SOV LILLA TOTTE
Till hela dig
Från lilla mig
En liten sång om solen
Du är tjej
So far away
I en stol vid poolen
Jag vill sniffa på din rygg som du vet
Du kan väl komma med ett bud i ett jättepaket
För jag vet, ja jag vet, ja jag vet
Du är på väg igen
- - -
Nu är nu redan sen
Kyss mig du om igen
Det är förvisso en förtrollande lång tid sedan Totte Wallins illustrativt mustiga musicerande var i svang men icke desto mindre står han där bredbent som en glittrande trofé på den mänskliga fulländningens bokhylla.
Åtminstone när det handlar texter som berör och tankar som stimulerar.
Under sin långa karriär skapade Wallin otaliga hittar som med sina melodramatiska kvaliteter och sitt liberala patos, berikade landet på många olika plan.
I sina mest politiska stunder blev Totte Wallins protestsånger till en helt egen genre; en frihetlig röst i ett annars så kontrollerande och förbudsivrande folkhem.
Ovanstånde exempel på svensk samtidskonst (En sång om solen, 1987) rör sig däremot bort från den oftast så infekterade arenan av polemik och idémässiga motsättningar. Wallin vill få oss alla att samlas kring ljuset, ty solen skiner på oss alla, oavsett om vi hatar kärnkraft eller löntagarfonder eller dubbade bildäck eller genmodifierad mat eller Tobinskatten eller okynnesätande i sängen.
En sång om solen handlar (enligt Tottes egen utsago) om det mänskliga behovet av seretonin för att reproducera sig på ett gynnsamt sätt. Även om detta inte framgår av texten.
För att komma underfund med vad det egentligen är som Totte sjunger om, har jag ur egen kassa lyft 2.100 kronor för att konsultera den från Österrike invandrade rimexcellensen Doktor Hector von Höhrfeil; en man med flertalet formella meriter i textanalys men som även är en hängiven ljumskbrottare och schangdobel ostbågskreatör.
Vid förra årets VM i ljumskbrottning stupade han i semifinalen, medan han detta år stupade i tv-soffan. Ett dekonfiktyr som fortfarande grämer honom.
Det har varit svårt att nå honom den senaste tiden eftersom han ägnat stora delar av sin tid åt så kallad livscoaching. På detta område är han väl bevandrad. Han driver sedan många år Enskilda Begravningsbyrån och var i början av 90-talet en av huvudmännen bakom Frånskilda Äktenskapsrådgivningen.
Han har dessutom en gång blivit tvångsomhändertagen enligt LSK, lagen om småkakor till kaffet.
Allt detta bör vi dock lägga åt sidan, då vi tillgodogör oss Dr von Höhrfeils skriftliga analys av Totte Wallins En sång till solen.
Hector skriver:
Inte sedan jag totalt hörde fel på Marie Fredrikssons Den bästa dagen och trodde att hon inledningsvis sjöng ”nu är jag på väg igen, letar efter prinskorven, letar efter kött i min kyl”, har jag så till den milda grad fascinerats av en svensk poptext. Wallin försöker uppenbarligen fånga solens betydelse i ett vidare perspektiv, inte minst sociologiskt men lyckas inte hålla någon stringent linje. Det som skall vara en kärleksförklaring till solen suddas ut till att bli en sång om något slags poolparty där en kvinnas rygg (en tjej, so far away) spelar en central roll. Återstår gör enbart små (sol)fläckar av det som var upphovsmannens deklarerade föresats med verket.
Om ni frågar mig har textförfattaren helt besinningslöst satsat på en minimalistisk inredning, då hjärnkontoret skulle stylas…
Kommentarer
Trackback
