HEJ, DET ÄR NIC - KLICK!
Hej, det är Nic – Klick
Hej, det är Nic – Klick
Hej, det är Nic – Klick
Hej, det är Nic – Klick
Hej, det är Nic – Klick
Hej, det är Nic – Klick
Hej, det är Nic – Klick
Hej, det är Nic – Klick
Jag ville bara höra din röst
jag ville bara Sara höra din röst
jag ville bara höra din röst
jag ville bara höra Sara din röst
Det är gunås inte ofta man möter en lika slipad text som den ovanstående.
Det händer nästan bara en gång per generation.
1934 gjorde den tecknade figuren Donald Duck (Kalle Anka) entré på den vita duken. Den rabiate och ursinnige ankan höll till en början en något lägre profil än den vi sedermera vant oss vid och slutligen tvingats acceptera.
På 30-talet, i sin filmdebut, hade Kalle Anka enbart en ynka replik, men det räckte för att introducera honom rakt in i den amerikanska, postmodernistiska skräpkulturkontext som så många svenska bedömare, under så lång tid, haft så svårt att leva med.
I rasande fart växte Kalle Ankas popularitet och han fick snart nog egna, små tecknade filmavsnitt. Kanske minns du också Kalle Ankas första, epokgörande replik? Om inte kommer den här:
-Va? Vem? Jag? Nä, jag har ont i magen…
Om vi nu – fortfarande med denna anekdot i färskt minne – riktar vår uppmärksamhet mot en annan tecknad figur som såg dagens ljus 2004, ganska exakt 70 år efter Kalle Anka, hittar vi den skånebaserade allkonstnären Nic Schröder och hans närmast Andy Warhol-influerade popmusik-kollektiv Nic & The Family.
Dessa till synes förfelade individer exploderade över en Z-TV-natt och tog hela Sverige med storm.
Eller åtminstone kuling.
Låten som introducerade Nic & The Family handlade om en tjej vid en korvkiosk som jag tror hette Monica; på denna punkt var låten emellertid märkbart otydlig, vill jag minnas. Om jag konsulterar Nationalencyklopedien, framkommer det dock ganska skyndsamt att texten gick något i stil med ”Hej, hej Monica, hej på dig Monica…” vilket gör högst densamma sentens till den som introducerade Nic för en större publik än skateboardåkande tonåringar på fritidsgården Acne i Helsingborg. Att jämföra då med Kalle Ankas ”Va? Vem? Jag? Nä jag har ont i magen…”
Planeten Tellus bör med andra ord inte förfasas eller ens förvånas om samhället och kultureliten 2076 talar om hur det hela började en gång. ”Jo ni vet barn…han hette Nic Scröder och var helt galen. Hans spratt var de roligaste man kunde se på televisionen på den tiden. Och han kunde sjunga också. Hans första sång hette Hej, hej Monika från den banbrytande plattan Hej, hej platta som kom redan 2004. Raskt följde han upp sitt briljanta genombrott med Hej, det är Nic – Klick som med sin elegiska poesi trollband tonårspubliken i åtminstone 15 minuter. När de musikaliska framgångarna var lika uttömda som dåtida Lettlands resurser, satsade Nic helt frankt på en ny karriär. Han fick chansen att leda den statliga televisionens Sommarlovsmorgon. Han talade med en sådan mild och mjuk stämma, han skrek inte alls eller på annat sätt hetsade upp stämningen…ahh…det var tider det… Detta gräddjobb var dock inte nog för Schröder som hade högre ambitioner. Möjligen är det därför vi idag; 2076, återfinner honom som 96-årig kulturattaché i New York.”
Kommentarer
Postat av: Göte börge
Vilken låt! Klick.
Trackback
