TROLLFLÖJTENS MAGI
Jag minns en tid för länge sen
Livet lekte för oss två
Det var bara vi, nu är allting förbi
Har försökt vinna dig tillbaks
Men istället för med ord, med en melodi
För att nå harmoni
Och drömmer mig tillbaks långt bort till en fjärran tid
Sänder ett rop och hoppas på trollflöjtens magi
Åh, Amadeus kan du hjälpa mig
Jag vill ha toner till min melodi
Varför lyckas jag ej med min symfoni
Åh, Amadeus ge ett svar
Nu sitter jag ensam varje kväll
Hör ett eko från igår
Av vår symfoni, men allt är förbi
Inget känns längre som förut
All vår tid har runnit ut
Jag försöker än, att nå dej min vän
Eftersom ovanstående text möjligen syftar på Wolfgang Amadeus Mozart - mycket tyder på just detta - fanns det de som i mitten av 80-talet skämtade om textörfattarens andliga och intellektuella kapacitet. Faktum är att hela begreppet "IQ Fiskmås" myntades här, med anspelning på just Mozartreferensen i texten.
Personligen tycker jag detta vara ganska elakt förtal, eftersom texten är oerhört uppbygglig, rak och direkt. Inga krusiduller. Detta är ren magi, en orgiastisk känsla och en sofistikerad stämning.
Mästerstycket finns med på Lena Philipssons platta Kärleken är evig från 1986. Plattan som blev hennes tempramentsfulla debut i det hungrande, svenska schlagerfolkhemmet. Titellåten kom tvåa i den svenska uttagningen.
Den låt vi nu skall sätta tänderna i, heter Åh, Amadeus. En potent och smått kitschig pervoschalger (en kategori schlagerlåtar där det huvudsakliga syftet är att göra schlagern kulturell och rumsren, en effekt som ofta uppnås genom olika operareferenser, exempelvis Loa Falkmans Symfonin 1990 och Nattens drottning av Haakon Pedersen året innan).
Här är det dock huvudsakligen de rent lyriska arrangemangen som för tankarna till opera.
Referenserna till Mozart är betydliga och inte så lite förklädda, tvärtom. Ett oerhört typiskt opera-ord som exempelvis symfoni tillåts att rimma med melodi, medan melodi tidigare har fått vänslas med harmoni. Uppenbarligen känner sig textförfattaren bekväm med trestaviga ord.
Här är ett: Pekoral.
Rimmar på rektal.
Ett sött litet nödrim finns också med. Sånt händer ju så lätt. "Fjärran tid" möter "trollflöjtens magi" i en skön duell.
Avslutningsvis kan man ändå säga att detta är en av de bättre texter som finns på temat "skrivkramp".
Troligen har Lena tidigare skapat stor magi på något sätt med en okänd man - här går han under täcknamnet Amadeus. Men det var då. Nu finns bara längtan och minnen kvar. Förtvivlat vänder sig den unga Lena i desperation till sin (som det uppfattas) något äldre mentor och inspiratör. "Varför lyckas jag ej med min symfoni, Åh, Amadeus ge ett svar"
Något svar ges dock aldrig i texten.
Ett svar som annars utstöttes ur Lenas mun i allehanda intervjusammanhang då hennes popularitet gick från att vara endemisk ur Vetlandasynpunkt till att bli en riksangelägenhet, var detta:
-Jag syr mina egna kläder, som svar då på frågan varför hon såg ut som en uppsminkad Samhall-städerska på LSD.
Visst var det så.
Vi får väl tacka någon högre makt för att hon senare i karriären tagit fler mondäna intryck ifrån olika håll och framförallt för att hon valt bort den textförfattare som skrivit ovanstående rader.
Kommentarer
Postat av: Ozjeppe
Bara titeln med "Åh" först, gör ju denna låt dödfödd direkt... Men vad jag reagerade på var den uppenbara travesti-stölden på Björn Skifs "Michelangelo" som använde samma formel: Tag ett känt geninamn och sälj låten med en publikfriande kontrast mellan kärleksbekymmer och övermänniska/superhjälte.
Snart kanske Anna Book gör "Kära Einstein" i nästa Schlagerfestival om hjälpbehovet av fysiska kärleksformler för att få igen sin gamla flamma...?
Postat av: Mattias
Just det. Einstein har de glömt. Varför inte kalla låten "Relations-teorin"?
Postat av: Ozjeppe
Haha, på pricken! Vi har därmed redan gett Pling-Forsman & gänget årets skituppslag!
Postat av: Raggoparden
åhh..nu minns jag varöfr jag måste ta denna sida i mycket små doser...*vomerar*
Postat av: Anonym
Glöm inte schlagerlåten "Mälarö kyrka", med orden "en pojke spelar Bach en kväll när inte nå'n hör på". Fast den är bäst med Magnus Uggla.
Trackback
