DEN SVARTE KURTISÖR

Långt ner i mörka djungeln
bland blad och bamburör
där sitter negern Sambo
den svarte kurtisör
han dränker sina sorger
uti en lemonad
och sjunger sen för flickan
denna lilla serenad
Tjo, faderittan
Hade skitikotta
tjo, faderullan
aj, så ke vajka
suddebuddevajka
arraburraintekantadoo
Um fudde skum kum
arrevarra hitto
arrevarra hitto
åka tåg (?)

Man hoppas för Arne Krusings del att han självmant anammat flagellantismens begärliga budskap, om inte kan jag med lätthet föreställa mig ett stort antal medborgare som gladeligen skulle piska skiten ur honom för att han 1969 gav livsluft åt en så här genomrutten och fördomsfull smörja.
Låten heter Sambo men handlar inte alls - som man kan förledas att tro - om någon modern boendeform, utan bygger istället fullständigt på den vidriga, västerländska uppfattningen att folk i Afrika skulle vara mindre värda på grundvalar av att de talar ett språk som erbjuder betydligt mer av uppfinningsrikedom, rytm och känsla än den förmodligen ganska tråkiga och intetsägande dialekt Krusing pratar - om han ens fortfarande är vid liv. Att döma av omslagsbilden till den sena 60-talsskivan ser han ut att vara i 70-årsåldern.

Denne dolikocefale kanalje beskriver en svart mans kärlekstörst men gör vad han kan för att inte på allvar penetrera ämnet, istället får vi en lapidarisk och rasistisk exposé över upphovsmannens egen oduglighet som lyriker. Att komma så långt som till att sätta verserna "um fudde skum kum" och "arrevarra hitto" på pränt är att göra det lätt för sig i tron att man skall röna lika stor framgång och erkännande som Povel Ramel, en artist som arbetat med texter utifrån samma onomatopoetiska tema. Skillnaden är dels att Ramel slår mot den västliga civlisationen och dels att hans känsla för kulturella värden befinner sig i en helt annan galax än vad Krusing törhända kan ens föreställa sig, om han blott för en stund skulle kunna slita sig från det påfrestande åtagandet att uppdaga vad som rimmar på "suddebuddevajka".

Kommentarer
Postat av: moo

Asså, Povel Ramel har gjort många bra texter men också skit.

Inte är det västerlandet han slår mot i texter som "För jag är Ittma Hohah Om butn Baba, självplågaren,

och jag har kommit ända hit från Chitn Potn Bah

strax bortom Potn Chitn Buh i Indien."

2011-12-31 @ 05:07:43
Postat av: Rimbloggen

Nej, det har du rätt i. Den låt du nämner är ganska fördomsfull, till skillnad från Naturbarn, då..

2012-05-01 @ 11:22:12
URL: http://rimbloggen.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




RSS 2.0