LIVET HAR SLAGIT MIG HÅRT
även på krogar och bordeller
men något svar på mitt behov av ömhet
och förståelse har ingen kunnat ge
mer än min första kärlek
Yvonne var hennes namn
och hon var från min hembygd härlig
livet har slagit mig hårt men hennes bild
har bevarats inom mig
Han blev bara 50 år, Åke Uppman, men hann under denna relativt korta levnad med en hel del. Bland annat träffade han kvinnor. Inte bara på krogar utan också på bordeller. Denne lite småfete fäsör gav i slutet av 60-talet ut ett narraktigt alster förklätt till vämjelig EP-skiva på eget förlag, där han bl.a sjöng in denna nutida countryklassiker i den svenska populärkulturens mest umbärliga kader av musikaliska verk.
Den stora singelhiten Jag är en man har helt klart ambitionen att vara en svensk motsvarighet till bl.a Buck Owens låtar där det självfallet tillhör kutymen att väva in lite horor och dammiga landsvägar, avskjutna råbockar och krogslagsmål.
Som så många andra av den svenska countryns dilettanter misslyckas Åke Uppman i sin föresats då alltihop faller på den ack så viktiga trovärdigheten. Det är inte det att jag misstror honom när han påstår sig frekventera glädjehus i sin begärliga jakt efter kärlek, så kan det mycket väl ha gått till. Det är snarare namnet Yvonne som känns fejk och nästan skriker av himmelsvid lögnaktighet.
Att han - som framgår av textens fortskridande - skulle vara kapabel att döda en annan man, känns däremot mycket övertygande.
Uppman beskriver det genom att pratsjunga: "Efter ruset jag vaknade upp med honom i min famn. Han var dödligt sårad av min kniv."
Och genast räddar han hela texten, plötsligt känns allting väldigt verkligt.
En påtaglig känsla av självupplevd autencitet infinner sig.
CHAMPAGNEN VAR KALL, NÄSTAN FRYST
vinden sliter mitt hår
Jag känner doften av fuktig jord
och jag kör så fort det går
Längre fram kan jag skönja
fast min blick är för trött
I neon kommer närmre mig
ett sken, ilsket rött
Jag måste stanna för natten
och kliver in i entrén
möts av en kvinna som hälsar mig välkommen
fast jag är sen
Hennes blick är förtrollad
av hennes ord blir jag stum
Av portiern får jag sen en nyckel
och hon visar mig till ett rum
Välkommen till Hotell California
Ni kommer trivas här
i vår atmosfär
Det finns alltid plats på Hotell California
Både natt och dag finns vi till behag
Hennes stil verkar lyxig, hon kör Mercedes Benz
Ständigt omgiven utav män som hon gärna tilltalar "friends"
Deras blickar är tomma, deras danser ett spel
Men jag försökte slappna av men märkte jag kommit fel
Så jag kalla på kyparn, jag vill ha ett glas vin
Och han bugade artigt men hans ansikte antog en min
som jag inte fick grepp om, är allt som det ska?
Och jag hörde röster utanför rummet när de sa:
Välkommen till Hotell California
Ni kommer trivas här
i vår atmosfär
Alltid till er tjänst på Hotell California
Både natt och dag finns vi till behag
Det fanns speglar i taket, där var möbler i plyschoch min säng var bäddad med dun och champagnen var kall
nästan fryst...
I skarven mellan 80- och 90-tal vill jag minnas att George Michael satt i MTV och analyserade texten till sin egen hitlåt Praying For Time. Han dissekerade den in i minsta detalj och efterhand tog han upp verserna ömt och försiktigt, som vore de små bitar av krossad marmor. Extra stolt, mallig och självförhärligande var han då han reciterade raderna "charity is a coat you wear, twice a year". Exakt vad han menade med detta kunde han kanske inte riktigt förklara, men troligen syftade han på julen och något annat tillfälle på året då givmildheten firar egenartade triumfer.
Så mycket lättare blir det dock för mig, då jag återigen via Rimbloggen står i begrepp att med hjälp av diverse pleonasmer klarlägga vad dansbandet Dannys egentligen menade, då de 1977 efter vad jag förstår en längre tids id och ävlan, släppte den svenska versionen av Eagles monsterhit Hotel California.
Originallåten är enligt mitt ringa förmenande, en av världens bästa låtar. Den trollbinder oss kanske inte rent musikaliskt utan snarare genom den känsla av förunderlig mysticism som genomsyrar verket.
Det känns hoppingivande att Dannys så påtagligt lyckas överföra åtminstone 25 procent av samma känsla i sin tolkning.
Översättningen är relativt rak och de få gånger som det otympliga svenska språket sätter sina enerverande käppar i hjulet, lyckas textförfattaren ändå gripa tag i samma förnimmelser som Don Henley och gänget en gång kryddade sin anrättning med. Som exempel kan nämnas raderna om kvinnans vänner, som kallas friends eller det möblemang i plysch som pryder hotellet. För att inte nämna den skitkalla champagnen.
Originallåten inbjuder förstås till tolkningar, de flesta sluter sig till teorin att det skulle handla antingen om a) djävulsdyrkan eller b) drogmissbruk. Det finns och en tredje teori, nämligen att det skulle handla om både djävulsdyrkan och drogmissbruk. Tesen om att det skulle ha nånting med baseball att göra, avfärdas dock av de flesta seriösa bedömare.
Eagles sjunger inledningsvis om en "varm doft av colitas" vilket påstås vara spanska för cannabisplantans knoppar. Dannys som ju kommer från Helsingborg vågar inte ens drömma om ett sådant förhållande, varvid de skyndsamt i sin text sjunger om "doften av fuktig jord". Dansbandsmusiken är ju av tradition både jordnära och lite kladdig.
Av alla de coverversioner jag hört av Eagles låt, och tro mig; de är åtskilliga - alltifrån berusade pubtrubadurer till revynumret Välkommen till Eringsboda värdshus - är detta den klart starkaste och mest omtumlande.
MÅRTEN GÅS
det blev tidigt hans namn
Mårten Persson var född i Simrishamn
Hade svårt stava rätt, hade svårt räkna bråk
inte många förstod hans skånska språk
ändå hade han det som skall till för en succé
han var tålig och slug, hade energi för fler
Andra barn rulla klot, Mårten Gås samla skrot
andra bada men Mårten han drog not
Mårten Gås, Mårten Gås var väl inget geni
men han hade som sagt sin energi
Körde mjölk, sålde glass och bar ut telegram
hade eget den dag han läste fram
Gjorde pengar på allt, sålde korv när det var kallt
Köpte strandtomt och byggde en damm och gjorde salt
överallt var han me och vid fyllda tjugotre
var han redan miljonär in spe
Benny Andersson utvecklade tidigt ett intresse för att greppa tjuren vid hornen och övermodigt gå in i sina mest otillgängligt undanstoppade, själsliga rum, för att i dessa eviscerera den förtröstansfulla folkmusik man får supponera att han lyssnat på som barn. Och inte utan framgång. Tillsammans med Orsa spelmän har han rönt både en stor kommersiell framgång men också ett tillbörligt erkännande från den annars så obehövligt njugga kulturpressen. Dessa framgångar har sedan bara accelererat med senare projekt som exempelvis Benny Anderssons Orkester.
Det är lite tråkigt att inte Bennys axiomatiske låtskrivarpartner; Björn Ulvaeus, på ett liknande sätt, har trängt in i sina ungdomliga influenser. Jag tror att Ulvaeus skulle ha allt att vinna om han så här på äldre dar tog fram den låtskatt (hela 40 melodier på Svensktoppen) som Hootenanny Singers sitter och liksom försynt ruvar på.
Om så sker får han verkligen inte negligera den här underbara gamla pärlan. Den heter Mårten Gås och framförs på ett soignerat sätt av bandets tondöve chaufför Hans "Berka" Bergkvist.
Den likaledes mondäna texten är självklart författad av allas vår Stikkan Andersson.
Och - låt oss slå fast detta med bestämdhet - det rör sig om en helt lysande text, fullständigt belamrad med allt vad man kan efterfråga gällande nödrim, klatschighet och berättarglädje.
Vi möter den unge entreprenören Mårten Persson från Simrishamn. En av alla dessa flitiga bävrar som (åtminstone enligt Maud Olofsson) vårt land ej kan få för många av. Frågan är väl om inte texten egentligen handlar om Stikkan Andersson själv; detta Hovas vittne som började med två tomma fickor och en mustasch och slutade med investmentbolag, privatjetflyg och en mustasch.
