Rimbloggen

Dämpa dina känslor några grader kära du
På ditt frieri kan jag nog inte svara nu
Du får vänta mammas bulletin
Fast du är så het som en kamin

Du får inte be mig svara med detsamma
Kom ihåg att jag är bara sjutton år
Därför måste jag gå hem och fråga mamma
Alexander, Alexander, om jag får

Om du vill, så får du följa mig till grinden
Men av kyssar blir det ingenting ikväll
Det kan räcka med en liten puss på kinden
Alexander, Alexander, var nu snäll

Att övertala mamma
Det blir nog ganska svårt
Nej stopp där med detsamma
Du håller mig för hårt

Jag är bara en stollig liten jänta
Och din haka, den har ännu inga hår
Så det där med äktenskap det bör nog vänta
Alexander, Alexander, några år

Vill inledningsvis dementera de enträgna rykten som på något sätt skulle göra gällande att ovanstående text handlar om Alexander Bard.
Så är – enligt de källor jag konsulterat i min djuplodande efterforskning – absolut inte fallet.

Visserligen kan den gamle artisten och producenten Bard av vissa upplevas som varande ”het som en kamin” men samtidigt har textens Alexander ännu inget hår på hakan, i stark kontrast till BWO-medlemmens ymniga skäggväxt.
En annan besvärande omständighet gällande detta rykte är att Bard ännu ej var född, när Mona Grain kom trea i Melodifestivalen 1960 med just låten Alexander. Bard föddes inte förrän året därpå och är därmed den ende 48-åring i Sverige som haft på sig både kortbyxor och ridhjälm i offentliga sammanhang, utanför sovrummet.

Med detta sagt kan vi raskt kasta oss över den vittomtalade texten till låten Alexander.
En text som kapslar in det tidiga 60-talets oskyldighet, inte enbart genom begrepp som ”mammas bulletin” och ”puss på kind” utan även genom den allt annat än ifrågasatta naturlag som gjorde gällande att den man som följde en sjuttonårig flicka till dörren, automatiskt också var den som tog henne till altaret.
Någonting säger mig nämligen att Mona Grains bevekelsegrunder, att så bryskt avfärda Alexander som äkta man, inte enbart kom sig av hans marginella skäggväxt.
Snarare var det hans fräcka och burdusa påflugenhet (att inte invänta mammans bulletin) som oförmedlat försatte honom i ett dylikt predikament.
Hade han bara väntat lite och inte varit så förbannat het, hade han kanske idag varit gift med henne.
Lika bortglömd som Mona Grain är han redan, vilket är synd.

Hon är nämligen inte lastgammal.
Men hon fyller 68 i år.
Så glöm det där med stollig, liten jänta.