DEN JULEN
Den julen mitt hjärta du fick
men sen dagen därpå
fick jag se dig gå
I år
när gåvan jag ger
så blir det till någon annan (annan)
Besviken och lite blyg
håller mig undan
men ser på dig i smyg
Låt mig veta - känner du igen mig?
Du undrar vem jag är, jag ser du har glömt mig
(god jul)
Åh...jag gav dig ju paketet
och jag skrev ett kort till dig min älskling
Det är klart - en sån dåre jag var
men om du ler mot mig nu
blir jag bedårad igen
-Refräng-
Snön faller, en fest i juletid
jag flyr din närhet och en kall
blick av is
jag som trodde
du var nån att älska
Nu vet jag vem du är
du ville bara leka
uhum...i hjärtat fanns en fråga
när du for, den julen blev en plåga
men i år går min gåva till
nån som jag vet är min
du gör ej narr av mig mer...
För min generation (vi som spenderade stora delar av december månad 1984 med att pyssla på en dragig fritidsgård och snurra små piprensare runt en vit flörtkula för att det skulle se ut som armarna till en snögubbe medan vinylspelaren var fjärde minut tystnade eftersom Band Aids vinylsingel Do They Know It's Christmas hade spelats färdigt) är låten Last Christmas med Wham! den ultimata stämningshöjaren kring jul.
Whamlåten (så effektfullt insjungen av George Michael där han gör texten rättvisa framförallt i passagen "me, I guess I was a shoulder to cry on" som frustar av lika delar passion och sorgsenhet) är för min generation att jämställa med vad Jussi Björlings O, helga natt var för Bertil Perrolf-generationen; dvs de som är födda på 1910-talet.
Just därför är det glädjande att det tv-kända dansbandet Scotts lyckas göra låten en sådan uppriktig rättvisa då de ger den en svensk språkdräkt.
Lite rebelliskt låter de allt vad julrim heter passera till förmån för en stringent tolkning av textens väsentliga innebörd.
Vi möter en ledsen men samtidigt stoiskt hämndlysten jagfigur som i låtens inledning håller sig i bakgrunden för att inte (som det heter) ställa till med en scen.
I låtens andra vers växer dock självförtroendet i samma takt som att den spöklika vanmakten rullas tillbaka.
I slutet av andra versen, precis innan refrängen kommer som en förlösande blixthalka på julaftons eftermiddag,
skriker sångaren Henrik Strömberg ut sin dristiga hotelse: "du gör ej narr av mig mer" och just då köper man hela tolkningen.
Scotts har verkligen lyckats levandegöra Whams text och för deras arv vidare på ett makalöst brännande sätt. Så länge den svenska dansbandsscenen har så vederhäftiga uttolkare av 80-talslyrik, är Sverige och världen att gratulera.
Kommentarer
Trackback
