VAD GÖR MAN PÅ EN SÖNDAGSMORGON?
Mare Mare.
| Vad gör man med en söndagmorgon? |
| Mare Mare. |
| Vad gör man med en söndagmorgon? |
| Jo man kan sätta hundra spänn |
| på att havet finns där ute än, |
| så jag släpper ner min persienn, |
| Lika bra att slumra till igen. |
| Det satsar jag på. |
| Mare Mare... |
| Jo man kan skriva hem till Bill, |
| det var ju faktiskt ända sen april. |
| Undrar om hans dag som min står still. |
| Den blir väl bara vad man gör den till. |
| Det satsar jag på. |
| Mare Mare... |
| Jo man kan nå sin atmosfär, |
| lösa livets gåtor bättre där. |
| Kanske bäst att leva som man lär. |
| Tids nog står man inför Sankte Per. |
| Vem saknar mig då? |
Det händer relativt ofta att Anders Glenmark om söndagarna hastigt vaknar upp med skägget helt på svaj, fullständigt yrvaken och desillusionerad.
Utan vidare pardon tar han emellertid raskt på sig sin kulörta mockajacka och drar tålmodigt på sig sina silversprayade snowjoggers för att lämna bostaden.
Han har ett angeläget ärende och målmedvetet går han gatan fram så att vinden verkligen får chans att gripa tag i den svulstiga, gråbruna hårmanen.
Efter ett tag kommer Glenmark fram till tobaksaffären.
Han går fram till disken och drämmer med berättigad kraft en hundralapp på disken.
-100 på hav! ropar han sedan frejdigt till det ont anande kassören.
Anders möter kassörens frågande min med ett för honom helt obehövligt tillrättaläggande:
-Jag satsar 100 spänn på att havet finns där ute. Än.
Kort därefter, när Glenmark befinner sig hemma i lägenheten, lyfter han resolut sin telefonlur.
-Hej är det Bill Öhrström?
-Hello?
-Is this Bill Earstreem?
-No, this is Mr Clintons office. President Clinton.
-Okey...can I please talk to him, last time I talked to him was in april...
-No, I'm sorry. But you can write him a letter..
Glenmark sätter sig sålunda ner för att skriva ett brev till sin gamle fanclubordförande.
1994 var Bill Clinton nämligen med och startade The US Official GES-fanclub.
Brevet till Clinton handlar bl. a om Afghanistan, Mellanösterkonflikten, Sydostasiens befolkningsutveckling, klimathotet, US Open, Björn & Benny, panpizza och olika slags läderstövlar på blonda rodeovärdinnor.
När brevet är färdigskrivet, känner Anders sig helt utmattad av alla ord, satser och syftningar, hänvisningar, verb, adjektiv och allt vad det är. Han får nog av detta på onsdagar, när han går på sin ABF-kurs i italienska.
Han går fram till fönstret, släpper ner sin persienn, lägger sig på sängen och försöker somna om.
Alltid när Glenmark skall somna räknar han svensktoppslåtar i alfabetisk ordning.
Oftast somnar han när han kommit till G som i Greyhound Bus.
Det sista som sker, innan tanken helt far bort och Anders äntrar drömmens värld är att en svag förvissning om att hans person ändå får ses som ganska oväsentlig i det stora hela flyter fram i medvetandet.
Vad gör väl det med all framgång, tänker han.
Tids nog står man inför sankte Per.
Vem saknar en då?
Svaret är självklart: The US Official GES-fanclub.
Kanske även Kent Finell.
Kommentarer
Trackback
