SOMMARNATT, NU LEVER JAG
Jag byter om och drar iväg mot avenyn
Mänskor överallt
I varje gathörn är det show, en härlig syn
Man sjunger överallt
Sitter på kaféerna
Ute på trottoaren
Strövar i alléerna
Ljusa, underbara
Sommarnatt, nu lever jag
Du har allt som jag vill ha
Nu tar jag vad jag behöver
Brunnarna flödar över
Om sommarnatt din hemlighet
Allt jag drömt blir verklighet
Äntligen kom du sommarnatt
Pianisten Robert Wells har gått från en roll som simpel boogie-woogie-lakej fastkättrad under boogie-woogiemusikens illmariga ok och Charlie Normans hetsigt vakande örnöga, till att bli en självständig och driven affärsman säljande familjetillvända helhetslösningar i form av små förljugna trivselpaket.
Ett populärkulturellt fenomen.
En handelsresande i mysighet.
Ändå har hans image (mycket tack vare frisyren) en viss edge.
Wells är i dagsläget den felande länken mellan primalskrikande helkroppstatuering och vitlöksdippade grillchips.
För det stora flertalet kulturkonsumenter i Svea Rike, utsöndrar Robert Wells blotta uppenbarelse en distinkt känsla av ytlighet och kommersialism.
Dessa distingerade belackare anser att han inget har att säga om samhällsklimatet, att han inte vill åstadkomma någon förbättring på miljöområdet och är så ointresserad av sin omvärld att han inte ens orkar komponera en liten boogie om Lissabonfördraget.
Vidare menar ofta denna finkulturella jury av talangfulla smakdomare att Wells genom sin näringsverksamhet befäster och cementerar de svenska folkhemspajsarnas kroniska passivitet gällande samhällsengagemang och förändringssträvanden.
Han blir med sitt skapande en apostel för alla dem som nöjer sig med en tv-kväll i radhuset, en ljummen grogg, Bon Jovi ur högtalarna och två påsar Cheeze Doodles.
Han är, för att låna Ernst Jüngers självkarakteristik, en ”intighetens seismograf”.
Icke desto mindre, händer det att Robert Wells ibland faktiskt har ett budskap och en mening med sin konst.
I sin pamflett Sommarnatt (som nådde plats 7 i Melodifestivalen 1987) låter han oss ta del av sin mångåriga kamp för sommarnattens rättigheter.
Dessa har ju länge negligerats – inte minst av Amnesty International som på sin hemsida inte nämner sommarnatten med ett enda ord.
Vill organisationen möjligen mörka det förtryck som sommarnätter över hela världen dagligen utsätts för?
Att Roberts konst i just detta fall sägs ha en mening kan samtidigt tyckas lite märkligt eftersom det – rent officiellt – är så att texten faktiskt författats av Jan-Olov Ståhl (schlagervärldens egen Jolo).
Wells sägs dock dela Ståhls engagemang för sommarnätter.
Kommentarer
Trackback
