DÄR NERE FINNS NÅT JAG BEHÖVER
I München finns nåt som jag vill ha
Det är nåt man inte får utan måste ta
Och jag klarar mig inte en dag utan den
Det är nåt man måste se till att få med sig hem
För utan en guldmedalj runt min hals
är det svårt att vara glad alls
För utan en guldmedalj runt min hals
är det svårt att vara glad alls
Jag åker ner till München i augustimen ölhallarna får jag allt låta bli
för där nere finns nånting jag behöver
jag kan inte vänta tills EM är över
På min absoluta favoritskiva med bandet Queen finns det en låt som heter Stormtroopers in Stilettos.
Här har vi snarare att göra med den minst lika udda kombinationen Kulstötare med falsett i den mångmeriterade friidrottaren Jimmy Nordins skepnad.
Denne rättmätige arvtagare till den stora levnadskonstnären Ricky Bruch, är liksom sin tempramentsfulle förebild alltid var, en regelrätt renässansmänniska.
I likhet med Bruch har Jimmy inte bara ägnat sig åt att snurra två och ett halvt varv med en järnklump intryckt bakom örat, utan även prövat lyckan inom konsten.
Bruch fick ju på sin tid tygellös uppmärksamhet och ett resolut erkännande som diskuskastare men också som popsångare, gladporrfilmsaktör, entreprenör, samlare av VHS-filmer, stum skådis, mänsklig experimentverkstad för diverse medicinska preparat samt missnöjespolitiker.
På samma sätt har Jimmy Nordin inte bara hivat iväg extremt tunga saker iförd gulblå sparkdräkt, utan även gett ut egen musik och (tada) varit missnöjespolitiker.
Han sägs bl.a ligga bakom Befolkningspartiet som lyckades skrapa ihop hela 35 röster i riksdagsvalet 2010. Betydligt färre röster än de som Ny Demokrati fick med Bruch som affischnamn och då har BP ändå begreppet medmänsklighet som ett helt eget kapitel i sitt partiprogram.
Tragiskt nog måste man väl också konstatera att Nordins musikaliska försök inte kommit till svenska folkets kännedom i samma utsträckning som Bruchs.
Dock visar det sig att Nordin under en ganska lång tid satsat på en löftesrik musikkarriär där han kombinerar en textmässig utsatthet med sin lite plågade men trollbindande Neil Young-stämma.
Det låter bräckligt och utlämnande, inte alls vad den gängse bilden av en kulstötare vanligtvis är; istället får vi som lyssnare krypa innanför skalet på en vulkanisk bjässe och hans allra innersta känslor.
I den låt som nu föreligger för dissektion är det till en början lite oklart vad sångaren efterfrågar.
I den första versen sjunger Jimmy:
Och jag klarar mig inte en dag utan den
Det är nåt man måste se till att få med sig hem
Här kan det inledningsvis råda en viss oklarhet omkring vad det är som åsyftas. Är det en tablett av märket Sobril? Är det en storbystad kvinna från baren? Är det en teddybjörn?
Alla sådana tvivel slås likt våldsamt handdiskade kristallglas helt sönder i den excentriska refräng som på ett uppenbarande sätt förklarar hur saker och ting ligger till.
Det är nämligen en guldmedalj, det yttersta beviset på att alla månader av talkade labbar, hårt knutna läderbälten modell större och svettluktande trikåer, inte varit helt förgäves som killen suktar efter.
Något som bara ytterligare förstärks i historiens hänsynslösa ljus när vi med facit i hand kan konstatera att Jimmy mycket riktigt åkte till EM 2002 och där slutade på en elfte plats, långt ifrån alla medaljer.
Kanske var det fel att så hårdnackat rata de bayerska ölhallarna, när allt kommer omkring.
Å andra sidan har alkoholen varken förr eller senare hjälpt Nordin i hans kulstötarkarriär.
Kommentarer
Trackback
