Rimbloggen

Hej allihop här e jag igen
en röst i natten som vill va din vän
Här spelar vi plattor
har det mysigt och bra
för att du som är ensam
skall känna dig glad

Nattradion
Nattradion

Jag e sällskap för dig som lyssnar på mig
och medan du sitter bakom ratten
når jag ut till dig i natten med

Nattradion
Nattradion

En bekant refräng
för dig som ligger i din säng
ett ord till systrar och bröder
ifrån norr och till söder från nattradion

En pockande synth en beslöjad röst
fast flickan som sjöng är nog mest känd för sina bröst
det var Samantha Fox, du gissade rätt och klockan snurrar på
nu e hon fem över ett
Här i Stockholm är det stjärnklart och månen är ny
nästa platta jag skall spela kan vålla huvudbry
den är flera år gammal och bandet har lagt av
men melodin är ju vacker och har klarat glömskans hav

Nattradion
Nattradion

Det händer inte alltför sällan att artister av den mest särskiljande karaktär fascineras av fenomenet radio.
Oftast blir de så begeistrade av radiomediet att de sjunger en hel text där den centrala innebörden uppehåller sig kring själva producerandet av eterburen kommunikation.
Det vanligaste är att artisten i fråga tycks ha skapat sig själv en plats i etern.

Så är exempelvis fallet i brittiska Slades Radio Wall Of Sound där vi möter en ensam man som verkligen innerligt älskar rockmusik, de facto så pass mycket att han skapat stationen Wall Of Sound där gitarrtonerna blir till det allra mest bullersamma oljud som tänkas kan, något som alls inte skall tolkas som störande eller så, tvärtom känns den höga volymen som en förutsättning för stationens fortlevnad.
Ett och annat nödrim simmar också ut över sångaren Noddy Holders läppar, exempelvis denna passus: ”I love that record, I love that noise, now my girl rocks with the boys”.

R.E.M:s låt Radio Free Europe har (föga oväntat) ett påtagligt större djup.
Michael Stipe sjunger: ”Beside yourself if radios gonna stay.
Reason: it could polish up the grey. Put that, put that, put that up your wall that this isn’t country at all…”

Även Queens synthbubblande Radio GaGa har en aningen mera svårtolkad text med det troliga budskapet att det var bättre förr, när musiken och det talade ordet stod i centrum, innan alla visuella effekter tog över utrymmet och uppmärksamheten.
Freddie Mercury beskriver en svunnen barndom där han i pojkrummet sitter i ensamhet framför sin magiska radio:
"I'd sit alone and watch your light, my only friend through teenage nights, and everything I had to know, I heard it on my radio…"

1982 släppte Donald Fagen sin partikuljära skiva Nightfly där han i egenskap av sval 50-tals-DJ med vit skjorta, slips och Bogartcigarett i näven spelar jazzmusik på den påhittade stationen WJAZ.
Fagen skapar i titelspåret en bild av sig själv som en ensam bohem med en lite skrovlig röst i natten i en studio inpyrd av jazztobak.

När vi nu etablerat mystiken kring just nattradio är det dags att rikta blickarna mot den verkliga mästaren i genren.
För alla de nyss nämnda låtarna om radio står sig nämligen helt slätt när det handlar om att fånga närvaron, esprin, pulsen och direktsändningens nerv såsom Hasse ”Kvinnaböske” Andersson en gång lyckats göra.
På 80-talet (1987) släppte han sin aktningsvärda låt Nattradion och fullständigt oförhappandes fick han också en aning airplay i den riktiga radion.
Kanske inte så mycket i Riksradions nattradio som i lokalradion där låten rullade tämligen frekvent. 
Hasse iklär sig inte enbart cowboyhatt, knähund och skinnväst, utan även rollen som nattradiopratare när han på ett naturligt och avslappnat sätt frambesvärjer sin egenhändiga text om en enda persons närmast obeskrivbara betydelse för tusentals ensamma individer (jmf Jesus).

Med lätthet skapar Hasse en bild av de små tingen (Arundhati Roy skrev en hel bok om detta, inte om Hasse men om små ting) som kan synas totalt värdelösa; exempelvis fakta om aktuellt väglag och aktuell temperatur.
Informationer som kan tyckas harmlösa och intetsägande men som genom att finnas där betyder så mycket för ensamma människor ute i natten.
Det rör sig sålunda om en mänsklig och musikalisk tummelplats för intryck, ett fantasins eterburna, gäckande epicentrum emanerande från högtalarens dallrande membran.

Nattradion, helt enkelt.