner, en topplista med dansbandsmusik.
All media som var något att räkna med 1992, skulle ha en topplista med dansbandsmusik.
Här kunde främst de små lokala banden få en chans att synas, varpå hela projektet med ens gick från att vara enbart spekulativt avseende eventuell ekonomisk avkastning, till att bli något mer, något större och djupare.
De medieforskare som orkat sätta sig in i ämnet, har samstämmigt kallat projektet för en kulturgärning.

Föreliggande för analys just nu är bandet Spectrum. Rykten säger att de hette Rectum från början men att detta byttes ut i samband med en spelning 1989 i Bjuv, då en fanatisk man ur publikhavet helt frankt frågade killarna om de inte funderat på att byta namn på bandet.
-Kan du komma på nåt bättre då? ropade basisten från scen.
-Ja, Vad sägs om Spectrum? replikerade den överförfriskade sällen, varpå det nya bandnamnet antogs.

Låten heter som du nog redan gissat "En het puls av rock'n'roll".
Genreöverskridanden har alltid varit lockande inom den seriösa konsten.
Sålunda ville den annars så naturlyriske målaren Bruno Liljefors på nåt sätt väva in lite kubism i sina bilder när en viss Pablo Picasso, i slutet av Liljefors levnad introducerat denna nya gren inom konsten.
För att ta ett annat exempel, kan jag nämna hur HasseåTage så explosivt påverkades av det tidiga 1800-talets romantik, då de 1969 producerade sin film Spader, Madame!.

På samma sätt väver Spectrum (på ett subtilt och innebördsrikt sätt) in den av Bill Haley introducerade musik som kom att kallas rock, i sin dansbandskontext.
Ett grepp som alls icke är nytt. I samma veva sjunger exempelvis dansbandet Black Jack om att de "spelar rock'n'roll på saxofon", hur nu detta går till.
Den låten heter Inget stoppar oss nu och finns med i Colin Nutleys film Black Jack.
Det centrala i Spectrums låt är dock inte ungdomskulturen, revolten, den allmänt rebelliska livsform och nerv som en gång skapat genren rockmusik.
Nä, bandet använder enbart rocken och leker med dess attribut (be bop a lula) för att nå sitt egentliga syfte.
Nämligen att dansa.
Och visst blir man danssugen.
Det pumpar liksom genom blodet. En het puls av rock'n'roll.
Man tappar all kontroll.

Rockmusikens energi, pulserar och skänker oss liv.
Nu - äntligen - vet jag vad jag vill ha inskrivet på min gravsten.

Vi tar ej marijuana för att glömma
och vi tar ingen tripp på LSD
vi vill inte se nån värnpliktsvägra
vi vill leva rätt och leva rent

Vi gör inget party av vår kärlek
vi vill ha en vän och romantik
blommor små i lång och smutsig hårväxt
det är inte våran form av botanik

Jag är stolt att kunna dra mitt strå till stacken
att arbeta så att vi kan få det bra
blomkransar och radband bak i nacken
sånt ger ingen trygghet åt vår värld idag.

En brinnande pamflett når aldrig åhöraren lika effektivt som när den lite håglöst ackompanjeras av dansbandsmusik.
Om du bär på en åsikt och verkligen vill nå ut med ditt översvinnliga budskap om exempelvis hippiekulturens flagrant demoraliserande inflytande på ungdomen, kan du göra som Thor-Erics gjorde på 70-talet - spela in en kampsång.

Den trygga, monotona och smått paralyserande musiken gör att texten lyfts fram på ett oanat sätt.
Även om man självfallet vill övertyga lyssnaren om att man själv är den som bäst bär fram "sanningen", skadar det inte att tänka på språket och inte bara blåsa på med diverse stenhårda slagord för att skapa polemik.
Lär av de hjärtevarma folkhemspoeterna i Thor-Erics.
Med hjälp av retoriska små knep tvinnar de sakta men säkert in oss i sitt nät.
Oftast sker detta med hjälp av ett vackert bildspråk. Visst kan vi se hur små oskyldiga blommor helt sataniskt trycks in i en smutsig hårväxt. Vem känner man sympati för? Den lilla blomman eller det skitiga håret?

Eller den träffande beskrivningen av mänskligt arbete kontra blomkransar och radband.
En pikant detalj som verkligen lyfter texten är upphovsmännens egennyttiga användning av versmått och meter.
I början av texten ser vi inga rim alls, varpå man mycket enkelt kan få in ordet "värnpliktsvägra", ett ord som vi alltför sällan möter i låttexter. Lite som när Mikael Saxell använder ordet "bostadsrättsbalkong" (se nedan).
Detta tilltag friskar upp texten och ger den extra schvung.
I andra strofen kommer sedan romantik att möta botanik i ett makalöst rim, det senare ordet presenterat i ett uppenbart understatement.
Glädjen över att lyckas rimma dessa båda ord, gör sedan att den uppfordrande refrängen blir helt rimmad.
Eller ja...nästan helt rimmad.
De sparar rebelliskt på det sista rimmet.
Lite alternativt sådär. Nästan Hippie-artat.

Jag kommer ihåg en kväll i Chicago
i den farliga delen av stan
Jag satt på en bar med mitt ensamma hjärta
och snacka med Joe, min kumpan
Det kändes som slutet var nära
och jag visste att timman var sen
om jag dör vill jag inte till himlen
jag vill hellre till Österlen

Visst kan vi ser hur han sitter där i Chicago, Danne Stråhed.
Just i den farliga delen av stan.
Det många har en förmåga att glömma bort är just att svenska dansbandsmusiker instinktivt ofta beger sig till den farliga delen av stan, och detta gäller generellt alla städer de besöker.
Ofta stannar de turnébussen utmed vägkanten i säg...Huskvarna...och brukar då rulla ner fönsterrutan och fråga första bästa rullator-russin om vägen till "den farliga delen av stan".
Detta brukar sedan bli platsen för kvällens uppträdande.

Ovanstående onani i lokalpatriotism heter Om himlen och Österlen och skrevs av en man vid namn Mikael Saxell.
Det är alltså honom vi har att tacka för det vederkvickande rimmet "solnedgång" - "bostadsrättsbalkong"
Låten finns i en mängd versioner, bl.a med Lasse Stefanz och som här ovan; Danne Stråhed, tidigare medlem av Wizex
och ständig ambassadör för allt möjligt skånskt.
Hans emfas för det sydliga landskapet kommer förutom i denna låt till uttryck i så bastanta hitlåtar som "När en flicka talar skånska", "Jazz till grisatass", "Rulla din senap i skymningen", "Glimmingehus of the rising sun", "En rullebör, mon coeur", "Sommardäcken glider på slätten", "Vill du smaga min spettekaga?" och den regelrätta kioskvältaren "Mary-Lee från Sösdala".

Vad kan jag mer berätta om Danne Stråhed.
Just det. En sak till.
Han brukar bära basker.
Det hade sällan Jaques Brel.
Men så var han ju inte heller fransman utan född i Bryssel.

>>>>>>>>>Relaterade rim: Hasse "Kvinnaböske" Andersson Arrendatorns klagan

Foto: chinox.se

En gång i tiden jag bodde stort
med fru och barn i hus
Kärringen var vriden som den
allra värsta fiol

Jag flyttade till en etta
Tog TV:n och försvann
Har aldrig ångrat detta
Jag är en lycklig man

Jag vill se på TV1000
Sex på egen hand gör susen
Jag behöver ingen kvinna
Någon elak härskarinna

Jag vill se på TV1000
Slipper spotta ut snusen
Jag behöver ingen fjälla som skall
gå här och gnälla


Andreas Selg heter mannen som suttit på sin kammare och knåpat ihop ovanstående rader.
På kvällarna spelar han i det skånska dansbandet Chinox. På nätterna tittar han på TV1000.

Att flitig masturbation skulle orsaka hårväxt i handflatan avfärdas av de flesta nutida bedömare inom den så kallade läkarexpertisen.
Däremot kan det olyckliga ske, att man helt tappar sinnet för vilka ord som rimmar med varandra, en fatal åkomma om man har dansbandsmusik som profession.
Det är därför som upphovsmannen får för sig att hus rimmar med fiol.
Detta är givetvis helt barockt. Hur tänkte han?
Dessutom kan man fråga sig: Varför just fiol och inte skinnflöjt?
Det hade så att säga legat närmare till hands.

Som det heter i det klassiska, svenska ordspråket:
Själv är bäste drägg.
Förlåt. Jag menar dräng.

>>>>>>>>>>>>>Relaterade rim: Esex: Jag vill ha brudar med kjorta tajta kjolar

Eva var en och åttio, på besök ifrån Göteborg
Hon stod och kisade mot solen en söndag på Norrmalmstorg
Hon frågade mig om vägen till något galleri jag inte kände till
Jag sa: konsten kan väl vänta, vi kan gå en sväng istället om du vill
Hon var en naturlig skönhet av ett slag man inte ofta ser
Så vi gick till Operabaren, beställde gin & tonic och slog oss ner
Hon sa: jag har man och barn därhemma, de vet inte var jag är
Det här är säkert något jag kommer att ångra men jag orkar inte tänka på det

Om det är okej med dig
Så är det okej med mig
Inatt så tar jag av mig min ring
Om det är okej med dig
Så är det okej med mig
Ingen behöver få veta någonting

Den promiskuösa popen har länge varit underskattad i Sverige.
Bl.a USA, Island och Bolivia har en lång tradition av låtar om gruppsex, partnerbyten, otrohet och svek.
Först 1996 och med sin mönstergilla uppvisning i svart soul på svenska (plattan God morgon, Sverige) lyckades Mauro Scocco visa vår kalla nation hur man med frivola texter och eggande rytmer kan skapa tidlös musik som sprakar av extas.
Plattan (och den stora hitsingeln Om det är ok?) blev så banbrytande på området att den skapade en slags mental kvadriplegi hos de lyssnande och småkåta recensenter som genast höjde den till skyar färgade av en trovärdighetens förbindlighet.

I den stora hiten möter vi den store älskaren Mauro.
Han brukar (om vi skall tolka texten som skildrande upphovsmannens egna bevekelsegrunder) hänga vid Norrmalmstorg i sin vördnadsvärda jakt efter fruntimmer. Ibland så händer det sig att de kommer långväga, kanske ända ifrån Göteborg.
Så gjorde exempelvis Eva.
Vad vi vet om henne, förutom hennes geografiska hemvist, är att hon är över 1,80 lång. Vad detta säger om Mauros preferenser gällande kjoltyg är tämligen uppenbart.
Sara (vid SevenEleven) var 1,77, Julia var 1,83 och Nelly, hon som var så speciell – var detta eftersom hon mätte närmare 2,05.
Mauro gillar långa kvinnor.

Vi vet också att hon är konstintresserad. Kanske frågade hon vart Thielska galleriet ligger (Djurgården, Mauro! Djurgården!) men rycktes snabbt av Scocco bort från sånt här tingeltangeltjafs.
Helt frankt säger Mauro istället: Konsten kan väl vänta!
Ganska cool raggningsreplik.

Så de går till Operabaren där ett mer vidlyftigt kurtiserande tar sin början. Lägg märkte till hur Scocco använder sig av detaljer för att skapa rätt atmosfär. Kvinnans längd, hennes intresse för gallerier, hennes utseende som påstås vara en naturlig skönhet (inte påmålad och falsk som andra) och inte minst den viktiga teknikalitet att de dricker Gin & Tonic.
Kanske är det det här med drinken som slutgiltigt får Eva på fall. Eller är det Mauros passionerande beskrivning av ett fanzine som han läst 1992.

I vilket fall som helst säger Göteborgsdonnan: Om det är okej med dig, är det okej med mig. I natt så tar jag av mig min ring.

Man kan inte hjälpa att undra lite över exakt var den där piercingen sitter.
Just i denna fråga är Mauro dock klädsamt sparsmakad i fråga om detaljrikedom.

>>>>>>>>>Relaterade rim: Nelly