SÅ KAN DET GÅ
att snart jag skall gå på en nit ja, det känns
och om jag ordnar till ett party någon härlig kväll
då händer det något som får ner glädjen på festen med ens
Ja, så kan det gå
så kan det gå
ja, jag tror du vet hur jag mig känner just då
så kan det gå
så kan det gå-åå
för tabbar gör vi alla då och då
Ja, jag minns en gång när duuu...fyllde år
och jag gick hem till dig den dan med min present
när du mötte mig och sa att det var igår
ja, så dum som jag mig kände då, jag aldrig känt
Aldrig känns den svenska pop- och dansbandslyriken så initierat äkta och pregnant som när texterna tar upp personliga missöden, sociala tillkortakommanden eller uppenbara livskriser.
Många är de välmeriterade centrallyriker som sporadiskt och en smula mopsigt kastat sina gyllene stoftkorn av sanning rakt in i det uppsvullna mottagarörat.
Rimbloggen har tidigare berört Ace Of Bases modiga uppgörelse med de känslor som ofrivillig barnlöshet skapar (i textraden All that she wants is another baby).
En så skojfrisk och choosefri hillbillyestradör som Hasse "Kvinnaböske" Andersson har på ett uppriktigt sätt skildrat en livskris i form av plötslig hjärtsjukdom i sin nervdallrande och väldigt utlämnande låt Hej, Hasse, hej!
På samma sätt har Robert Broberg en gång delat med sig av sina upplevelser kring den i Sverige så vanliga, sexuella frustrationen i omkvädet "får jag doppa min mjukglass i din strössel och smälta den i din sol?" vars text av RFSU också klassas som en av landets mest förtroliga verk i ämnet matsex.
Ovanstående ljudförsök vars text jag utan några vidare skrupler mångfaldigar genom en publicering, är ännu ett klockrent exempel ur den svenska kadern av dansbandsproduktioner, på hur text och musik verkar vara närmast allergiska mot varandra.
Den glada och taktfasta rytmen i Tommy Elfs maniakaliska Så kan det gå, gör det stundtals svårt för sångaren att hänga med. Det saknas helt enkelt ett antal ord i texten, varvid den så vanligt förhandenvarande lösningen blir att på ett flegmatiskt och ytterst irriterande sätt dra ut på stavelserna tills de blir lika sega och trådiga som en ticstuggad Hubba Bubba.
Ett allt annat än gediget hantverk i fråga om låtsnickrande, med andra ord. Men å andra sidan, tabbar gör vi väl alla till mans lite då och då.
Kommentarer
Trackback
