I EN VACKER COWBOYHATT

image18
Jag söker finna lyckan och jag målar upp min värld
Av tusen sköna drömmar bortom hemmets lugna härd
Långt bortom alla vatten, bort till landet "over there"
Där finns just den musiken, den som håller mig så kär

Långt bort till Oklahoma, bort till Nashville Tennesee
Där finner man musiken gjord med glädjens harmoni
I blodet gungar rytmen och från hjärtat hörs en sång
Min lycka skulle vara att få komma dit en gång

Här står jag framför spegeln i en vacker cowboyhatt
I famnen finns gitarren, den min allra bästa skatt
Så börjar mina drömmar, om att kanske någon gång
Få komma dit och spela och få sjunga upp min sång

Långt bort till Oklahoma, bort till Nashville Tennesee
Där finner man musiken gjord med glädjens harmoni
I blodet gungar rytmen och från hjärtat hörs en sång
Min lycka skulle vara att få komma dit en gång

Som möjligen framkommer här ovan är inte upphovsmännen till denna text födda i Oklahoma.
Trots att de äger en kärlek till musiken, en värdefull gitarr och vacker cowboyhatt kan få saker överskyla det faktum att Olle Jönsson och hans anhang såg dagens ljus i den lilla byn Gärds Köpinge strax utanför skånska Kristianstad. Ett öde som Lasse Stefanz lär få leva med resten av livet, ja...de sista ljuva åren så att säga...

Av alla olika typer av musik är nog countryn den som omgärdas av mest mystik, flest underliggande symboler och ett närmast religiöst budskap. Självfallet är därför anslaget till denna lilla textsuccé av smått religiös kaliber. Raden "av tusen sköna drömmar bortom hemmets lugna härd" för tankarna till väckelsemöte och Lapp-Lisa...helt enkelt till det formspråk som oftast förknippas med allmogens klassiska skillingtryck, en genre som dansbandsmusiken tidigare lyckosamt tolkat  exempelvis i mästerstycket  Mjölnarens Irene (Wizex) men även i Alpens Ros (Stefan Borsch med flera)

Den oväntade brytningen att låta allmogevers ackompanjera en text vars uppenbara syfte är att glorifiera just countrymusiken får väl förlåtas om man beaktar det faktum att countryn inte ännu hittat sitt svenska formspråk av naturliga orsaker.  
Lasse Stefanz tar oss dock raskt tillbaka till countryns amerikanska romantik när man sjunger att man längtar till landet "over there", ett uttryck som skall associera till svenskarnas förväntan och spänning inför det ständigt fascinerande USA. 

Och så småningom får vi reda på att det är i Oklahoma man skall vara och inte i Gärds Köpinge. Det är där det händer.
Går man på Västra Boulevarden i Kristianstad med en vit cowboyhatt och en akustisk gitarr över den stinna magen väcker detta förvåning och uppmärksamhet. Men i Oklahoma smälter man in. På ett helt naturligt sätt. För i Oklahoma finner man "musiken gjord med glädjens harmoni...från hjärtat hörs en sång". Oklahoma andas rytm, svett, tolerans och steel guitar...om man får tro Lasse Stefanz.

Där blir också den amerikanska drömmen verklighet. Olle Jönsson kan stå i cowboyhatt, guldkedjor, jeans, skinnkavaj och läderkängor med en fet gitarr på magen framför spegelväggen på villans övervåning, heltäckningsmattan känns sensuellt mjuk under fötterna, cowboyhattens brätte har precis rätt vinkel och fem ringförsedda fingar dunkar taktfast mot högerbenet...men hur rätt det än känns ligger kanske villan i Gärds Köpinge. Eller Åmål. Eller Stenungsund. Och då bryts magin.

Ställ samme Jönsson med samma drömmar, samma outfit och samma sång i Nashville, Tennesse och framgången blir omedelbar. I Oklahoma blir man accepterad, verkar sensmoralen vara.

Kommentarer
Postat av: Åsa

Ja... Vad ska man säga? Visst känns det som att låtförfattaren/rna och de som framför stycket tycker att det känns "ball" med "Overthere-romantik". Från mitt perspektiv blir det bara patetiskt att stå framför spegeln och begrunda sig själv i hatt och mena att man är värd något annat, något mer än det man har. Jag tycker att dessa gossar ska försöka hitta det som är bra med deras liv. Ta ett djupt andetag och vara i nuet. Om livet inte känns bra då, så är det dax att börja fundera på andra alternativ.

2007-11-05 @ 09:03:01
Postat av: Rimbloggen

Ja. Det blir alltid patetiskt när man spelar en roll man inte kan hantera. Detta gäller både Lasse Stefanz USA-kramande som Lasse Holms italienska lustar. Det blir inte riktigt äkta...;)

2007-11-05 @ 11:27:05
URL: http://rimbloggen.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0