AJA BAJA, ANNA MAJA
Åh, vad du är söt
och det vet du om!
Alla killar trillar dit
Och du vet att ta
rubb och stubb av dom
med en glupande aptit
Inget knussel här
inget hysch-hysch där
som en ångvält går du fram
och när du är klar med en snabb affär
då är killen bara damm
Aja baja, Anna Maja
vad du ställer till
bara skoja, bara laja
göra som du vill
Aja baja, Anna Maja
får man göra så?
en dag kommer
det att paja
och hur mår du då?
Den här livliga låten sätter pregnant fingret på något i grunden ganska intressant. Nämligen hur man ska kunna lyckas kombinera den frigjorda 1970-talskvinnan med den mästrande moral som ofta under denna beramade epok salufördes av sidbenskammade dansbandsgycklare i utsvängda byxor.
Eventuellt är texten alltför otydlig och flyktig, måhända upprepas inte orden tillräckligt ofta för att den genomsnittlige läsaren ska förstå att titeln är Aja baja, Anna Maja, men så ligger det faktiskt till.
Den finns inspelad i ett otal versioner, bl.a med en sprallig sångare kallad Dennis på 70-talet och med Tommy Bergs. Texten är skriven av en riktig mästare i genren, den storartade folkhemstitanen Peter Himmelstrand.
Sensmoralen (i den mån det finns någon) tycks gå ut på att sångaren känner en moraliskt tvivelaktig kvinna vid namn Anna Maja. Namnet antyder att denna kvinna inte är alltför gammal. Snarare ser man en brådmogen skolflicka för sitt inre. Hon är skön att skåda och - enligt texten - också ytterst medveten om sin skönhet.
Vi kan utifrån detta sluta oss till att det med stor sannolikhet rör sig om en ung tjej i de övre tonåren, kanske är hon gymnasist.
Hon dejtar hursomhelst olika män med en viss regelbundenhet och har - efter vad det verkar - inga vidare planer på att "kila stadigt" som det uttrycktes vid denna tid.
Istället problematiseras Anna Majas tillvaro (främst för hennes moralistiska omgivning ur vilkas synvinkel vi får oss storyn berättad) av ett förmodat promiskuöst leverne där Anna Maja attraheras av killar som hon tar "både rubb och stubb" av, innan hon lämnar dem liggande på marken som små, små dammråttor.
Att berättaren i texten inte är någon vildsint förespråkare av emancipation och sexuell frigörelse går att räkna ut med den kroppsdel som sitter strax under svanskotan.
Likt en svettig pingstpastor med spottande mun, tillkännager sångaren sin förutsägelse, nämligen det tråkiga faktum att alltihop en dag "kommer att paja" om inte Anna Maja slutar upp med att köra över killar som en ångvält (märk väl en väldigt söt ångvält) för att sedan snabbt överge dem.
Ett beteende som ovan beskrivna passade helt enkelt inte in i den så puritanska och kärnfamiljsvurmande dansbandsvärlden. Deras moral kunde istället sammanfattas så här: Ta gärna rubb och stubb, bete dig gärna som en ångvält, ha en glupande aptit, men snälla rara, se till att ha det med grannfrun på fyllan nere i den orangebruna gillestugan när ingen ser på.
Kommentarer
Trackback
