VIN, BRUDAR Å RAJ-RAJ
Mat o dricka, dans å sång - man blir mänska på en gång
Käre vän, kom ta ett glas
hoppsan där gick ett i kras
skål o ta ett nytt och känn dig hemma, detta är kalas!
Aj aj aj
Partaj, aj aj
Det är toppen med partaj
vin å brudar å raj-raj
åh, partaj
Aj aj aj
Partaj, aj aj
Det är toppen med partaj
vin å brudar å raj-raj
åh, partaj
Fråga inte hur jag mår
var på stort partaj igår
det var nån som kastade paj på min nya grå kavaj...
Det är allom bekant att 25 procent av megasuccégruppen ABBA, dvs Björn Ulvaeus; besitter en omfångsrik talang och en genuin kunskap (som övriga medlemmar saknar) om hur man på ett vägröjande sätt snickrar ihop en fabulös sångtext.
På detta har Västerviks svar på Hal David starka bevis; vem minns inte brännande lyrik som "I love you - I do, I do, I do", "I am behind you, I always find you, I am the tiger" eller varför inte den omisskänneligt ekivoka "Dum dum diddle, to be your fiddle..." med mera, med mera.
Rimmen har för Herr Ulvaeus alltid kommit lika fiffigt och finurligt som utklämd tandkräm ur en färgglad tub från Colgate.
Inte sällan har de också kännetecknats av samma fräscha och njutningsfulla doft samt smakat lika smaskigt i munnen.
Smaka bara på rimmet "It's so exciting, why should I pretend, in a few hours the plane will descend" från ABBAs socialrealistiska epos Happy Hawaii.
Få, om ens någon svensk i Björn Ulvaeus generation skulle på engelska kunna formulera ett lika fyndigt rim 1976.
Mest förknippas dock Björns lyrik med olycklig kärlek och brustna relationer. Desto mer fascinerande då att Björn i ovanstående text, sprudlar av glädje och är allmänt uppsluppen.
Detta kan partiellt förklaras med att inspelningen av låten Partaj aj, aj aj gjordes redan 1969, långt innan den kärlekssorg mellan Björn och Agnetha Fältskog som präglade så mycket av ABBAs svarta textkatalog, hade brutit ut.
Som upphovsmän anges dock Andersson - Ulvaeus - Anderson, vilket jag enbart kan tolka som att de unga adepterna Björn & Benny förvisso svängt ihop den partajartade musiken, medan det vansinnigt utslagsgivande uppdraget att få själva texten på pränt, gick till Stikkan Anderson.
Hela texten skriker nämligen Stikkan.
Detta manifesteras bl.a i den särpräglade passagen "Kära vän, ta ett glas" där peripetin "hoppsan, där gick ett i kras" på ett prononcerat sätt ger oss bilden av att här har vi att göra med en centrallyrisk textförfattare som verkligen talar av egen erfarenhet och helt oinskränkt behärskar ämnet.
-TOMELILLA 6 5000!
till några läckra små gummer
men den som fånga en hummer det va
-Tomelilla 6 5000!
Hummern min gjorde nog susen
plötsligt så blinkade ljusen
lyft på din lur här är busen
-Tomelilla 6 5000!
Vi säger aldrig hej
och mycket sällan hur mår du
vi börjar och vi slutar med
att säga lilla vän vad jag älskar dig
Åh, jag blir röd som en hummer
när jag slår ditt lilla nummer
slår det med min lilla tumme
-Tomelilla 6 5000!
Somliga ordvitsare ställer sig tämligen obekymrade över den slags telefonterror som Ingmar Nordströms glassiga orkester utövar i denna storbandsklassiker.
De menar att det lite skämtsamt skulle handla om det dubbeltydiga begreppet "ringa misshandel" när det ju faktiskt rör sig om en allvarlig kränkning av Tomelillakvinnans personliga integritet. Du kan ju själv försöka att tänka dig in i situationen att man sitter helt tillfreds i sitt skånska radhus med rosenbuskar i rabatten och en tv-kanna fylld med hett kaffe i en storblommig soffa för att invänta kvällens televiserade föreställning av Nygammalt med Bosse Larsson, då en saxofonmissbrukande vettvilling ringer upp enkom för att få flåsa lite i luren. Telefonören verkar dessutom ha satt detta trakasserande i system då han säger sig ha ett "antal läckra små gummor" som han brukar ringa till.
Han säger sig bli röd som en hummer varje gång du nämner den sifferkombination du rent slumpmässigt tilldelats av Televerket.
Saxmissbrukarens intresse har uppenbart huvudsakligen att göra med siffrorna sex, femtusen.
Eventuellt ringer han runt till olika riktnummerområden med just denna kombination i ett flagrant syfte att stilla sina eskalerande lustar och sitt brinnande begär.
Kanske blir han även sexuellt upphetsad över det sätt på vilket Tomelillakvinnan uppger numret med sitt förföriska, skånska idiom. Man kan lätt få det intrycket, då man studerar texten.
Personligen tycker jag att det vilar nåt utomordentligt perverst över både texten och framförandet, en åsikt som bara förstärks av det faktum att originalmusiken (Pennsylvania 6 5000) skapades av den liderlige glasögonormen Glenn Miller. Förvisso var det inte just den Miller som skrev den skabrösa romanen I kräftans vändkrets men det är illa nog.
FRÅN KONTOR TILL AMOUR
man slipper chefens tjat och kommer hem till slut
since I moved here, all I do is mysa, mys...
yes we do
Det är dags för fredagsmys
om det så är det sista jag gör
snart är det fredagsmys
hoppas inte föräldrarna stör
nu är det slut på veckan det är dags för
fredagsmyyyyys
En soffa och ett ljus, ett bord med massa gott
man kopplar av ihop och mumsar i sig nåt
Its only mysa, mysa, mysa, mysa, myys
Det är dags för fredagsmys
från kontor till amour
det är dags för fredagsmys man drar till tjejen där hon bor
nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmys...
För en kolossal majoritet av svenskarna ter sig en fredagskväll utan vidhängande mys alldeles ruskigt förfärlig.
Ett dylikt scenario målar upp groteska bilder inne i huvudet. Kanske inte fullt så avskyvärda som tjocka lapplisor i färd med att lappa glänsande BMW:s eller den skakande bilden av en blödande husbonde som just fått sin penis avskuren i Bille Augusts film Pelle Erövraren men det är snudd på.
Utan mys verkar det inte finnas någon fredag.
Detta kollektiva behov av avkoppling, hjärndöd tv-underhållning och flottiga chips i skinnsoffan är kanske den allra sista resten av DDR-Sverige. En nostalgisk manifestation av en svunnen folkhemsepok då samtliga svenskar samlades samtidigt framför samma tv-kanal i samma typ av anskrämliga mexitegelvilla.
I takt med nyliberalismens landvinningar från mitten av 80-talet och framåt luckrades detta kollektivistiska behov så sakteliga upp och allt fler medborgare fann sin egen lycka genom att ägna fredagen åt självförverkligande aktiviteter såsom krokikurser, discobowling eller helt enkelt vanligt lönearbete; detta alltså trots att det stod fredag i almanackan.
På senare tid, jag gissar att det hela fick rejäl fart under 90-talskrisen 1992 eller däromkring, har starka krafter (läs: chipsbolaget OLW, landets kanske mest inflytelserika företag) i ett flertal lyckosamma kampanjer lanserat begreppet fredagsmys med helt nya undertoner. Det som tidigare var ett värdekonservativt samkväm inom en småborgerligt förljugen familjeidyll, relanserades som en opretentiös flykt från den postmoderna samtidens stress och jäkt. I takt med att prestationskraven ökat på invånarna, ökade också behovet av en gemensamhetsaktivitet som band samman nationen i denna vår hetsiga värld av räntor, femskift, övertid och Novalucol.
Som en reaktion skapades alltså det nya fredagsmyset som de senaste tjugo åren på ett självklart och lite sorgfälligt sätt kopplats samman med grillad kyckling, dillchips och Peter Settman.
Vilket samtidigt motsäger intentionen om att fredagsmyset skulle hjälpa folk med stressmage och halsbränna då just dessa egenskaper förvisso blir resultatet av ett veckobaserat intag av grillad kyckling, dillchips och Peter Settman.
