KOM Å RULLA I MITT RULLANDE HUS
men det kan bli tråkigt ibland
Och svärmor kanske stannar, samma utsikt samma grannar
ja, det går i samma spår som förut
samma gamla snabbköpsbutik
varje original är sig lik
Ja, allting är detsamma
samma gamla rum man dammar
ja, det är dags att ge sig ut ¨
absolut
Kom å rulla i mitt rullande hus
rulla ner mig över asfalt och grus
vi skall rulla genom livet i ett enda saligt rus
kom å rulla i mitt rullande hus
1986 hade Galenskaparna & After Shave en helt epokgörande framgång med sin vardagsnära relationsdramakomedi Macken på Sveriges Television; den dråpliga berättelsen om två västgötska bröder (den ene tidstypiskt kallad Roy och den andra förnumstigt döpt till Roger) som tillsammans drev en bilservicestation med tankmöjlighet.
Många sketcher och sånger som idag räknas till de svenska humorklassikerna, emanerade från denna tv-serie, som även blev långfilm 1990. Bland dessa kan nämnas den spralliga Jag vill ha en synth, farsan, där ungdomens livsglädje möter föräldrarnas ofta predestinerade syn på ätteläggens framtid; en konflikt som i detta fall resulterar i en orgiastisk frigörelse där sonens synthmusik får stå som en ordhållig symbol för friheten och förmågan att slita sig ur konformismens bojor, även om förutsättningarna för denna frihetsbelöning eventuellt kommer att tillhandahållas efter en enligt konstens alla regler genomgången konfirmation. En premiss som kan tyckas något kontraproduktiv då sonens vildsinta framtoning i övrigt inte direkt utstrålar kongregationalism eller ens en pubertal agnosticism.
Andra låtklassiker från Macken är den sorgesamma och bitvis direkt smärtsamma telefonuppgörelsen Det är vattenpumpen, Gerd; där en hunsad äkta man (kallad Edvard) tvingas låna bilbrödernas smutsiga telefonlur för att med uppskärrad emfas förklara omständigheterna för sin plågsamma försening. Textraden: "jag som sitter här ensam i ett hörn, helt i händerna på reparatörn" är en uppriktig sentens som säkerligen legat på många bilägares läppar men (tyvärr) aldrig uttalats, åtminstone inte med samma känsla som den som Per Fritzell förmedlar i tv-serien.
Seriens Magnum Opus (och det stycke som ännu i denna dag spelas på fullt allvar i många av sommarens uppsluppna semesterradiosändningar) är dock det socialrealistiska verket Man skall ha husvagn.
Även här är det Per Fritzell som iförd blå adidasoverall av det pungfientligt tajta slaget, står i fokus då han lovsjunger husvagnsemestrarnas uppenbara fördelar. Med sig har han två ungar och sin passiva och ganska uttråkade hustru (spelad av Kerstin Granlund i samma hemska klädsel) bärande på en adidasklädd tax som en fascinerande gimmick. Man skall ha husvagn har ett spänstigt upplägg där olika svenska städer namedroppas i ett sjuhelsikes tungvrickande tempo, alltmedan barnen och den miserabla hustrun gungar i en takt som enbart kan kännas stimulerande för en dödsdömd fånge strax innan avrättning.
Exakt tio år senare; 1996, fick dansbandet Amris (bestående av Sven-Åke Andersson och Gunilla Dahlman en (troligen efterlängtad då de musicerat sedan 1972) svensktoppsframgång med låten Kom å rulla i mitt rullande hus.
Att skriva att det finns en del paralleller mellan föreliggande stycke och det husvagnsepos som Galenskaparna & After Shave skrivit, är något av en underdrift.
Även om beröringspunkterna är många, finns det dock självklart också skillnader, en är att Amris slarvar en del med rimmen. Exempelvis låter man ordet snabbköpsbutik rimma med lik, något som i sig är helt korrekt. Problemet är väl bara att bestämningsordet i detta fall; det ord som lik skall vara adjektiv till, inte är ett utrum utan ett neutrum; "original". Därför borde det med allt uppbringande av den svenska dansbandlogiken (och den är som bekant banbrytande inom språkriktighetsområdet) istället stå "är sig likt" och inget annat.
Största skillnaden är annars att Galenskaparnas låt känns ironisk medan man inte kan vara helt säker på att Amris benyttjar sig av något som ens lite vagt skulle påminna om ironi. Men jag kan förvisso ha fel.
Kommentarer
Trackback
