Rimbloggen

Du är fin som är, när du står med mig här
Gör dig inte en massa extra besvär
Utan var den du e, och så ska du få se
Du är värd allt som livet kan ge!

Varje liten sak som du gör
Varje litet ord som jag hör.
Får mig att förstå
att en vän som är så
är det finaste någon kan få.

Alla har något bra, nått som andra vill ha, även om det inte känns så var dag!
Det är upp till dig, och även till mig
Vi ser till att allt ordnar sig

I 2009 års melodifestival gav unga stjärnskottet Molly Sandén liv åt Ingela Pling Forsmans lyrik i bidraget Så vill stjärnorna, en text som utmärker sig genom att den lyckas klämma in inte bara stjärnorna utan även gudarna och  änglarna i samma gåtlika refräng.
I sanning en besynnerlig prestation.
Man frågar sig; varför stannade Forsman där? Varför inte köra vidare med fariséerna, judarna eller kanske löntagarfonderna...?

Forsman är ju annars en textförfattare som drivs av ett speciellt patos. Hon sätter själv ord på det i tidningen Fokus:
"Det är viktigt att förstå att det inte alls är lika glättigt för oss som står bakom låtarna som för dem som är med i festivalen. Det är många som inte förstår vad det handlar om och som tror att det är något vi gör med vänster hand och så är det verkligen inte. Det jag har är ett seriöst yrke. "

Visst känner man igen retoriken från forna dagars sumprunkare i Göteborgs hamn...

Som citatet ovan visar märker vi att Molly redan 2006 ägde förmågan att lyfta fram en text.
Låten heter Det finaste någon kan få och handlar inte alls om löntagarfonder, klamydia eller tuppjuck, utan - och här lutar jag mig åt min Rimbloggserfarenhet - kärlek...

Texten är mer än lovligt svårtydd och dubbelbottnad men jag antar att sensmoralen är denna: genom sina handlingar och ord är den vän Molly sjunger om helt enkelt den finaste.
Det är väldigt omdömesgillt.
Det känns äkta och inte alls påmålat eller manierat.
Det känns som Petra Mede.