VIN, BRUDAR Å RAJ-RAJ
Mat o dricka, dans å sång - man blir mänska på en gång
Käre vän, kom ta ett glas
hoppsan där gick ett i kras
skål o ta ett nytt och känn dig hemma, detta är kalas!
Aj aj aj
Partaj, aj aj
Det är toppen med partaj
vin å brudar å raj-raj
åh, partaj
Aj aj aj
Partaj, aj aj
Det är toppen med partaj
vin å brudar å raj-raj
åh, partaj
Fråga inte hur jag mår
var på stort partaj igår
det var nån som kastade paj på min nya grå kavaj...
Det är allom bekant att 25 procent av megasuccégruppen ABBA, dvs Björn Ulvaeus; besitter en omfångsrik talang och en genuin kunskap (som övriga medlemmar saknar) om hur man på ett vägröjande sätt snickrar ihop en fabulös sångtext.
På detta har Västerviks svar på Hal David starka bevis; vem minns inte brännande lyrik som "I love you - I do, I do, I do", "I am behind you, I always find you, I am the tiger" eller varför inte den omisskänneligt ekivoka "Dum dum diddle, to be your fiddle..." med mera, med mera.
Rimmen har för Herr Ulvaeus alltid kommit lika fiffigt och finurligt som utklämd tandkräm ur en färgglad tub från Colgate.
Inte sällan har de också kännetecknats av samma fräscha och njutningsfulla doft samt smakat lika smaskigt i munnen.
Smaka bara på rimmet "It's so exciting, why should I pretend, in a few hours the plane will descend" från ABBAs socialrealistiska epos Happy Hawaii.
Få, om ens någon svensk i Björn Ulvaeus generation skulle på engelska kunna formulera ett lika fyndigt rim 1976.
Mest förknippas dock Björns lyrik med olycklig kärlek och brustna relationer. Desto mer fascinerande då att Björn i ovanstående text, sprudlar av glädje och är allmänt uppsluppen.
Detta kan partiellt förklaras med att inspelningen av låten Partaj aj, aj aj gjordes redan 1969, långt innan den kärlekssorg mellan Björn och Agnetha Fältskog som präglade så mycket av ABBAs svarta textkatalog, hade brutit ut.
Som upphovsmän anges dock Andersson - Ulvaeus - Anderson, vilket jag enbart kan tolka som att de unga adepterna Björn & Benny förvisso svängt ihop den partajartade musiken, medan det vansinnigt utslagsgivande uppdraget att få själva texten på pränt, gick till Stikkan Anderson.
Hela texten skriker nämligen Stikkan.
Detta manifesteras bl.a i den särpräglade passagen "Kära vän, ta ett glas" där peripetin "hoppsan, där gick ett i kras" på ett prononcerat sätt ger oss bilden av att här har vi att göra med en centrallyrisk textförfattare som verkligen talar av egen erfarenhet och helt oinskränkt behärskar ämnet.
Kommentarer
Trackback
